Den småskaliga framtiden!
Sveriges Arkitekter bjöd nyligen in 30 arkitektkontor, offentliga aktörer och universitet i södra Sverige till utställningen DESIRE på Form/Design Center i Malmö för att diskutera vad som är viktigt för framtidens arkitektur och livsmiljö. Varje aktör som deltog i utställningen hade valt ett tema att fördjupa, och presenterade sitt undersökande arbete antingen via film, i bokform, debattartikel eller i fysisk modell.
Det som gör en utställningen som denna intressant är att den lösa tematiska ramen (framtidens arkitektur) och de många medverkande skapar en stor mångfald i förslag och tankar. De flesta ”diskussionerna” fanns på Form/Design Center presenterade på låga podier och det var kul att gå runt bland dem för att titta på arkitekturmodeller och konstverk, läsa texter och bläddra i böcker/tidningar eller titta på filmer. Alla inläggen presenterades med föredömligt korta texter på podierna samt i en utställningstidning. Trots alla medverkande gick det ganska snabbt att ta in hela utställningen.
Merparten av inläggen hade starka kopplingar till det publika rummet och grönska, men det var bara två mer renodlade, ”klassiska” landskapsarkitektkontor som fanns representerade. Båda kontoren argumenterade på en övergripande nivå om behovet av mer ”riktig” grönska i vår tätt bebyggda miljö där kampen om ytan ofta hänvisar grönskan till tak och väggar.
Sydväst Arkitektur & Landskap föreslår att det, liksom i näringsläran, skulle behövas en tallriksmodell för att säkerställa att vi – för välbefinnande och mental hälsa – får uppleva tillräckligt mycket grönska.
Gora Art & Landscape skriver filosofiskt vackert om människans fysiska och sinnliga band till träden ”… Vi andas in deras utandning och de vår”, och presenterar en trädliknande skulptur som ska ses som en kritik mot att vi tar marken ifrån träden och istället utsmyckar stadens platser med avbildningar av dem.
Ett annat perspektiv än urbanisering, som alla förutspår kommer fortsätta, stod ARKLAB för. De vill återintroducera den skånska radbyn, inklusive småskalig odling, vilket utöver att erbjuda en alternativ, och till viss del kollektiv, boendeform borde kunna öka den biologiska mångfalden i vårt storskaliga jordbrukslandskap. I Region Skånes framtidsspaning är 50 procent av Skånes yta naturreservat för att bibehålla den biologiska mångfalden. Andra alternativa och gröna boendeformer som presenterades är Swecos villaområde på stolpar där marken under är publik, och de ställer frågan: Kan vi betrakta grönskan som det beständiga i byggandet av våra städer?
Liksom Sweco byggde flera inlägg på att ytorna för exempelvis bilar kraftigt kan effektiviseras och överlåtas till mänskliga aktiviteter och grönska om vi övergår till delningsekonomi och kollektiv livsstil. Detta underlättas genom samutnyttjande och digitalisering. Digitalisering ses i denna vision främst som ett verktyg för delaktighet och effektivisering av den cirkulära ekonomin, inte att vi konkret ska leva i en amorf cybervärld.
Många av inläggen fokuserade på delaktighet, precis som det görs i Sveriges nya arkitekturpolitik som vill att ”alla ska ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön”. Jag tror också att det är viktigt att alla människor känner att de kan påverka men även att vi genom aktivt deltagande och ianspråktagande av det publika rummet tar ett ansvar för vår gemensamma miljö.
Och apropå delaktighet – ett intressant inlägg på utställningen presenterades av SLU i form av Biktboxen. Där får man som individ skriva ner bekännelser och lova bättring – ”en ritual som förvandlar din skuld till ansvar för vår framtida livsmiljö”.
Om människor ska ta ett större ansvar för våra gemensamma miljöer så tror jag att stadsbyggandet måste bli mer småskaligt och de fysiska strukturerna mer porösa. Det var heller inga megalomana projekt som presenterades på Form/Design Center, utan snarare ett fokus på småskalighet och omsorg om detaljer. När kampen om ytorna intensifieras genom ökad urbanisering ökar också behovet av detaljerad teknisk kunskap om vilka fysiska förutsättningar som krävs för vegetation och av forskning kring vad som ger långsiktig hållbarhet. Kunskap behövs i framtiden!
TEXT OCH FOTO: HARALD KLEIN
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
