Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Våra offentliga parker erbjuder stadsbon – och naturligtvis även trädgårdsturisten – skönhet, upplevelser, rekreation och kontemplation. Men de erbjuder också andra tjänster som är viktiga för en urban miljös uthållighet. Det populära nyckelordet just nu är att betona och utveckla begreppet ekosystemtjänster. Med stöd av bland andra FN och EU har det globala initiativet TEEB, The Economics of Ecosystems and Biodiversity, arbetat med att definiera begreppet, väldigt värdefullt eftersom vi nu kan föra en internationell dialog kring många olika aspekter för att klargöra parkers och stadsnära naturområdens värden.
Men värden riskerar att inte vara beständiga. Ett relativt nytt verktyg för att säkerställa parkers kvalitet och positiva interaktion med den urbana miljön är NGSA – Nordic Green Space Award. Projektet, som initierades och ägs av stadsträdgårdsmästareföreningarna i Sverige, Norge och Danmark, är sedan 2013 i aktiv drift. Som grund för jurybedömning, för att få en NGSA-utmärkelse, finns ett omfattande och synnerligen väl underbyggt kriterieschema. Olika delar i schemat åläggs olika vikt beroende på parkens karaktär eller historiska bakgrund.
Kriterieschemat finns fritt tillgängligt via www.stadstradgardsmastare.org. Domare har specialutbildats för att analysera de olika kriterierna och göra poängbedömningar både genom att studera skriftliga underlag och via besök och rundvandring på en ansökande anläggning. I Sverige finns sex domare som är tillgängliga för expertutlåtande. Att kriterieschemat fungerar har nu verifierats på 12 olika anläggningar i de nordiska länderna. I Sverige har Hagaparken i Solna, Trädgårdsföreningen i Göteborg och Pildammsparken i Malmö erhållit NGSA-utmärkelse. Åtskilliga av de som ansökt om att få utmärkelsen har nogsamt betonat värdet av själva ansökningsproceduren – hur det inneburit att personal blivit involverade i att utveckla ett internt kvalitetstänkande.
Det pågår nu ett arbete med att i högre grad än tidigare och på ett tydligare sätt inkludera olika aspekter kring ekosystemtjänster i kriterieschemat. NGSA:s styrgrupp kommer vid ett möte i början av september att besluta om uppdaterade kriterier. Från och med i höst ges det därför möjlighet för den bedömande juryn att på ett mer kraftfullt sätt lyfta fram dessa aspekter i kommentarer och utlåtanden.
Så ett upprop till parkförvaltare: läs om, och lär av, det kriteriesystem som NGSA är uppbyggt kring. Undersök möjligheten att använda systemet för parkutveckling, både internt inom förvaltningen och för att lyfta fram och profilera externt gentemot allmänhet och politiker. Och inte minst: se framöver NGSA-systemet som ett verktyg inte bara för att lyfta fram parkernas traditionella värden utan även för hur de kan bidra till en hållbar stad genom en mångfald av ekosystemtjänster – enligt den övergripande TEEB-definitionen: ekosystemtjänster är ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande.
Göran Nilsson, Movium
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Lägg till ny kommentar