
Foto: Petter Åkerblom (Berlin 5 september 2017).
En riskabel krönika
Vad är det egentligen som är riskabelt i barns utelek? Och hur ska man hantera vuxnas oro, frågar sig Petter Åkerblom.
Vad händer när strutsen lyfter huvudet ur sanden? Jo, världen blir med ens både ljus och mindre trångsynt. Är det så att våra barn omges av en massa strutsar? Med nerborrade huvuden där ingen ser och ingen gör? Jag gör denna parallell till vuxnas attityder till barns lek. Där oron för att barn ska skada sig ibland är starkare än att på allvar diskutera vad som skulle göra lekmiljön spännande, attraktiv och utmanande för kropp och själ. Som fastighetsägare och skolledare har man ju huvudansvar för att inget ska hända barnet.
Men är det inte precis tvärtom? Vi vill väl inget hellre än att massor ska hända barnet? Hopp och skutt som skänker glädje och välbefinnande. Självförtroendet som växer för varje gren högre upp barnet vågar klättra. Insikten om hur världen hänger ihop och fungerar när hen gungar i högsta fart, täljer med vassa knivar och kokar soppa på öppen eld. Det sunda förnuftet som utvecklas genom att göra egna riskbedömningar. Men hjälp, tänk om det sker en olycka? Att någon skär sig med kniven eller att kläder fattar eld?
Ja, vad händer när ett barn skadar sig i utemiljön? Grundprincipen är att det måste bevisas att den ansvarige har varit oaktsam eller i värsta fall agerat uppsåtligt för att det ska bli rättssak. Fastighetsägaren har alltid ansvar för att lekutrusning inte har sådana fel att skador eller allvarliga olycksfall kan inträffa. Skolledaren har huvudansvaret för att verksamheten bedrivs tryggt och säkert. Men rädslan finns där, oron för hur man hanterar en situation när någon har kommit till skada.
Men det behöver inte vara så: På bygglekplatsen Rødovre i Köpenhamn får de föräldrar som är oroliga helt enkelt lämna platsen: ”Vi vet hur vi hanterar situationen om det skulle hända något, och det kan det” säger personalen. De menar att risken för juridiska efterspel om det skulle hända något minskar eftersom det finns en verksamhetsplan där det framgår att barnen ska pröva på att hantera verktyg, yxa och såg. Då bryter man inte mot några regler om någon skulle skada sig med dessa verktyg. Dessutom har man första förband.
Denna princip är viktig, menade chefsåklagare Magnus Bolin, Åklagarmyndigheten i Göteborg. Han redde ut vad som gäller i sitt anförande på seminariet Bedömning av risk och säkerhet i lekmiljöer i Lund den 26 oktober som ett bidrag till en mer nyanserad diskussion om risk och säkerhet.
Vi vet innerst inne hur viktigt det är att ge barn och unga möjligheter till äventyrlig lek och att hitta sina gränser. Detta faktum är väl inget att vara rädd för? Internationellt har det nyligen antagits åtminstone två deklarationer för att öka tryggheten bland dem som vill skapa förutsättningar för barns lek. Den ena är ISGA:s (International School Grounds Alliance) deklaration Risk in Play and Learning, som finns översatt till tretton språk och som vi skrivit om tidigare. Ett minst lika intressant uttalande är “The Salzburg Statement on the Child in the City Health, Parks and Play” som bland annat slår fast barns rätt till naturkontakt och meningsfull lek för att främja hälsa och välbefinnande.
Nu gäller att dra upp huvudet ur sanden, gnugga gruset ur ögonen och fatta att ”Oj, det börjar hända saker, får jag vara med?” Lika säkert som att myten om strutsars beteende är falsk, innebär det internationella engagemanget att säkerhetsivrarna börjar få konkurrens i lekplatsdiskussionen. Men att lekplatserna därmed skulle bli mindre säkra – där har du myten.
PETTER ÅKERBLOM
Den ljusa framtiden når vi med hjälp av mod!
Harald Klein om EU-kommissionens arbete med förslag för kommande ramprogram för forskning och innovation, FP9 (Framework Program 9), som kommer att efterträda det nuvarande ramprogrammet Horizon 2020 vilket är världens hittills största forsknings- och innovationsprogram. FP9 kommer troligen att bli än större då den budget som diskuteras ligger mellan €120 - €160 miljarder.
Jobbar du på ett agilt sätt?
”Agila Ängelholm” är epitetet för den omorganisation av kommunens förvaltning som den nordvästskånska staden beslutade sig för att genomföra 2014. Och man blev därmed ”Sveriges första agila kommun”, som man själv uttrycker det.
Ytan förändrar Bordeaux
Spåren av spridda punktinsatser som skapat helhet och påverkat en hel stad.
Stå i kö
Det finns olika slags köer, en del människor står i kö för sitt levebröd, andra hamnar i en kö som kan få en att skämmas. Lena Jungmark har hamnat i en skäms-kö.
Storslaget möter oprövat i LA
Caroline Dahl har besökt Los Angeles och funnit två diametralt olika parker, båda nya. Vad berättar de om vår tid?
Har du gjort något för klimatet idag?
Tankesmedjan Moviums Fredrik Jergmo funderar i sin krönika över hållbarheten i våra resvanor.
Legobygge som illustration av urban natur
Göran Nilsson har varit på en workshop i Malmö där Lego-klossar blev ett uppskattat sätt att beskriva olika scenarier.
STAD speglar de globala målen
Tidskriften STAD kommer under 2018 att fördjupa sig i de globala målen. Den sociala hållbarheten är central i de urbana agendorna och den urbana livsmiljön står i fokus.
Plattformsdagarna är över – vad händer nu?
Hur tas alla visioner och idéer omhand efter Plattformsdagarna, där kompetenta yrkespersoner förväntas svara på hur just de vill bidra till en ny politik för levande städer, undrar tankesmedjans Titti Olsson.
Framtidens urbana landskap
År 2050: Sovstäder vaknar, soptippar är guldgruvor, förvaltare ett drömyrke, skolgården odlas, bytesplatsen är stadens viktigaste publika rum, mötesplatser flyttar inomhus och drönarna snurrar i skyn.
Pedagogisk modell för levande samhälle
Titti Olsson berättar om en pedagogisk modell för ett framtida samhälle, där allt vilar på tillit, på tilltro till den egna förmågan och kraften i den kollektiva handlingen, och undrar varför vi inte tar hand om guldkornen.
Lägg till ny kommentar