Frihet i framtidens förort?!
Foto: Bild på Levittown, en av de första förorterna i USA, (commons.wikimedia.org).
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Kanske mest kända för gestaltningen av Federation Square i Melbourne, började Brands dock sin berättelse på närmre håll, med ett projekt kallat Nærheden planerat i Hedehusene utanför Köpenhamn. Projektet lanseras som framtidens förort där boendes utrymme och frihet är centrala delar av visionen. Det är förvisso befriande att projektet inte dränks i den gängse retoriken om stadsmässighet, men det är också med lätt förvåning som vi som tagit oss till Form/Design Center denna kväll lyssnar till en ogenerad pånyttfödelse av en stadsbyggnadsmodell som många avskrivit som förlegad och ohållbar.
Vad är det då som eventuellt skiljer denna framtida förort från traditionella sådana? Planmässigt tyvärr inte så mycket, genomförandemässigt mycket – om man lyckas! Av presentationen framgick att området bygger på relationen mellan ett robust och strukturerande gatunät och en flexibel och varierande kvartersgestaltning. Relationen till den befintliga tätorten föreslås utvecklas genom ett stråk av offentliga verksamheter som också knyter an till befintliga och därmed förväntas skapar ett utbyte mellan de nya och det gamla. Förslaget inkluderar också strategier för hur de framtida invånarna ska ha möjlighet att faktiskt påverka utformning och utbud. Just inflytande och en möjlighet att själv få delta i förverkligandet av utbyggnadsplanerna lyfts fram som en nyckel till att kunna locka de urbana köpenhamnarna att bosätta sig i kranskommunen. Det är en intressant genomförandestrategi som det blir spännande att följa och så småningom utvärdera i vilken omfattning som man lyckas.
Men denna genomförandestrategi är även intressant på ett annat plan, nämligen att den bygger på en föreställning om att den urbana miljön går i en riktning mot att vara så pass reglerad och styrd att den på sikt kommer att tränga undan kreativa människor som vill kunna sätta avtryck och aktivt delta i skapandet av en plats kultur. Det är en utveckling som Brands inte på något sätt försvarade eller förklarade, det låg inte i hans uppgift. Trots att vi inte heller kom att diskutera den under den efterföljande paneldebatt, är det den frågan som jag framför allt bär med mig som en viktig insikt från. Vad ligger i en sådan föreställning? Börjar våra urbana miljöer bli så pass styrda och reglerade att de därmed också är distanserade och otillgängliga för oss? Diskursen om ”rätten till staden” måste i så fall i lika hög grad som den omfattar vem som har rätt att vara i staden, även inkludera vem som har rätt att agera i staden.
CAROLINE DAHL
Verksamhetsledare
Tankesmedjan Movium
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.