
Robotkanin. Illustration: Sigrid Klein.
Artificiell intelligens påverkar stadsrummet
De senaste månaderna har jag börjat försöka förstå vad artificiell intelligens (AI) är för något och hur den och digitaliseringen kommer att påverka våra liv och stadsrummet. Jag var tidigare inte någon särskilt tech-intresserad person men med jobbet på Movium har intresset för ny teknik väckts, till stor del för att jag tror att det finns en potential i AI för mitt arbete med fortlöpande miljöanalys av den bebyggda miljön. AI-teknikens datorseende kan hjälpa oss att automatiskt hålla koll på stadens utemiljöer och tidigt och systematiskt upptäcka anomalier och skötselbehov.
Det talas om att vi är inne i den fjärde industriella revolutionen. Enkelt uttryckt kan man säga att de tidigare industriella revolutionerna gick ut på att automatisera och förbättra fysiskt arbete, från ångmaskinen till internet, som ju är förflyttning av information. I den nuvarande omställningen automatiseras och förbättras även sådant som kräver intelligens, med hjälp av system som uppfattar sin omgivning och vidtar åtgärder som maximerar sina chanser att framgångsrikt uppnå sina mål. Det kan vara bildigenkänning och förståelse för både skriftligt språk, som Google translate, och muntligt, som assistenten Siri i Iphone.
Jag tror att AI tillsammans med teknikutveckling kommer att påverka utformningen av stadsrummet för många sysslor som idag är såväl ekonomiskt som mänskligt krävande. Det är sysslor som är tidskrävande och därmed kostsamma. Parkskötsel är till exempel ett jobb som kan utföras av robotar. Det är inte någon avancerad spaning med tanke på alla robotgräsklippare i villaträdgårdarna. Att jag sedan tror att många människor kommer vilja ägna sig åt parkskötsel för att göra ett handtag för sin egen hälsas skull, och för att bidra till samhället, är en annan fråga.
Jag tror också att det kommer att bli mycket billigare än vad det är nu att bygga komplexa former eftersom robotar och drönare kan röra sig fritt i alla led och inte behöver skyddsföreskrifter eller byggnadsställningar. Och de kan skapa detaljerade byggelement, till Arkitektupprorets lycka. Drönare kommer, med exakt precision, att kunna formklippa stora träd så att de ser ut som skulpturer av Auguste Rodin.
Självkörande bilar kommer nog att få ett genomslag. Men jag tvivlar på att det frigörs större ytor i staden när människor ger upp sitt eget ägande, delar på fordonen och bilarna blir färre. Många kommer fortfarande att vilja ha ett eget fordon för att det ger tidsvinster och frihet, även om det korkar igen vägarna. Men jag tycker att det är intressant att se om den nuvarande invasionen av elscootrar i några av våra städer kommer att innebära några långsiktiga förändringar i människors beteende gällande mobilitet, kollektivtrafik och ägande.
En teknik som redan är här är augmented reality – att lägga ett datasimulerat "lager" på verkligheten med hjälp av smartphonens GPS och kamera. Det är den teknik som finns mobilspelet i Pokemon Go. En augmented reality-teknik som håller på att utvecklas är att placera in en digital modell av en planerad byggnad på rätt plats i sitt verkliga sammanhang så att man kan gå runt på plats och genom sin telefon se byggnaden i olika vinklar. Man kan på ”riktigt” få reda på hur en byggnad kommer att se ut i rätt skala på plats utan det visuella krafs av luftballonger och folkliv som arkitekternas renderade bilder ofta förmedlar. Detta bör kunna bli ett mycket bra planeringsunderlag.
En annan fascinerande nygammal innovation är fotogrammetri, då datorn/telefonen skapar en tredimensionell modell av tvådimensionella bilder. Detta gör att man kan 3D-scanna något med en vanlig mobilkamera och få sin bostad, med hyfsad precision, uppmätt och uppritad i cad-plan genom att filma i den. Digitaliseringen möjliggör att vi i hög utsträckning kan leva våra liv utan att träffa andra människor. Detta ställer krav på ännu bättre utemiljöer som kan föra oss människor samman. För vi behöver varandra, och det är kanske där parkskötseln kommer in.
HARALD KLEIN
Se omvärlden!
Caroline Dahl har besökt Arkitekturbiennalen i Venedig – fortfarande värt ett besök!
Får vi låna av Palermos palett?
Caroline Axelblom och Sophie Wiström, studenter vid SLU och tidigare praktikanter vid Tankesmedjan Movium, har nyligen kommit hem från Buenos Aires.
Den ljusa framtiden når vi med hjälp av mod!
Harald Klein om EU-kommissionens arbete med förslag för kommande ramprogram för forskning och innovation, FP9 (Framework Program 9), som kommer att efterträda det nuvarande ramprogrammet Horizon 2020 vilket är världens hittills största forsknings- och innovationsprogram. FP9 kommer troligen att bli än större då den budget som diskuteras ligger mellan €120 - €160 miljarder.
Jobbar du på ett agilt sätt?
”Agila Ängelholm” är epitetet för den omorganisation av kommunens förvaltning som den nordvästskånska staden beslutade sig för att genomföra 2014. Och man blev därmed ”Sveriges första agila kommun”, som man själv uttrycker det.
Ytan förändrar Bordeaux
Spåren av spridda punktinsatser som skapat helhet och påverkat en hel stad.
Stå i kö
Det finns olika slags köer, en del människor står i kö för sitt levebröd, andra hamnar i en kö som kan få en att skämmas. Lena Jungmark har hamnat i en skäms-kö.
Storslaget möter oprövat i LA
Caroline Dahl har besökt Los Angeles och funnit två diametralt olika parker, båda nya. Vad berättar de om vår tid?
Har du gjort något för klimatet idag?
Tankesmedjan Moviums Fredrik Jergmo funderar i sin krönika över hållbarheten i våra resvanor.
Legobygge som illustration av urban natur
Göran Nilsson har varit på en workshop i Malmö där Lego-klossar blev ett uppskattat sätt att beskriva olika scenarier.
STAD speglar de globala målen
Tidskriften STAD kommer under 2018 att fördjupa sig i de globala målen. Den sociala hållbarheten är central i de urbana agendorna och den urbana livsmiljön står i fokus.