Foto: Caroline Dahl
Foto: Caroline Dahl
Foto: Caroline Dahl
Den ljusa framtiden når vi med hjälp av mod!
EU-kommissionen arbetar med ett förslag för kommande ramprogram för forskning och innovation, FP9 (Framework program 9), som kommer att efterträda det nuvarande ramprogrammet Horizon 2020 vilket är världens hittills största forsknings- och innovationsprogram. FP9 kommer troligen att bli än större då den budget som diskuteras ligger mellan €120 - €160 miljarder.
Europaparlamentets forskningstjänst, EPRS, har släppt ett förberedande dokument, Preparing FP9, om strategier för hur ramprogrammet ska utformas. Här handlar det inte om vilka specifika forskningsområden som kommer att kunna söka medel från ramprogrammet utan snarare om Europas fortlevnad och ställning i världen.
Framtidsspaningen “Bohemia”, som är ett av underlagen till Preparing FP9, målar upp två scenarios för Europa. Ett mörkt, Turbulent tomorrow, där utvecklingen får fortsätta som vanligt och vi inte kommer att nå de globala målen från FN:s Agenda 2030 utan får kämpa med hälsoproblem, demografiska klyftor, social ojämlikhet, föroreningar och klimatproblem. I det ljusa scenariot, Transition to a better age, där Europa övergår till fossilfri energi och cirkulär ekonomi, där ny teknologi ger sådana produktionsvinster att alla kan få en basinkomst och där städerna är laboratorier för god offentlig styrning, så blir Europa en ledare, moraliskt, socialt och teknologiskt.
Det ljusa scenariot når vi med hjälp av forskning, innovation, samarbeten och mod.
I FP9 kommer utmaningsdriven innovation att föras in, missions, som utgår från de globala målen och ”fusionerar djärva mål uppifrån och designlösningar underifrån, för att bättre hantera samhällsutmaningarna”. Dessa kommer att ha ett tydligt fokus på samarbeten, för det är tillsammans som vi ska lösa utmaningarna. Således vill kommissionen se en ökad grad av tvärdisciplinär och tvärsektoriell samverkan mellan den privata- och offentliga sektorn samt civilsamhället. De vill också skapa starkare band mellan EU-länderna för ökad integration och stabilitet inom EU.
Att det ska läggas över tusen miljarder kronor på innovation och forskning betyder såklart att det finns mycket politik bakom. I underlag till Horizon 2020 framgår det t.ex. att ett skifte till en cirkulär ekonomi, med sådant som biologiskt nedbrytbara produkter, byteshandel och återinförsel av material i det tekniska kretsloppet (återvinning), inte bara handlar om minskad förbrukning av ändliga resurser och mindre klimatpåverkan, utan även om att Europa ska bli mindre beroende av import från länder som i framtiden kanske inte är önskvärda att handla med eller som vill behålla sina råvaror själva. Och forskning och innovation kring klimatåtgärder i Afrika handlar delvis om att minska andelen immigranter till Europa.
Att vi behöver mod och mycket och riskvilligt kapital framgår av en ny term, deep-tech innovations, som lanseras i Preparing FP9. Dessa innovationer lutar sig tungt mot ny vetenskap och teknik samt kräver stora mängder tålmodigt kapital med mycket osäker avkastning.
Att utlysningarna inom FP9 kommer att belysa komplexiteten i samhällsutmaningarna tror jag kommer att gynna Sverige och forskning och innovation kring exempelvis urbana ekosystemtjänster och naturbaserade lösningar. På ett seminarium i Bryssel, som Tankesmedjan Movium var med och arrangerade, meddelade en representant från EU-kommissionen att naturbaserade lösningar kommer fortsätta att vara ett prioriterat innovations- och forskningsområde. Dessa designlösningar är av sin natur multifunktionella, med många svårmätbara effekter på staden. Men för att kunna motivera de naturbaserade lösningarna, som ofta är initialt dyrare än konventionella tekniska lösningar, behöver vi kunna dokumentera dessa effekter och här tror jag att den starka forskningen inom SLU kring kopplingen mellan natur och hälsa kommer att bli mer och mer betydelsefull.
Sen blir det förstås spännande att se om vi kommer att få några ”deep-tech innovations” i vår utemiljö!
Läs mer: Preparing FP9 - Designing the successor to the Horizon 2020 research and innovation framework programme. (European Parliamentary Research Service. April 2018)
HARALD KLEIN
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.