När det var dags att flytta hemifrån, för några årtionden sen, fanns det inga alternativ och ingen diskussion. Jag och mina kompisar flyttade helt självklart in till stan. Vi ställde inga krav på staden utan var nöjda om vi lyckades ordna en lägenhet och fick ta del av det som fanns. Alla var unga och många var kreativa, men ingen av oss hade hört talas om varken den ”kreativa klassen” eller Richard Florida.

Med tiden, men först omärkligt i alla fall för mig, förändrades samhället med ”New Public Management” och den offentliga sektorn blev lite mer business. Verksamheten skulle effektiviseras och utvärderas som vilket företag som helst. Det var dags för kommunerna att vässa lite på erbjudandet till de potentiella invånarna, man började förstå att man nog konkurrerade om dem. De kunde ju flytta till Malmö istället för Lund, eller Stockholm istället för Uppsala.

Utvecklingen har såklart haft mycket gott med sig. Jag är medveten om att det finns nyanser, åsikter och politiska perspektiv, men vem saknar en stad som till exempel Malmö utan uteserveringar där man bara skulle bo och jobba? Svenska industristäder och bruksorter var sällan förknippade med kreativ kultur och nöjen. Numera har industriarvet i just Malmö (arvet, inte varvet) blivit en tillgång och bostäder och kultur förankras i det som en gång fanns där. I fler än en stad byggs nya stadsdelar på gammal industrimark och vissa byggnader och landmärken sparas för att koppla nutid till historia. Inte utan stolthet och nostalgi.

Att bara bo finns inte längre på kartan när det planeras nya bostadsområden. Nya och gamla stadsdelar i hela landet lockar med roliga, oväntade och spännande miljöer, inte sällan kajnära. Fokus ligger allt oftare på att aktivera invånarna med upplevelser och överraskningar. Staden testar nya grepp och utmanar – den lekfulla staden har kommit för att stanna, fjärran från smutsig och bullrig industri. Allmän platsmark har utvecklats till ett citylab för olika åldrar. Alla ytor i staden ska programmeras, fyllas med genomtänkt landskapsarkitektur där inget lämnas åt slumpen eller åt sig självt. Barnen ska leka på välregisserade lekplatser och tonåringarnas habitat på stadens baksidor har försvunnit. Men nu kan man å andra sidan skejta i påkostade anläggningar designade av världsstjärnor. På gott tycker vissa, på ont anser andra.

Movium har länge kämpat för barnens rätt till skrubbsår. Lek måste få vara utforskande och spännande och ibland utanför ramarna för att locka fram lust och nyfikenhet. Det kommer vi att rikta ett särskilt fokus mot under 2022. Hur ska man i planeringen tänka för andra åldrar än dem som är mitt i livet? Amanda O’Rourke från organisationen 8 80 Cities i Toronto kommer till vår konferens Publika parker och stadsrum den 30 maj för att dela sin syn på den lekfulla staden. Kan man göra en stad lekfull och bra att bo i för alla invånare oavsett ålder? Åttaåringar? Åttioåringar?

Ja, vad är en lekfull stad? Vad betyder det för planeringen, stadsbyggandet och landskapsarkitekturen? Tankesmedjan Movium gräver vidare i detta och jag hoppas vi ses i Helsingborg den 30 maj tillsammans med branschkollegor, utställare och inspirerande nationella och internationella talare.