Palermo. Där rytmen är en annan, hoppig och studsig. Vid första anblick fångas en av områdets färgglada palett och av träden som skjuter upp från trottoarerna, bortom de sprakande husen. Här har vi bott under tre månader för att skriva på vår masteruppsats i samarbete mellan FADU (Faculty of Architecture, Design and Urbanism) och SLU. Vi har lärt oss att Palermo – likt metropolen Buenos Aires där området är beläget – har flera lager och att det finns kvaliteter bortom den hipster-gentrifierade glansen som först slår en i det bryggeri- och klubbtäta området.

Palermo har de senaste 30 åren genomgått en stor förändring och fått en helt ny profil – från att vara ett tillhåll för arbetarklassen associeras stadsdelen idag med konst och kultur. En klassisk gentrifieringsprocess. En som vi pratar med berättar hur området var helt annorlunda för 30 år sedan när hens pappa levde här. Idag är området känt under två nya epitet: Hollywood och Soho. Namn som kom till i ett medvetet skapande av en ny identitet. Soho attraherar med sina boutiquer där prislappen kan visa siffror långt över tusenlappen. Här finns ett överflöd av restauranger, caféer, designbutiker och streetkultur. Rör du dig i gränderna är det snarare regel än undantag att se musikvideor spelas in eller modetidningar fota inför kommande fashionreportage.

Järnvägsspåret skiljer de två områdena åt. När en korsar spåret in i Hollywood möts en av ett myller med restauranger, barer, konstgallerier och klubbar. Hollywood kom till när radio- och Tv-producenter slog sig ner i området. Både Palermo Soho och Hollywood är populärt hos de välbeställda klasserna, unga och turister. Samtidigt skrattar porteños utanför stadskärnan åt tanken på att spendera det dubbla för att gå ut en kväll i Palermo. 

Fasaderna här talar till en, bokstavligt talat. Fyndiga slagord täcker hela väggar och kantas av färgstarka mönster. De finns på såväl nya som gamla fasader, utanpå kommersiella verksamheter eller på lägenheter, intill lika uttrycksfulla husägare eller på välbevarade gamla husfasader. Ibland är färgen smink på en byggnad, som för att dölja dess nedgångna tillstånd. Men oftast är det ett sätt för en byggnad eller ägare att förmedla funktion eller personlighet. Det är inte stora kedjor som dominerar, utan egenföretagare med en personlig identitet och prägel, även om utbudet inte sträcker sig längre än just kläder, konst och alkoholhaltiga drycker.

Vi får höra att förändringen skett underifrån. Men gentrifiering som gentrifiering, eller? Faktum kvarstår att priserna på husen idag omöjliggör för dem som en gång bodde här att stanna kvar. Det som det gamla arbetarsamhället lämnat efter sig är en variation av uttryck hos byggnader liksom småskaligheten. Det nya är folklivet som aldrig tystnar, oavsett klockslag.

Var börjar livet? Palermo spritter av just liv och vi undrar: formas staden av rytmen eller är det tvärtom? För här, i det plottriga Palermo, finns något som stjäl ens uppmärksamhet så fort en rundat ett hörn, och det enda som är kontinuerligt är omväxlingen. Markbeläggningen påminner om ett trasigt lapptäcke. Mönster och material byts ut var tionde meter. Fast det är knappt en hinner notera de nya strukturerna eftersom sinnena är totalt fokuserade på att parera hundexkrementer – föga förvånande syns personer som rastar en flock av hundar, aldrig färre än fem. 

Ekonomin är annorlunda i Buenos Aires, och så även i Palermo, och som avspeglas i arbetarnas rättigheter. I vårt kollektiv borrade och målade snickarna inpå småtimmarna. Huset har cirka 100 år på nacken och sticker ut bland de många nya moderna flervåningshusen, varav ett målades om från vitt till flytvästorange över en helg. Variation och mångfald är ord som passar in både när det kommer till husen och arbeten. Men vårt hus är finare än de andra – tycker vi, så klart. En arkitektonisk favorit är trappan med grindgaller. Trappöppningen är mer än bara en vacker utsmyckning, eftersom den är ett hinder för de översvämningar som frekvent förekom tidigare. Ett kvarter från oss rinner floden Maldonado, en väl bevarad hemlighet för den oinvigde. Floden är dold under jord för att undvika översvämningar och tillgängliggöra yta för motorleden som skär rakt igenom Palermo. Detta är inte en ovanlig företeelse. Staden är till stor del byggd, eller täckt, av hårdgjorda ytor. Människorna i Palermo är däremot riktiga livsnjutare och nyttjar de relativt få grönytorna som erbjuds till max. Den som vill bygga publika platser här behöver inte oroa sig för att de inte kommer att användas. De fylls av marknader, barnfamiljer och kärleksfulla par.

Historiskt sett har medborgarna tillsammans utvecklat sina närområden. I dagens Sverige har individen som vill uttrycka sig genom säregna arkitektoniska uttryck eller färger en uppförsbacke framför sig. Kanske har också de stora fastighetsägarna ett finger med i spelet där homogena miljöer blir slutresultatet. Karakteristiska drag – även färg – som inte anses passa i området kan, enligt Plan- och bygglagen, vara problematiska. Helst ska vi rätta in oss i ledet och anpassa oss efter det existerande, även om det reproducerar en homogenitet som sticker i ögat med sin frånvaro av personlighet. Vi är inte de första som uttrycker en sorg över att stora fastighetsägare präglar våra städers gaturum. I Sverige handskas en i regel inte med överfulla publika ytor, men vill ändå åt den där myllrande platsen.

Vi sneglar mot Palermo och inser att vi fått en större förståelse för hur staden kan uppmuntra till en attraktiv rytm. Vi ser uttrycksfrihet och glädje i det oväntade och småskaliga.