Cykeln symbol för gentrifiering
Foto: Fredrik Jergmo
Under hösten har högljudda protester mot byggandet av cykelbanor hörts i flera amerikanska städer. Karin Andersson skriver i sin krönika om cykeln och gentrifiering.
Mest tongivande har uttalanden från pastor Robert Price III från kyrkan United House of Prayer i grannskapet Shaw i Washington varit. Först över hans döda kropp, har han sagt, kommer det att byggas en cykelbana utanför deras kyrka.
Bakåtsträvande? Kanske, om man endast ser till miljöaspekter. Om man däremot vidgar perspektivet, tar in även sociala aspekter och ser att ett långsiktigt uthålligt samhälle måste vara ett rättvist samhälle, är pastorns uttalanden inte svåra att förstå.
I USA har cykelbanan blivit ett säkert tecken på och en tydlig symbol för gentrifiering. När staden satsar ekonomiskt så mycket på ett område att den investerar i en cykelbana är det ett tecken på att en gentrifiering redan startat.
Pastorns farhågor saknar inte grund. Redan nu har många av hans församlingsmedlemmar tvingats flytta längre från kyrkan och närmare stadens periferi. De har gjorts mer bilberoende. Han befarar att de kommer att sluta komma till församlingens träffar och att, slutligen, hela kyrkan tvingas flytta från Shaw.
Det är en gradvis förskjutning som är långt mer komplex än anläggandet av en enskild cykelbana. Den till synes harmlösa cykelbanan är för pastorn och hans församlingsmedlemmar snarare ett tydligt tecken på att de inte längre är önskade på den plats där många av dem bott i generationer.
Situationen i Shaw, som inte är ett undantag, illustrerar väl den problematik som gnager i mig när jag hör visioner om det bilfria samhället. Det är enkelt för den som har råd att bo nära allt man behöver – jobb, dagis, mataffär, fritidsaktiviteter – att leva ett exemplariskt bilfritt liv.
Men för den som bor i en förort, jobbar i city, har barn på dagis i en annan förort och den stora lågprismataffären några kilometer bort, är ett bilfritt liv inte ett alternativ som kan väljas av hänsyn till miljön. Det bilfria livet är då en klassfråga. Precis som hälsa och motion idag är ett val av livsstil och en statusmarkör är medveten miljöhänsyn en klassfråga.
Karin Bradley, forskare och lektor på KTH, skrev 2009 sin avhandling Just Environments: Politicising Sustainable Urban Development där hon tydligt visade att de som lever mest miljövänligt, alltså vars livsstil har minst miljöpåverkan, är de som har det sämst ekonomiskt. De som bor trångt, som köper den billigaste maten i storpack, som odlar på sin kolonilott.
De som reser mycket med flyg, kör stora bilar, bor rymligt, med hälsa och inredning som hobby, har – även om de köper ekologiskt och sopsorterar – en livsstil som är långt mer hotfull för planetens och mänsklighetens framtid än de som köper besprutade utländska tomater för att de är billigast.
I USA är bilen en stark statussymbol som visar att du har pengar. Cykeln är däremot en symbol för en medelklass där status inte enbart uppnås genom dyra inköp utan även av miljömedvetenhet. Och cykeln som statussymbol är, även i Sverige, kopplad till var du bor – om du kan cykla överallt har du det troligtvis ganska bra ställt då det visar att du har råd att bo centralt. Frågan om det bilfria samhället är mer komplex än såhär. Men det är omöjligt att nå ett rättvist samhälle med mindre bilberoende om fokus endast ligger på att lyfta fram cykeln som ett alternativ och argumentera för att den ger mindre utsläpp. Att skuldbelägga människors sätt att leva är ingen effektiv motivation.
KARIN ANDERSSON
Landskapsarkitekt, skribent i Tidskriften STAD
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.
Urban-kramare förenen eder…
Det är hög tid att stå upp till försvar för staden. Inte för stadens avigsidor eller tillkortakommanden, men väl stadens kvaliteter. De kvaliteterna ökar knappast när vi nu ska ta hjälp av skogens träd eller lantgårdens kor, höns och grisar, anser Larseric Johanson, journalist på Tidningen Utemiljö.
-Det är dags för kamp. För ni finns väl, alla ni som njuter av staden och vill fortsätta att göra det. Ni som kan redovisa en ”stadsproveniens” i generationer, skriver han.
Gatukonst ger staden identitet
Staden består av rum. Inget rum blir ett hem förrän man har präglat det själv, därför måste moderna stadsplanerare lära sig att se gatukonsten som ett naturligt inslag.
Vi kan göra världen
lite, lite bättre!
Idag vet vi hur viktiga de gröna frågorna är, både för vårt eget och jordens välbefinnande. Borde det inte vara olagligt att känna till detta men ändå inte planera och agera utifrån det? Är inte det att medvetet vålla annan skada, eller i alla fall att hämma medmänniskors utveckling?
Vad är egentligen GRÖNT?
Vad betyder egentligen grönt? Pengar - som amerikanska dollar? Eller en sektor som sysslar med parkverksamhet? Miljövänligt framställd el? Har begreppet börjat bli slitet? Eller står det fortfarande för tillväxt och sundhet?
Lek föder gott ledarskap
Det är skillnad på fri lek och organiserad lek. I den fria leken skapar barn sina egna regler och lär sig konsten att kompromissa. Där läggs grunden för ett gott ledarskap. Men ger vi barn plats och tid att utveckla denna förmåga?
Utan trädgårdsmästaren ingen trädgård
Ulf Nordfjell gör det igen: skapar trädgård på Chelsea Flower Show 2009. Men utan trädgårdsmästaren hade han inte kommit långt. Det är på tiden att vi höjer yrkeskårens status.
Från pråliga monument
till aska i fjällbäcken
Hela kyrkogårdssektorn måste bli bättre på att möta önskemål och krav från kunderna. När individen står i fokus blir behoven fler och mer differentierade än någonsin tidigare.
FÖR VEM skapas lekplatserna?
Avslöjar inte fokuseringen på särskilda platser för barn en syn på barnet som en ofärdig människa? Budskapet blir: Utvecklas först och bli sedan en riktig människa med tillgång till staden!
Vital 28-åring söker kontakt med likasinnad
Det har länge talats om behovet av att samarbeta. Redan när jag började på Movium för sju år sedan talades det om vikten av en grön ombudsman som står upp för våra frågeställningar, eller ett gemensamt kansli som kan samordna de organisationer som arbetar med utemiljön. Vår bransch är för liten för att vi ska hålla på och dra åt olika håll, brukar också sägas.
Stadsparken - ett open space
Open space, eller space left over, myntades som uttryck planeringssammanhang i 1970-talets England. Open space är en plats som blivit över, som man inte vet vad man ska göra med och där därför vad som helst kan hända.
Open space är också en metod för brukarmedverkan. När Lunds kommun nyligen använde den för att få veta vad invånarna önskar av sin stadspark i framtiden stod aktiivteterna i fokus.
Lägg till ny kommentar