
Brooklyn, New York. Foto: Karin Andersson.
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
New York välkomnar mig. Stadens täthet omfamnar mig. Det repetitiva vägnätet rutar in byggnaderna. De brokiga byggnader förmedlar småskalighet, även de som nästan nuddar molnen. Bilarna som ständigt passerar. Människorna som är överallt. Hela tiden. Möten som ständigt sker. Korta hej på gatan. Längre samtal i matbutiken. De rationellt numrerade och ofta hårt trafikerade gatorna förmår inte reducera känslan av småstad.
Jag förväntade mig att Malmö skulle kännas litet när jag kom hem. Att min hemstad skulle kännas trång, påtryckande.
Tomma gator
Istället möts jag av en enorm rymd. Malmös gator tycks mig vara bredast i världen. På Nobeltorget, där fyrfiliga Amiralsgatan korsar den lika breda Nobelvägen, finns en av Malmös få digitala reklamtavlor. Jag brukar säga att det är enda platsen där Malmö känns som en storstad. När jag kommer hem efter att ha bott i New York känns Nobeltorgets ensamma reklamskylt långt ifrån storstad. Just för att den är ensam. Under den finns ett nattöppet livs. Men få människor. Få bilar. Nobeltorget känns som Malmös ensammaste torg. Den enda rytm som återkommer här är reklamskyltens pulserande ljus.
Gatorna i New York är minst lika breda som Amiralsgatan. Byggnaderna är inte alltid högre än i Malmö. Men i New York är gatorna befolkade. Stadens täthet är inte bara byggnader. Den är också människor. Den beror på den trångboddhet som höga hyror ger.
Geografin har begränsat
Och den beror på stadens geografiska läge. Vattnet runt New York avgränsar. Staden med världens dyraste markpriser, Mumbai, ligger också på en halvö. Malmös planerare har däremot saknat den begränsningen. Det skånska landskapet har varit generöst med sin platta mark. Staden har brett ut sig, och gör så fortfarande. Urban sprawl är inte enbart ett amerikanskt fenomen.
Det stämmer att världens storstäder växer. De växer demografiskt. Men de växer också till ytan. Där medelklassen växer rullas villamattorna ut. Det gäller för Mumbai, det gäller för New York, för Malmö. Argumenten för fler enfamiljshus baseras på rätten att välja. Dock undrar jag ofta vems rätt att välja det handlar om. Jag tror att ekonomi och status (om ens ekonomi är god) oftare än estetiska preferenser styr var vi bosätter oss.
Förtätning för brokighet
Jag fick en gång tipset att stryka en nolla i en projektbudget för att uppnå ökad innovation. Om jag ville åstadkomma hållbarhet skulle jag ta bort två nollor. Utmaningar driver utveckling. Jag hoppas att de nya utmaningar den förväntade förtätningen skapar kommer leda till både innovation och hållbarhet.
Men mest av allt hoppas jag att den kommer att leda till brokigare städer, både vad gäller människor och estetik. Omfamnande och välkomnande städer.
Karin Andersson
Landskapsarkitekt
Kvinnorna tar täten
Idag är kvinnorna i majoritet bland parkföreträdarna. På Nordisk Parkkongress i Malmö gjorde den amerikanska parkchefen Gia Biagi störst intryck på Göran Nilsson.
Bostadsbrist, feminism och rasism flätas samman i Almedalen
I Almedalen pratas det i år om bostadsbrist, feminism och rasism. Karin Andersson menar att dessa frågor hänger ihop och kräver ett integrerat arbete. Det är hög tid att ta ojämlikhet och ojämställdhet på allvar. >>
Stadsskog i stället för stadsträd?
Göran Nilsson har besökt konferensen Urban Tree Diversity. Här listar han de mest framträdande trenderna inom stadsträd. >>
Prata med människor, inte om dem
Karin Andersson har varit på konferens om miljonprogram i förvandling. Hon inser ännu en gång hur homogen planerarkåren är, och blir än mer övertygad om vikten av dialog för ett rättvist stadsbyggande. >>
Är skolgården ett offentligt rum?
Sverige har arbetat med gröna skolgårdar i decennier, men ännu finns inga kartor som lyfter fram barns miljöer i staden. Är skolgården ointressant som stadsrum, undrar Titti Olsson. >>
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
Beige likartad arkitektur men inga träd. Karin Andersson reser till Wien och finner i den homogena stadsbilden en portal till framtiden. >>
Skolgårdens återkomst
Är skolgårdens renässans nära förestående? Petter Åkerblom har fått nytt hopp tack vare Boverkets och Moviums arbete med en vägledning för barns och ungas utemiljö. >>
Skyskrapor morgondagens dinosaurier
Titti Olsson firar Jobba-hemma-dagen och funderar på vad det betyder för städer att fler har arbeten som inte binder oss till en specifik plats. Vad ska hända med kontorsbyggnaderna när färre människor behöver dem för att arbeta? >>
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
Lägg till ny kommentar