I dagarna har en mycket viktig rapport presenterats av kollegor vid SLU i Alnarp. Rapporten har rubriken Ekonomisk värdering av urbana träd – Alnarpsmodellen och har skrivits av Johan Östberg och Anders Kristoffersson. Medförfattare är även Johan Sjögren, verksam vid Glasgow University i Skottland.

Olika former av vandalism

Vi kan ideligen läsa i tidningar och elektroniska forum om hur träd, både i städerna och i landsbygdsmiljöer, blir föremål för vandalisering, förgiftning eller nedsågning av ”trädhuliganer”. Visst är det ett adekvat ord att använda när man kan läsa om giftpluggsdödade fontänpilar längs Norr Mälarstrand i Stockholm, olovlig fällning av utsiktsstörande tallar på kommunal mark i Bromma, illegal fällning av sällsynt kommunal ek i Umeå på grund av ”lövnedskräpning” eller den vandalisering av nyplanterade träd som det rapporteras om då och då i olika delar av landet.

Sedan har vi naturligtvis all den skadegörelse som sker på träd, medvetet eller omedvetet, i samband med byggprojekt. Det är nog tyvärr inte så ovanligt att en byggherre resonerar som så att jag hellre tar viteskostnaden för ett skadat träd istället för ökade kostnader för och olägenheterna med en krångligare  byggprocess.

Träd berör oss människor

Träden har en speciell ställning i vår mänskliga själ. De berör oss på olika sätt, de är fantasieggande och de är inte bara estetiska prydnader utan kan också vara viktiga för vår försörjning. Våra olika förhållningssätt kan naturligtvis leda till konflikter. Maciej Zarembas uppmärksammade artikelserie Skogen vi ärvde i Dagens Nyheter förra året blev som en tryckkokare som exploderade, sällan har väl konflikten mellan de som ser skogen som penningstinn biomassa och de som hellre månar om skogens rekreativa landskap och fägring blivit tydligare än i den debatt som följde på artikelserien.

Man ska kanske inte använda begreppet ”trädkramare” eftersom det kan uppfattas som både ett lite för rebellistiskt och förlöjligande uttryck. För knappt ett år sedan utkom boken Älskade träd av författaren och journalisten Pippi Engstedt. Man kan naturligtvis undra hur diskussionerna gick kring bokens rubriksättning – var man medveten om att rubriken kan upplevas som lite väl patetisk och lidelsefull? Nåväl, boken är mycket läsvärd och inte minst visar den vägen till många gömda trädskatter – författaren guidar oss till 33 mer eller mindre väl kända arboreta runt om i landet, i text och med hjälp av en sammanfattande kartbild.  Det finns också en vägledande app att ladda ner till smartphonen (se www.oddapp.se).

Alnarpsmodellen för vädering nu tillgänglig

Åter till trädvärdering och Alnarpsmodellen: arbetet med att ta fram modellen (via ett Movium Partnerskaps-projekt) har föregåtts av ingående studier av andra förekommande värderingsmodeller runt om i världen. Ledord har varit enkelhet, ingen övervärdering samt bas i trädets marknadsvärde. Den så kallade katalogmetoden visade sig vara den modell som bäst svarade mot de valda grundprinciperna. I sitt ursprungsskick fungerar emellertid inte katalogmetoden för träd som är större än de som finns i plantskolorna. Den har därför modifierats för att kunna fungera även för större träd, utan att för den skull mista sin enkelhet. Andra modeller har fått bidra med vissa justerande

värdefaktorer.

Alnarpsmodellen har testats och stötts och blötts i diskussioner med ett stort antal branschaktörer. Nu är den ”flygfärdig” och avsikten är att den ska kunna fungera som en nationell modell inte bara vid byggprocesser utan även i juridiska konflikter – genom att modellen endast tar hänsyn till objektiva värden är författarnas förhoppning att den ska fungera väl i rättsliga sammanhang där subjektiva värden ofta ifrågasätts. Modellen hittas på www.trädvärdering.nu.

Så bäva månde nu alla trädhuliganer när åklagarna har muskler vid inställandet till skranket!