Sveriges Arkitekter bjöd nyligen in 30 arkitektkontor, offentliga aktörer och universitet i södra Sverige till utställningen DESIRE på Form/Design Center i Malmö för att diskutera vad som är viktigt för framtidens arkitektur och livsmiljö. Varje aktör som deltog i utställningen hade valt ett tema att fördjupa, och presenterade sitt undersökande arbete antingen via film, i bokform, debattartikel eller i fysisk modell.

Det som gör en utställningen som denna intressant är att den lösa tematiska ramen (framtidens arkitektur) och de många medverkande skapar en stor mångfald i förslag och tankar. De flesta ”diskussionerna” fanns på Form/Design Center presenterade på låga podier och det var kul att gå runt bland dem för att titta på arkitekturmodeller och konstverk, läsa texter och bläddra i böcker/tidningar eller titta på filmer. Alla inläggen presenterades med föredömligt korta texter på podierna samt i en utställningstidning. Trots alla medverkande gick det ganska snabbt att ta in hela utställningen.

Merparten av inläggen hade starka kopplingar till det publika rummet och grönska, men det var bara två mer renodlade, ”klassiska” landskapsarkitektkontor som fanns representerade. Båda kontoren argumenterade på en övergripande nivå om behovet av mer ”riktig” grönska i vår tätt bebyggda miljö där kampen om ytan ofta hänvisar grönskan till tak och väggar.

Sydväst Arkitektur & Landskap föreslår att det, liksom i näringsläran, skulle behövas en tallriksmodell för att säkerställa att vi – för välbefinnande och mental hälsa – får uppleva tillräckligt mycket grönska.

Gora Art & Landscape skriver filosofiskt vackert om människans fysiska och sinnliga band till träden ”… Vi andas in deras utandning och de vår”, och presenterar en trädliknande skulptur som ska ses som en kritik mot att vi tar marken ifrån träden och istället utsmyckar stadens platser med avbildningar av dem.

Ett annat perspektiv än urbanisering, som alla förutspår kommer fortsätta, stod ARKLAB för. De vill återintroducera den skånska radbyn, inklusive småskalig odling, vilket utöver att erbjuda en alternativ, och till viss del kollektiv, boendeform borde kunna öka den biologiska mångfalden i vårt storskaliga jordbrukslandskap. I Region Skånes framtidsspaning är 50 procent av Skånes yta naturreservat för att bibehålla den biologiska mångfalden. Andra alternativa och gröna boendeformer som presenterades är Swecos villaområde på stolpar där marken under är publik, och de ställer frågan: Kan vi betrakta grönskan som det beständiga i byggandet av våra städer?

Liksom Sweco byggde flera inlägg på att ytorna för exempelvis bilar kraftigt kan effektiviseras och överlåtas till mänskliga aktiviteter och grönska om vi övergår till delningsekonomi och kollektiv livsstil. Detta underlättas genom samutnyttjande och digitalisering. Digitalisering ses i denna vision främst som ett verktyg för delaktighet och effektivisering av den cirkulära ekonomin, inte att vi konkret ska leva i en amorf cybervärld.

Många av inläggen fokuserade på delaktighet, precis som det görs i Sveriges nya arkitekturpolitik som vill att ”alla ska ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön”. Jag tror också att det är viktigt att alla människor känner att de kan påverka men även att vi genom aktivt deltagande och ianspråktagande av det publika rummet tar ett ansvar för vår gemensamma miljö. 

Och apropå delaktighet – ett intressant inlägg på utställningen presenterades av SLU i form av Biktboxen. Där får man som individ skriva ner bekännelser och lova bättring – ”en ritual som förvandlar din skuld till ansvar för vår framtida livsmiljö”.

Om människor ska ta ett större ansvar för våra gemensamma miljöer så tror jag att stadsbyggandet måste bli mer småskaligt och de fysiska strukturerna mer porösa. Det var heller inga megalomana projekt som presenterades på Form/Design Center, utan snarare ett fokus på småskalighet och omsorg om detaljer. När kampen om ytorna intensifieras genom ökad urbanisering ökar också behovet av detaljerad teknisk kunskap om vilka fysiska förutsättningar som krävs för vegetation och av forskning kring vad som ger långsiktig hållbarhet. Kunskap behövs i framtiden!