Att värdera träd
I dagarna har en mycket viktig rapport presenterats av kollegor vid SLU i Alnarp. Rapporten har rubriken Ekonomisk värdering av urbana träd – Alnarpsmodellen och har skrivits av Johan Östberg och Anders Kristoffersson. Medförfattare är även Johan Sjögren, verksam vid Glasgow University i Skottland.
Olika former av vandalism
Vi kan ideligen läsa i tidningar och elektroniska forum om hur träd, både i städerna och i landsbygdsmiljöer, blir föremål för vandalisering, förgiftning eller nedsågning av ”trädhuliganer”. Visst är det ett adekvat ord att använda när man kan läsa om giftpluggsdödade fontänpilar längs Norr Mälarstrand i Stockholm, olovlig fällning av utsiktsstörande tallar på kommunal mark i Bromma, illegal fällning av sällsynt kommunal ek i Umeå på grund av ”lövnedskräpning” eller den vandalisering av nyplanterade träd som det rapporteras om då och då i olika delar av landet.
Sedan har vi naturligtvis all den skadegörelse som sker på träd, medvetet eller omedvetet, i samband med byggprojekt. Det är nog tyvärr inte så ovanligt att en byggherre resonerar som så att jag hellre tar viteskostnaden för ett skadat träd istället för ökade kostnader för och olägenheterna med en krångligare byggprocess.
Träd berör oss människor
Träden har en speciell ställning i vår mänskliga själ. De berör oss på olika sätt, de är fantasieggande och de är inte bara estetiska prydnader utan kan också vara viktiga för vår försörjning. Våra olika förhållningssätt kan naturligtvis leda till konflikter. Maciej Zarembas uppmärksammade artikelserie Skogen vi ärvde i Dagens Nyheter förra året blev som en tryckkokare som exploderade, sällan har väl konflikten mellan de som ser skogen som penningstinn biomassa och de som hellre månar om skogens rekreativa landskap och fägring blivit tydligare än i den debatt som följde på artikelserien.
Man ska kanske inte använda begreppet ”trädkramare” eftersom det kan uppfattas som både ett lite för rebellistiskt och förlöjligande uttryck. För knappt ett år sedan utkom boken Älskade träd av författaren och journalisten Pippi Engstedt. Man kan naturligtvis undra hur diskussionerna gick kring bokens rubriksättning – var man medveten om att rubriken kan upplevas som lite väl patetisk och lidelsefull? Nåväl, boken är mycket läsvärd och inte minst visar den vägen till många gömda trädskatter – författaren guidar oss till 33 mer eller mindre väl kända arboreta runt om i landet, i text och med hjälp av en sammanfattande kartbild. Det finns också en vägledande app att ladda ner till smartphonen (se www.oddapp.se).
Alnarpsmodellen för vädering nu tillgänglig
Åter till trädvärdering och Alnarpsmodellen: arbetet med att ta fram modellen (via ett Movium Partnerskaps-projekt) har föregåtts av ingående studier av andra förekommande värderingsmodeller runt om i världen. Ledord har varit enkelhet, ingen övervärdering samt bas i trädets marknadsvärde. Den så kallade katalogmetoden visade sig vara den modell som bäst svarade mot de valda grundprinciperna. I sitt ursprungsskick fungerar emellertid inte katalogmetoden för träd som är större än de som finns i plantskolorna. Den har därför modifierats för att kunna fungera även för större träd, utan att för den skull mista sin enkelhet. Andra modeller har fått bidra med vissa justerande
värdefaktorer.
Alnarpsmodellen har testats och stötts och blötts i diskussioner med ett stort antal branschaktörer. Nu är den ”flygfärdig” och avsikten är att den ska kunna fungera som en nationell modell inte bara vid byggprocesser utan även i juridiska konflikter – genom att modellen endast tar hänsyn till objektiva värden är författarnas förhoppning att den ska fungera väl i rättsliga sammanhang där subjektiva värden ofta ifrågasätts. Modellen hittas på www.trädvärdering.nu.
Så bäva månde nu alla trädhuliganer när åklagarna har muskler vid inställandet till skranket!
Göran Nilsson
Koordinator Stadsträd
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.