
Inspiration Rosendal i Uppsala – vinnare av Sveriges Arkitekters Bostadspris 2018. Foto: Daniel Pettersson.

Urbant löpspår i Central Park, New York. Foto: Mattias Qviström.
Att trixa sig fram med löparskor
Jag har en nära släkting som en vacker kväll efter jobbet för ett par år sedan är ute på en av sina ofta återkommande löprundor i villakvarter i södra Stockholm. Hon springer en av sina välkända och invanda turer som går omväxlande längs stigar i parkmiljöer och på trottoarer. Lite spaning på omgivningen som vanligt – en färgrikt prunkande trädgård där, se en så vackert skönsjungande fågel i en trädtopp där, och naturligtvis koll på trafiken när gatukorsningar närmar sig.
Plötsligt händer det: helt utan beredskap eller insikt om att något skulle kunna störa det lätta, vackra löpsteget – hon känner att hon utan styrsel på kroppen stupar på den höga, förrädiska trottoarkanten, men får i sista stund ner sin högra hand för att ta emot den värsta smällen. Smärtan är hemsk, en förbipasserande observerar hennes belägenhet och hjälper till att ringa hennes man, som turligt nog är hemma och kan ordna transport till sjukhus. Resultatet: tre brutna fingrar som aldrig kommer att helt läka till ursprunglig funktion – ett resonabelt försäkringsbolag har betalat ut ersättning motsvarande 15 procents invaliditet.
Mattias Qviström är professor i landskapsarkitektur vid SLU. Han har under de senaste åren engagerat sig i ett projekt, benämnt ”I joggingens spår – om nya rörelsemönster och hälsosam stadsutveckling”, med målen att belysa motionslöpningens historia, geografi och nuvarande praktik, inte minst dess samspel med landskapet. I ett separat projekt, ”Urbana löpspår”, finansierat av Movium Partnerskap, har han och forskarkollegor tillsammans med några kommuner studerat hur motionslöpning kan underlättas i en urban miljö.
Mattias Qviströms och kollegors projektresultat och erfarenheter har presenterats i en rad publikationer under de senaste åren. Nyligen utgavs ett Movium Fakta med rubriken Att trixa sig genom staden – planering för ett löpvänligt stadslandskap (författare: Mattias Qviström och Linnea Fridell). Författarna påpekar att en anpassning av stadsmiljön kan vara viktig för löpupplevelsen, inte minst för nybörjare. De ger råd kring hur man i stadsplanering kan tänka nytt när det gäller urbana miljöer som arena för vardagsmotion. Genom bland annat dagboksintervjuer har forskarna kunnat konstatera att för nybörjare kan stadens utemiljö kännas för utmanande för att komma igång med motionslöpning.
I faktabladet omnämns bland annat Inspiration Rosendal i Uppsala som ett exempel på nytänkande. Fastigheten, som stod klar för inflyttning i juni 2017, lär vara ganska unik för svenska förhållanden genom att ha en speciellt utformad löpslinga med två banor på taket. Fastighetsutvecklaren Rosendal Fastigheter har haft med löpslingan som en påtaglig och aktiv del i marknadsföringen av de totalt 347 lägenheterna i bostadsrättsföreningen. Och Arkitektföretaget Christensen & Co Arkitekter och Inspiration Rosendal uppmärksammades stort på Sveriges Arkitekters Arkitekturgala i mars 2019 genom att vinna Bostadspriset. Juryn nämner i sin motivering bland annat att ”… Husets generösa rekreationsrum i flera plan, taklandskapets mötesplatser, grönska och träningsytor ger stora möjligheter till spontana möten”.
Mattias Qviström med kollegor påpekar att för motionslöparen i gemen finns det flera aspekter som en stadsplanerare kan jobba med – för att få en löpvänligare stad och därmed också en mer hälsosam och miljövänlig stad. Det handlar om att bredda analysen av stadslandskapet, identifiera och vidareutveckla gröna stadsstråk samt att skapa möjligheter för löpning genom en fysisk infrastruktur, till exempel utveckling av urbana löpspår där flaskhalsar för löpandet elimineras.
För min nära släkting fanns det bevisligen ett hinder som gav tvärstopp i utövandet av vardagsmotionen. Skulle ett noga planerat och utformat, och tydligt skyltat, urbant löpspår kanske ha medfört att trottoarkanten sett annorlunda ut och förhindrat hennes olycka?
Köp Movium Fakta "Att trixa sig genom staden" här. Rapport från projektet ”Urbana löpspår” publiceras inom kort – mer info kommer via Moviums hemsida.
GÖRAN NILSSON
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.
Urban-kramare förenen eder…
Det är hög tid att stå upp till försvar för staden. Inte för stadens avigsidor eller tillkortakommanden, men väl stadens kvaliteter. De kvaliteterna ökar knappast när vi nu ska ta hjälp av skogens träd eller lantgårdens kor, höns och grisar, anser Larseric Johanson, journalist på Tidningen Utemiljö.
-Det är dags för kamp. För ni finns väl, alla ni som njuter av staden och vill fortsätta att göra det. Ni som kan redovisa en ”stadsproveniens” i generationer, skriver han.
Gatukonst ger staden identitet
Staden består av rum. Inget rum blir ett hem förrän man har präglat det själv, därför måste moderna stadsplanerare lära sig att se gatukonsten som ett naturligt inslag.
Vi kan göra världen
lite, lite bättre!
Idag vet vi hur viktiga de gröna frågorna är, både för vårt eget och jordens välbefinnande. Borde det inte vara olagligt att känna till detta men ändå inte planera och agera utifrån det? Är inte det att medvetet vålla annan skada, eller i alla fall att hämma medmänniskors utveckling?
Lägg till ny kommentar