
Foto: Caroline Dahl

Foto: Caroline Dahl

Foto: Caroline Dahl
Den ljusa framtiden når vi med hjälp av mod!
EU-kommissionen arbetar med ett förslag för kommande ramprogram för forskning och innovation, FP9 (Framework program 9), som kommer att efterträda det nuvarande ramprogrammet Horizon 2020 vilket är världens hittills största forsknings- och innovationsprogram. FP9 kommer troligen att bli än större då den budget som diskuteras ligger mellan €120 - €160 miljarder.
Europaparlamentets forskningstjänst, EPRS, har släppt ett förberedande dokument, Preparing FP9, om strategier för hur ramprogrammet ska utformas. Här handlar det inte om vilka specifika forskningsområden som kommer att kunna söka medel från ramprogrammet utan snarare om Europas fortlevnad och ställning i världen.
Framtidsspaningen “Bohemia”, som är ett av underlagen till Preparing FP9, målar upp två scenarios för Europa. Ett mörkt, Turbulent tomorrow, där utvecklingen får fortsätta som vanligt och vi inte kommer att nå de globala målen från FN:s Agenda 2030 utan får kämpa med hälsoproblem, demografiska klyftor, social ojämlikhet, föroreningar och klimatproblem. I det ljusa scenariot, Transition to a better age, där Europa övergår till fossilfri energi och cirkulär ekonomi, där ny teknologi ger sådana produktionsvinster att alla kan få en basinkomst och där städerna är laboratorier för god offentlig styrning, så blir Europa en ledare, moraliskt, socialt och teknologiskt.
Det ljusa scenariot når vi med hjälp av forskning, innovation, samarbeten och mod.
I FP9 kommer utmaningsdriven innovation att föras in, missions, som utgår från de globala målen och ”fusionerar djärva mål uppifrån och designlösningar underifrån, för att bättre hantera samhällsutmaningarna”. Dessa kommer att ha ett tydligt fokus på samarbeten, för det är tillsammans som vi ska lösa utmaningarna. Således vill kommissionen se en ökad grad av tvärdisciplinär och tvärsektoriell samverkan mellan den privata- och offentliga sektorn samt civilsamhället. De vill också skapa starkare band mellan EU-länderna för ökad integration och stabilitet inom EU.
Att det ska läggas över tusen miljarder kronor på innovation och forskning betyder såklart att det finns mycket politik bakom. I underlag till Horizon 2020 framgår det t.ex. att ett skifte till en cirkulär ekonomi, med sådant som biologiskt nedbrytbara produkter, byteshandel och återinförsel av material i det tekniska kretsloppet (återvinning), inte bara handlar om minskad förbrukning av ändliga resurser och mindre klimatpåverkan, utan även om att Europa ska bli mindre beroende av import från länder som i framtiden kanske inte är önskvärda att handla med eller som vill behålla sina råvaror själva. Och forskning och innovation kring klimatåtgärder i Afrika handlar delvis om att minska andelen immigranter till Europa.
Att vi behöver mod och mycket och riskvilligt kapital framgår av en ny term, deep-tech innovations, som lanseras i Preparing FP9. Dessa innovationer lutar sig tungt mot ny vetenskap och teknik samt kräver stora mängder tålmodigt kapital med mycket osäker avkastning.
Att utlysningarna inom FP9 kommer att belysa komplexiteten i samhällsutmaningarna tror jag kommer att gynna Sverige och forskning och innovation kring exempelvis urbana ekosystemtjänster och naturbaserade lösningar. På ett seminarium i Bryssel, som Tankesmedjan Movium var med och arrangerade, meddelade en representant från EU-kommissionen att naturbaserade lösningar kommer fortsätta att vara ett prioriterat innovations- och forskningsområde. Dessa designlösningar är av sin natur multifunktionella, med många svårmätbara effekter på staden. Men för att kunna motivera de naturbaserade lösningarna, som ofta är initialt dyrare än konventionella tekniska lösningar, behöver vi kunna dokumentera dessa effekter och här tror jag att den starka forskningen inom SLU kring kopplingen mellan natur och hälsa kommer att bli mer och mer betydelsefull.
Sen blir det förstås spännande att se om vi kommer att få några ”deep-tech innovations” i vår utemiljö!
Läs mer: Preparing FP9 - Designing the successor to the Horizon 2020 research and innovation framework programme. (European Parliamentary Research Service. April 2018)
HARALD KLEIN
Gravöl i Göteborg
Det var en fin tid, åren 2004 till 2008, då jag var stadsträdgårdsmästare i Göteborg. Utvecklande och inspirerande, skriver Lars Johansson. Sen hände det något annat. I några kommuner har stadsträdgårdsmästaren försvunnit, kan vi hoppas att stadsträdgårdsmästarens roll återigen faktiskt stärks?
Gestaltad livsmiljö – når vi ut?
Lars Johansson frågar sig om alla vällovliga konferenser på temat Gestaltad livsmiljö verkligen når dem som inte redan är frälsta. Hur kan det annars bli så fel i gestaltningen av offentliga rum?
Stadsskog – en gåva till framtiden
Hur vill vi att omgivningarna ska vara där människor bor om hundra år? Landskapsarkitekt Kerstin Lindström, landskapsarkitekt, reflekterar över träd, skogar, visioner och strategier.
Förmågan att skapa tid
Tid och rum hör ihop. Men hur? Caroline Dahl reflekterar över vad som gör att vi vill slå oss ner och stanna kvar på vissa platser i det publika rummet.
Med fönstret öppet mot en bättre framtid
Caroline Dahl önskar alla en skön sommar och reflekterar över vilka frågor som präglar vår tid – och framtid. Tankesmedjan fokuserar i höst på temaområdet ”Kampen om staden” med flera satsningar.
AI och hållbarhet
Harald Klein reflekterar kring cirkulära system, regenerativ utveckling och naturbaserade lösningar.
Sinnrik gestaltning av lekfullhet
Att leken och dess villkor stod i fokus under konferensen ”Den lekfulla staden” på stadsexpot H22 är ju självklart. Men lekfull, vad betyder egentligen det?
Naturskildringar – möt naturens ljud inomhus
Hur skiljer sig naturljud från visuella upplevelser av naturen, så som vinden, vattnet eller skogen? Går det att skildra naturen i ljud? Och kan ljudet av natur hjälpa oss återknyta till vår omgivande miljö?
En väg till hållbarhet
Under våren och sommaren lyfter Movium särskilt fram ett av tankesmedjans fyra temaområden: det som handlar om att gestalta staden ur barns och ungas perspektiv.
Att sätta ord på förändring
Går det att finna ett språk som gör att vi förstår hur vi själva och naturen, landskapet och den byggda miljön, faktiskt hänger samman?