Norra Djurgårdsstaden, som exempel på urbant ekosystem. Foto: Göran Nilsson
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår…
Här har vi all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna och att själva begreppet blir viktigare än innehåll och arbetsmetodik. Vad tjänar det till att som kommunal förtroendevald slå sig för bröstet och satsa stora pengar på att plantera gatuträd om på platsen felaktigt vald art placeras i undermålig växtbädd?
Det finns alltid skäl att rekapitulera den gängse och internationellt accepterade definitionen på ekosystemtjänster: de kan vara försörjande (ge oss mat, vatten, etc.), regulerande (åstadkomma vatten- och luftrening, pollinering, etc.), habitatsstödjande (till exempel skapa förvaltning av genetisk diversitet) samt kulturella (ge oss rekreation, upplevelser, etc.)
The Economics of Ecosystems & Biodiversity (TEEB) är ett globalt initiativ som fokuserar på ”making nature’s values visible”. EU stöttar TEEB ekonomiskt och länderna inom EU har enats om att TEEB:s definition av ekosystemtjänster ska vara vägledande för ländernas arbete med att implementera begreppet i samhällsplaneringen.
Men som sagt: vackra ord från politiker på olika nivåer är en sak – det konkreta arbetet med detaljplanering, gestaltning och förvaltning är ju det som syns och räknas. Åter till träden: på ett stadsträdsseminarium i Alnarp nyligen fick åhörarna bland annat ta del av nya rön kring träds optimala placering.
Det finns nu praktiskt användbara simuleringsmodeller där man kan studera träds nytta och effekter i till exempel vindutsatta bostadsområden. Höga hus i traditionell kvartersstruktur skapar gator och mellanutrymmen som kan ge vinden förstärkt spelrum. En medveten strategi kring var träd ska placeras och vilka arter som ska väljas (vilka har som avlövade en tät grenstruktur?) kan avsevärt minska vindutsattheten.
Satsning på ekosystemtjänster kan ta sig många uttryck. Visst är det i många avseenden positivt att arbeta med gröna tak och gröna väggar, med viktiga aspekter kring bland annat dagvattenfördröjning respektive beskuggning för bättre inomhusklimat. Men om gröna tak och väggar blir en ersättning för annan grönska vid exploateringsprojekt – är det då alltid en värdefull ekosystemtjänst?
Om det gröna taket inte får beträdas och inte kan upplevas från marken, eller vyn över taket förbehålls en begränsad mängd boende i ett byggnadskomplex – då kanske det är en god regulerande ekosystemtjänst, men hur blir det med det kulturella rekreations- och upplevelsevärdet? ”Making nature’s values visible” kanske i vissa fall borde kompletteras med värdena ska både vara synliga och sinnliga?
Göran Nilsson, Movium
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.