Design som utesluter
Rosan Bosch är konstnär. Hon är övertygad om att design och arkitektur kan göra världen till en bättre plats. I sitt arbete har hon stort fokus på att få människor att röra på sig mer. Inte nödvändigtvis aktivt motionera, snarare att i sin vardag vara mer aktiva.
I ett konstprojekt som turnerat världen runt sätter hon upp skyltar på stan som uppmanar till aktiviteter som inte vanligtvis sker på platsen där de står eller som vi inte är vana att bli uppmanade till. Som Jumping Zone och Dancing Zone. Eller varför inte en plats reserverad för kramar, Hugging Zone?
Rosan Bosch jobbar även med skolgårdar och stadsutvecklingsprojekt. I ett bostadsområde i Danmark, ett så kallat problemområde som är nedgånget och har låg social status, har hon gjort ett antal installationer med syfte att stärka områdets självkänsla. På en plats, som hon beskriver som lite obehaglig, eftersom många ungdomar hängde där, byggde hon en lekplats.
Design som verktyg för förändring
För Rosan Bosch är design ett verktyg för att förändra människor. Hon vill förändra människors invanda tankar och föreställningar. Gott så. Men när jag frågar henne vem som nu håller till på platsen som blivit lekplats i det utsatta bostadsområdet får jag ett svar som inte gör mig förvånad men ändå konfunderad: Användarna har bytts ut. De ungdomar som hängde här tidigare har flyttat på sig, nu är här yngre barn och deras föräldrar.
Och så fungerar det ju ofta. Platser förbättras och förfinas ofta med syftet att just locka dit nya människor och fördriva dem som redan håller till där. Det kan vara allt från ungdomar som anses stökiga till hemlösa som dröjer sig kvar utanför Systembolaget.
Designen löser inte allt
Ett enkelt och effektivt sätt är ta bort sittplatser. Att ta bort bänkar för att förhindra ovälkomnat häng kan väl knappast kallas för design. Snarare brist på sådan.
När diskussionen om att göra just detta ingrepp på Knut den Stores torg framför stationen i Lund pågick sa torgets arkitekt, Sven-Ingvar Andersson, att han inte hade något emot att hemlösa spenderade mycket tid där. För honom var det ett bevis på att platsen fungerade, att även hemlösa och utstötta kände sig hemma där. Han hade skapat en plats som människor ville vara på och gjorde ingen skillnad på olika klientel.
Gestaltning av stadens gemensamma rum kan förändra mycket. Den påverkar i stor utsträckning hur vi lever våra liv i staden. Men sociala och politiska problem som hemlöshet och utanförskap måste lösas på en politisk och strategisk nivå. Att ta bort bänkar och bygga lekplatser löser inga problem långsiktigt eller i en större skala. Konsekvensen blir endast en förflyttning – och en uteslutning – av människor.
Karin Andersson
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
