
Robotkanin. Illustration: Sigrid Klein.
Artificiell intelligens påverkar stadsrummet
De senaste månaderna har jag börjat försöka förstå vad artificiell intelligens (AI) är för något och hur den och digitaliseringen kommer att påverka våra liv och stadsrummet. Jag var tidigare inte någon särskilt tech-intresserad person men med jobbet på Movium har intresset för ny teknik väckts, till stor del för att jag tror att det finns en potential i AI för mitt arbete med fortlöpande miljöanalys av den bebyggda miljön. AI-teknikens datorseende kan hjälpa oss att automatiskt hålla koll på stadens utemiljöer och tidigt och systematiskt upptäcka anomalier och skötselbehov.
Det talas om att vi är inne i den fjärde industriella revolutionen. Enkelt uttryckt kan man säga att de tidigare industriella revolutionerna gick ut på att automatisera och förbättra fysiskt arbete, från ångmaskinen till internet, som ju är förflyttning av information. I den nuvarande omställningen automatiseras och förbättras även sådant som kräver intelligens, med hjälp av system som uppfattar sin omgivning och vidtar åtgärder som maximerar sina chanser att framgångsrikt uppnå sina mål. Det kan vara bildigenkänning och förståelse för både skriftligt språk, som Google translate, och muntligt, som assistenten Siri i Iphone.
Jag tror att AI tillsammans med teknikutveckling kommer att påverka utformningen av stadsrummet för många sysslor som idag är såväl ekonomiskt som mänskligt krävande. Det är sysslor som är tidskrävande och därmed kostsamma. Parkskötsel är till exempel ett jobb som kan utföras av robotar. Det är inte någon avancerad spaning med tanke på alla robotgräsklippare i villaträdgårdarna. Att jag sedan tror att många människor kommer vilja ägna sig åt parkskötsel för att göra ett handtag för sin egen hälsas skull, och för att bidra till samhället, är en annan fråga.
Jag tror också att det kommer att bli mycket billigare än vad det är nu att bygga komplexa former eftersom robotar och drönare kan röra sig fritt i alla led och inte behöver skyddsföreskrifter eller byggnadsställningar. Och de kan skapa detaljerade byggelement, till Arkitektupprorets lycka. Drönare kommer, med exakt precision, att kunna formklippa stora träd så att de ser ut som skulpturer av Auguste Rodin.
Självkörande bilar kommer nog att få ett genomslag. Men jag tvivlar på att det frigörs större ytor i staden när människor ger upp sitt eget ägande, delar på fordonen och bilarna blir färre. Många kommer fortfarande att vilja ha ett eget fordon för att det ger tidsvinster och frihet, även om det korkar igen vägarna. Men jag tycker att det är intressant att se om den nuvarande invasionen av elscootrar i några av våra städer kommer att innebära några långsiktiga förändringar i människors beteende gällande mobilitet, kollektivtrafik och ägande.
En teknik som redan är här är augmented reality – att lägga ett datasimulerat "lager" på verkligheten med hjälp av smartphonens GPS och kamera. Det är den teknik som finns mobilspelet i Pokemon Go. En augmented reality-teknik som håller på att utvecklas är att placera in en digital modell av en planerad byggnad på rätt plats i sitt verkliga sammanhang så att man kan gå runt på plats och genom sin telefon se byggnaden i olika vinklar. Man kan på ”riktigt” få reda på hur en byggnad kommer att se ut i rätt skala på plats utan det visuella krafs av luftballonger och folkliv som arkitekternas renderade bilder ofta förmedlar. Detta bör kunna bli ett mycket bra planeringsunderlag.
En annan fascinerande nygammal innovation är fotogrammetri, då datorn/telefonen skapar en tredimensionell modell av tvådimensionella bilder. Detta gör att man kan 3D-scanna något med en vanlig mobilkamera och få sin bostad, med hyfsad precision, uppmätt och uppritad i cad-plan genom att filma i den. Digitaliseringen möjliggör att vi i hög utsträckning kan leva våra liv utan att träffa andra människor. Detta ställer krav på ännu bättre utemiljöer som kan föra oss människor samman. För vi behöver varandra, och det är kanske där parkskötseln kommer in.
HARALD KLEIN
Medborgarna skapar staden
Den internationella filmfestivalen ArchFilmLund 2016 handlade nästan mer om urbant liv än om arkitektur i sig. Vinnande film lyfter fram ett starkt medborgarengagemang i Christchurch efter jordbävningen 2011.
Global kraftsamling i Lund för barns utemiljöer
Under några intensiva dagar i mitten av september myllrade det runt människor i Lund med en gemensam uppgift i fokus: att skapa levande gröna uppväxtmiljöer för barn och ungdomar överallt i världen.
Lekplatsen är död – länge leve lekplatsen!
Märit Jansson, lektor vid SLU och aktuell med seminariet ”Plats för lek – svenska lekplatser förr och nu” och som redaktör för antologin med samma namn, skriver i sin krönika om att när hon i mitten av 2000-talet började studera anlagda lekplatser och deras användning och förvaltning, ofta mötte skepsis. Hon minns särskilt när hon i fikarummet på en kommun fick höra: ”Att aldrig någon kan forska om något viktigt!”.
BEUM höjer kompetensen om utemiljön!
Då har ännu en besiktningskurs gått av stapeln! Den 30-31 augusti arrangerade BEUM, i samarbete med Movium, Besiktningskurs Natursten, markbetong och asfalt i Malmö. I sin krönika reflekterar Göran Nilsson över BEUMs historia och betydelse.
Välkommen till hösten på Movium!
Movium kavlar upp ärmarna inför nya utmaningar under hösten. På programmet står parnterskapsträffar, internationella konferenser, resor, spaningar och nya visioner!
Pixla piren
Tillfälliga aktiviteter, medskapande och nya aktörskonstellationer tar plats i stadsutvecklingsprocesser. Det pratas just nu mycket om “urban commons” eller fritt översatt till svenska, urbana allmänningar.
Vad ska vi göra med Hjalmar?
Den nya staden växer fram i Kiruna – men på en plats där ingen velat ha en stad tidigare. Dödens dal, kallas den av belackarna.
På spaning med Moviums ledningsråd
I mitten av maj träffades Tankesmedjan Moviums ledningsråd för att spana efter trender och framtidsfrågor. Nyfiken? >>
Skapa möten istället för gränser
Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten? Det frågar sig fyra blivande landskapsarkitekter som nyligen arrangerade Landskapsarkitekturdagen med temat Merging landscapes på SLU i Alnarp.
Det överbeskyddade barnet
Synen på vad som är lämplig och olämplig lek, eller lämpliga eller olämpliga lekplatser, är underordnad sin samtids kontext, skriver Anna Lenninger.