Design som utesluter
Rosan Bosch är konstnär. Hon är övertygad om att design och arkitektur kan göra världen till en bättre plats. I sitt arbete har hon stort fokus på att få människor att röra på sig mer. Inte nödvändigtvis aktivt motionera, snarare att i sin vardag vara mer aktiva.
I ett konstprojekt som turnerat världen runt sätter hon upp skyltar på stan som uppmanar till aktiviteter som inte vanligtvis sker på platsen där de står eller som vi inte är vana att bli uppmanade till. Som Jumping Zone och Dancing Zone. Eller varför inte en plats reserverad för kramar, Hugging Zone?
Rosan Bosch jobbar även med skolgårdar och stadsutvecklingsprojekt. I ett bostadsområde i Danmark, ett så kallat problemområde som är nedgånget och har låg social status, har hon gjort ett antal installationer med syfte att stärka områdets självkänsla. På en plats, som hon beskriver som lite obehaglig, eftersom många ungdomar hängde där, byggde hon en lekplats.
Design som verktyg för förändring
För Rosan Bosch är design ett verktyg för att förändra människor. Hon vill förändra människors invanda tankar och föreställningar. Gott så. Men när jag frågar henne vem som nu håller till på platsen som blivit lekplats i det utsatta bostadsområdet får jag ett svar som inte gör mig förvånad men ändå konfunderad: Användarna har bytts ut. De ungdomar som hängde här tidigare har flyttat på sig, nu är här yngre barn och deras föräldrar.
Och så fungerar det ju ofta. Platser förbättras och förfinas ofta med syftet att just locka dit nya människor och fördriva dem som redan håller till där. Det kan vara allt från ungdomar som anses stökiga till hemlösa som dröjer sig kvar utanför Systembolaget.
Designen löser inte allt
Ett enkelt och effektivt sätt är ta bort sittplatser. Att ta bort bänkar för att förhindra ovälkomnat häng kan väl knappast kallas för design. Snarare brist på sådan.
När diskussionen om att göra just detta ingrepp på Knut den Stores torg framför stationen i Lund pågick sa torgets arkitekt, Sven-Ingvar Andersson, att han inte hade något emot att hemlösa spenderade mycket tid där. För honom var det ett bevis på att platsen fungerade, att även hemlösa och utstötta kände sig hemma där. Han hade skapat en plats som människor ville vara på och gjorde ingen skillnad på olika klientel.
Gestaltning av stadens gemensamma rum kan förändra mycket. Den påverkar i stor utsträckning hur vi lever våra liv i staden. Men sociala och politiska problem som hemlöshet och utanförskap måste lösas på en politisk och strategisk nivå. Att ta bort bänkar och bygga lekplatser löser inga problem långsiktigt eller i en större skala. Konsekvensen blir endast en förflyttning – och en uteslutning – av människor.
Karin Andersson
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.
Urban-kramare förenen eder…
Det är hög tid att stå upp till försvar för staden. Inte för stadens avigsidor eller tillkortakommanden, men väl stadens kvaliteter. De kvaliteterna ökar knappast när vi nu ska ta hjälp av skogens träd eller lantgårdens kor, höns och grisar, anser Larseric Johanson, journalist på Tidningen Utemiljö.
-Det är dags för kamp. För ni finns väl, alla ni som njuter av staden och vill fortsätta att göra det. Ni som kan redovisa en ”stadsproveniens” i generationer, skriver han.
Gatukonst ger staden identitet
Staden består av rum. Inget rum blir ett hem förrän man har präglat det själv, därför måste moderna stadsplanerare lära sig att se gatukonsten som ett naturligt inslag.
Vi kan göra världen
lite, lite bättre!
Idag vet vi hur viktiga de gröna frågorna är, både för vårt eget och jordens välbefinnande. Borde det inte vara olagligt att känna till detta men ändå inte planera och agera utifrån det? Är inte det att medvetet vålla annan skada, eller i alla fall att hämma medmänniskors utveckling?
Vad är egentligen GRÖNT?
Vad betyder egentligen grönt? Pengar - som amerikanska dollar? Eller en sektor som sysslar med parkverksamhet? Miljövänligt framställd el? Har begreppet börjat bli slitet? Eller står det fortfarande för tillväxt och sundhet?
Lek föder gott ledarskap
Det är skillnad på fri lek och organiserad lek. I den fria leken skapar barn sina egna regler och lär sig konsten att kompromissa. Där läggs grunden för ett gott ledarskap. Men ger vi barn plats och tid att utveckla denna förmåga?
Utan trädgårdsmästaren ingen trädgård
Ulf Nordfjell gör det igen: skapar trädgård på Chelsea Flower Show 2009. Men utan trädgårdsmästaren hade han inte kommit långt. Det är på tiden att vi höjer yrkeskårens status.
Från pråliga monument
till aska i fjällbäcken
Hela kyrkogårdssektorn måste bli bättre på att möta önskemål och krav från kunderna. När individen står i fokus blir behoven fler och mer differentierade än någonsin tidigare.
FÖR VEM skapas lekplatserna?
Avslöjar inte fokuseringen på särskilda platser för barn en syn på barnet som en ofärdig människa? Budskapet blir: Utvecklas först och bli sedan en riktig människa med tillgång till staden!
Vital 28-åring söker kontakt med likasinnad
Det har länge talats om behovet av att samarbeta. Redan när jag började på Movium för sju år sedan talades det om vikten av en grön ombudsman som står upp för våra frågeställningar, eller ett gemensamt kansli som kan samordna de organisationer som arbetar med utemiljön. Vår bransch är för liten för att vi ska hålla på och dra åt olika håll, brukar också sägas.