genom detaljerna ser vi helheten
Att åka tåg i Sverige innebär inte så sällan även att åka buss under en delsträcka. På en sådan busstur, mellan Hässleholm och Älmhult, ser jag något som jag sedan ska komma att tänka på hela vägen till slutdestinationen Stockholm. Vi kör förbi ett majsfält, det största jag någonsin sett, känns det som. Inte så långt från vägen öppnar en cirkel sig i fältet. Mitt i den står en röd stuga med vita knutar. Den har en veranda och över den böjer sig två knotiga tallar.
Stugan är inte stor. Den är inte stor alls. Det går ingen väg till den. Tallarna har inga likar så långt jag kan se. Mitt intresse är fångat för flera timmar framöver. Vad var detta? En lekstuga? En konstinstallation? Bor någon där?
Ett litet inslag har rubbat min bild av landskapet, satt igång mina tankar. Var det bara jag som såg stugan, gick den mina medpassagerare obemärkt förbi?
Den röda stugan får mig att tänka på en byggnad som ligger på en åker en bit från stationen i Landskrona. Från perrongen ser man till huset men det är nästan omöjligt att se hur stort det är, hur långt det är dit. Ensamt på en åker ligger det, vägen dit är inte uppenbar.
Under min utbildning till landskapsarkitekt i Alnarp ägnade vi en hel kurs åt upplevelsen av byggnaden. Det var formlära och under tio veckor vände och vred vi på denna upplevelse. Vissa delar av upplevelsen var gemensam; osäkerheten i vad vi såg där på avstånd på perrongen, ovetskapen om vilken väg vi skulle gå för att komma fram till huset. Andra delar delade vi inte; byggnaden var större eller mindre än vad man först trott, den var gjord av det material som den först verkat vara eller ett helt annat.
Arkitekten Inger Bergström menar i sin avhandling om rumsliga upplevelser att vi påverkas av vår omgivning på flera olika nivåer. Vissa reaktioner har vi gemensamt som människor. Exempel på en sådan är att vi hellre sitter på en parkbänk med skydd i ryggen än på en bänk mitt på en öppen gräsmatta. Andra preferenser är personliga och beror på vår historia och våra erfarenheter.
Små saker i vår omgivning påverkar oss. Inte alla ser samma små saker, en del detaljer går vissa av oss förbi. Men att alla inte tar del av allt är inte en anledning att avstå från utmejslade detaljer när vi bygger gemensamma miljöer. Tvärtom, vill jag påstå. Upplevelsen av detaljer gör att jag skapar en personlig relation till en plats. Och i en stad som vi delar med många okända är även de personliga platserna mycket viktiga.
Karin Andersson
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
PROCESSEN ÄR ALLT
Få ifrågasätter medborgarnas viktiga roll i processer som utvecklar staden. Titti Olsson har läst bostadsminister Stefan Attefalls (KD) förslag som ska förenkla byggandet. Men hon ser inte människor i förslagen. >>
Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Delar av Assistens Kirkegårds i Köpenhamn har förvandlats till metrostation. Men vad är det med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så, frågar sig Helene Båtshake, som först var skeptisk men nu är fascinerad.
Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Moviums partnerskapsträff om ekosystemtjänster fick Caroline Dahl att fundera över relationen mellan stad och landskap. Blir staden mer dynamisk, föränderlig och därför mer levande om landskapet blir en del av staden? >>
Regeringen ovillig lagstifta om skolgårdar
Petter Åkerblom har träffat statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, för att höra regeringens inställning till att lagstifta om skolgårdar. Skolgårdslösa skolor är en skam för Sverige, skriver Petter Åkerblom. >>
Mångfald på begravningsplatsen viktig för social hållbarhet
Om man betraktar begravningsplatsen som ett urbant offentliga rum bland alla andra bör den ge uttryck för en strävan efter hållbar stadsutveckling, skriver Titti Olsson. Det är inte ekologisk hållbarhet hon tänker på, utan social. >>
Social ojämlikhet skapar problem
Enrique Peñalosa, tidigare borgmästare i Bogotá, menar att de flesta problem i städer har sin bakgrund i social ojämlikhet. Karin Andersson träffade honom och insåg att de problem som ojämlikhet ger upphov till finns även i Sverige. >>
Var är kvinnan i kulturarvet?
Inom samhällsvetenskapen är ett av de stora problemen att vetenskapsteori och forskning är skriven av män om män. Helene Båtshake vandrar på kyrkogårdar och ser att det kulturarvet lider av samma symptom. >>
Hittar ni inte kvinnor är det för att ni inte ansträngt er
Hur kommer det sig att landskapsarkitektbranschen som består av en stor majoritet kvinnor så ofta representeras av män? Karin Andersson besökte årets Oysterseminarium, som bokat en majoritet manliga talare. >>
Alnarpsmodellen för trädvärdering vinner gehör
Hur ska man bäst värdera urbana träd? Göran Nilsson och Movium har varit på turné och presenterat Alnarpsmodellen, en modell med ambition att svara på frågan och fungera på nationell nivå för ekonomisk värdering av träd. >>