
Robotkanin. Illustration: Sigrid Klein.
Artificiell intelligens påverkar stadsrummet
De senaste månaderna har jag börjat försöka förstå vad artificiell intelligens (AI) är för något och hur den och digitaliseringen kommer att påverka våra liv och stadsrummet. Jag var tidigare inte någon särskilt tech-intresserad person men med jobbet på Movium har intresset för ny teknik väckts, till stor del för att jag tror att det finns en potential i AI för mitt arbete med fortlöpande miljöanalys av den bebyggda miljön. AI-teknikens datorseende kan hjälpa oss att automatiskt hålla koll på stadens utemiljöer och tidigt och systematiskt upptäcka anomalier och skötselbehov.
Det talas om att vi är inne i den fjärde industriella revolutionen. Enkelt uttryckt kan man säga att de tidigare industriella revolutionerna gick ut på att automatisera och förbättra fysiskt arbete, från ångmaskinen till internet, som ju är förflyttning av information. I den nuvarande omställningen automatiseras och förbättras även sådant som kräver intelligens, med hjälp av system som uppfattar sin omgivning och vidtar åtgärder som maximerar sina chanser att framgångsrikt uppnå sina mål. Det kan vara bildigenkänning och förståelse för både skriftligt språk, som Google translate, och muntligt, som assistenten Siri i Iphone.
Jag tror att AI tillsammans med teknikutveckling kommer att påverka utformningen av stadsrummet för många sysslor som idag är såväl ekonomiskt som mänskligt krävande. Det är sysslor som är tidskrävande och därmed kostsamma. Parkskötsel är till exempel ett jobb som kan utföras av robotar. Det är inte någon avancerad spaning med tanke på alla robotgräsklippare i villaträdgårdarna. Att jag sedan tror att många människor kommer vilja ägna sig åt parkskötsel för att göra ett handtag för sin egen hälsas skull, och för att bidra till samhället, är en annan fråga.
Jag tror också att det kommer att bli mycket billigare än vad det är nu att bygga komplexa former eftersom robotar och drönare kan röra sig fritt i alla led och inte behöver skyddsföreskrifter eller byggnadsställningar. Och de kan skapa detaljerade byggelement, till Arkitektupprorets lycka. Drönare kommer, med exakt precision, att kunna formklippa stora träd så att de ser ut som skulpturer av Auguste Rodin.
Självkörande bilar kommer nog att få ett genomslag. Men jag tvivlar på att det frigörs större ytor i staden när människor ger upp sitt eget ägande, delar på fordonen och bilarna blir färre. Många kommer fortfarande att vilja ha ett eget fordon för att det ger tidsvinster och frihet, även om det korkar igen vägarna. Men jag tycker att det är intressant att se om den nuvarande invasionen av elscootrar i några av våra städer kommer att innebära några långsiktiga förändringar i människors beteende gällande mobilitet, kollektivtrafik och ägande.
En teknik som redan är här är augmented reality – att lägga ett datasimulerat "lager" på verkligheten med hjälp av smartphonens GPS och kamera. Det är den teknik som finns mobilspelet i Pokemon Go. En augmented reality-teknik som håller på att utvecklas är att placera in en digital modell av en planerad byggnad på rätt plats i sitt verkliga sammanhang så att man kan gå runt på plats och genom sin telefon se byggnaden i olika vinklar. Man kan på ”riktigt” få reda på hur en byggnad kommer att se ut i rätt skala på plats utan det visuella krafs av luftballonger och folkliv som arkitekternas renderade bilder ofta förmedlar. Detta bör kunna bli ett mycket bra planeringsunderlag.
En annan fascinerande nygammal innovation är fotogrammetri, då datorn/telefonen skapar en tredimensionell modell av tvådimensionella bilder. Detta gör att man kan 3D-scanna något med en vanlig mobilkamera och få sin bostad, med hyfsad precision, uppmätt och uppritad i cad-plan genom att filma i den. Digitaliseringen möjliggör att vi i hög utsträckning kan leva våra liv utan att träffa andra människor. Detta ställer krav på ännu bättre utemiljöer som kan föra oss människor samman. För vi behöver varandra, och det är kanske där parkskötseln kommer in.
HARALD KLEIN
Plats för vadå?
Ger vi kommande generationer möjlighet att hitta lösningar på de utmaningar de kommer att ställas inför? Anders Rasmusson reflekterar kring resilienta städer och vad som kommer att behövas.
Mer makt åt barnen!
Fem femteklasser i Ängelholm har diskuterat makt, demokratin och stadsbyggnad i det Formasstödda forskningsprojektet ”Lek för demokrati”.
Landskapsarkitekturens Ingmar Bergman
Harald Klein har under 2021 fördjupat sig i Sigurd Lewerentz verk. Lewerentz sätt att dramatisera landskapet får honom att tänka på Ingmar Bergman.
Tillsammans!
Moviums verksamhetsledare Caroline Dahl kom nyligen hem från Arkitekturbiennalen i Venedig och reflekterar över om miljöarbete verkligen gör skillnad?
Värdet av estetik
Medvetenheten om att vi måste tänka holistiskt finns nog, åtminstone som en teoretisk kunskap, hos dem som planerar och formger våra urbana miljöer idag. Men när sjunker den intellektuella medvetenheten in och söker sig vidare till hjärtat och blir en integrerad insikt? I sin krönika reflekterar Titti Olsson över sinnesförnimmelser, respekt för naturen och framtidens urbana livsrum.
GESTALTAD GRÖN LIVSMILJÖ
Ska vi konsumera oss ur klimatkrisen med ”gröna” produkter? I sin krönika diskuterar Caroline Dahl gestaltning som verktyg och mångdimensionellt värdeskapande.
Framtiden är mörk
Idag värnar en upplyst människa mörkret, skriver Harald Klein i sin reflexion över vår tids nedsmutsning av atmosfären.
På daglig promenad
Den dagliga promenaden kan erbjuda det mest oväntade – från stadsliv till en upplevelse av att vara barn på nytt.
VI BLICKAR FRAMÅT!
När Tankesmedjan Movium i januari 2020 klev in i det nya verksamhetsåret var det med förväntningar på ett år fullt av jubileumsaktiviteter. Året blev – som alla vet – dock inte riktigt som vi tänkt oss. När vi nu tittar tillbaka är det därför med glädje vi ser att vi faktiskt kunnat fira en hel del ändå! Deltagandet i de aktiviteter vi genomfört har varit stort och gensvaret mycket uppskattande. Tack för 2020 – nu ser vi fram emot 2021!
OMSTÄLLNING OCH OMVANDLING
I Agenda 2030 för hållbar utveckling så konstateras det att utmaningarna som världen möter kring hälsa, segregation, klimat, miljö med mera är så komplexa att enskilda aktörer inte kan lösa dem. Det krävs nya former av samarbeten präglade av kreativitet, experiment och tolerans.