Foto: Harald Klein
Framtiden är mörk
För drygt ett år sedan skrev jag en notis i Tidskriften STAD 26 med rubriken Svart och vitt på Mön. Jag hade då varit på den danska ön och fascinerats av både dess ljusa klint som stupar 130 meter ner till havet och öns mörka natthimmel som man försöker skydda genom att begränsa belysningen utomhus.
På Mön kan du en stjärnklar natt se 5 000 stjärnor. I en storstad ser du kanske fem till tio av de allra ljusstarkaste stjärnorna, för där kan natthimlen vara 1000 gånger ljusare än den ljus-oförorenade natthimlen.
Möns kommun värnar och lyfter aktivt fram öns mörker som en kvalitet, vilket har lett till att Mön är utsett till Nordens första ”International Dark-Sky Park”. Men det är inte bara i Danmark som mörkrets försvarare finns. I höstas publicerade forskaren Johan Eklöf boken ”Mörkermanifestet” som har fått mycket medial uppmärksamhet. Den beskriver hur insekter – och människor – påverkas negativt av ljusföroreningar.
Stadens ljus lockade inte bara människor från landsbygden under 1800-talets urbanisering utan även insekter, och fortsätter att göra så. Men det är inte hårt kroppsarbete, sprit och sjukdomar som får insekterna att gå under i staden. I lampornas sken blir de brända, uttröttade (då de inte kan navigera bort från lamporna), lätta byten, utsvultna (då de inte kunnat ägna natten åt att hitta mat) och sexuellt frustrerade (då de inte hittat en partner och kunnat göra fler insekter).
Under flera hundra miljoner år har insekternas instinkter sakta utvecklats. Deras navigationssystem utgår från det svaga ljuset från måne och stjärnor som är en bråkdel så starkt som ljuset från en vanlig gatlykta. Lamporna dödar inte bara de insekter som dras till ljus på natten när de tror att de navigerar efter månen, utan tränger också undan de djur som utvecklats för att leva sina liv i skydd av mörkret. De helt oupplysta områdena på jorden blir färre och färre.
Jag tycker om nattens mörker – det är något fridfullt med vår kontakt med natthimlens stjärnor. Bland det bästa som finns är att flyta på rygg i havet en klar och ljummen sommarnatt och se nästan samma vy som insekterna gjort sedan de börjat utvecklas på jorden.
Det finns en trygghet i att förfina ett mörkerseende som gör att man kan se sin omgivning, och jag föredrar det framför den falska tryggheten som uppstår när man själv blir upplyst av gatlampor på en gångbana, utan att kunna se den vackra himlen eller ens vad som sker utanför ljuskäglorna. Att utveckla ett mörkerseende är en långsam process som tar minst en halvtimme, men försvinner av ett ögonblicks lampljus.
Människan är beroende av sin syn. Är det mörkt så ser vi inte. Att vi kunde börja styra över ljuset är en grund för vår moderna livsstil, och glödlampan är en av de uppfinningar som snabbast fört oss bort från vår ”mörka” historia då vi tvingades leva nära naturen. Att ljus har varit något positivt är tydligt och det är inte för inte som den förmoderna rörelse som grundade sin samhällssyn på vetenskap kallades för ”upplysningen”.
Idag så värnar en upplyst människa mörkret.
HARALD KLEIN
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.