Otvivelaktigt är stadsodling en het trend – det kommer en strid ström av rapporter från hela världen om olika projekt, både i organiserad form och sådana som är av lite mer informell karaktär. Guerilla gardening är ett begrepp som myntats när odlingen sker på mark som man egentligen inte har den legala rätten att utnyttja och använda.

Inget nytt

Att odla mat i våra städer är ju definitivt inget nytt – vi behöver inte gå längre tillbaka i tiden än till andra världskriget för att se vilken roll till exempel uppodlingen av parkerna hade för livsmedelsförsörjningen för stadsbefolkningen. Och koloniträdgårdsrörelsen har mer än hundra år på nacken i Sverige – det är ju också en form av stadsodling fast den bedrivs oftast enskilt och på arrenderad mark. Stadsodlingsbegreppet har ju blivit synonymt med en odling som sker i någon form av gemenskap och där sociala, pedagogiska och rekreativa syften kan vara lika betydelsefulla som själva matframställningen. Odlingen kan ske på fasta ytor i form av lånad odlingsmark eller ske på ett ambulerande sätt i form av pallkragar med jord eller andra odlingslådor.

Stadsodling är per definition ett positivt fenomen, få kan invända mot betydelsen av att stadsbor får möjligheter att få utlopp för ett trädgårdsintresse även om man bor i lägenhet. Och många är de exempel från vilka man nu kan utväxla erfarenheter kring odlingen, inte minst som ett medel att exempelvis skapa integration mellan olika boendegrupper inom ett bostadsområde, både när det gäller ålder och etnicitet.

Betänkligheter befogade?

Men är allt så rosenskimrande eller är det kanske befogat att lyfta fram några betänkligheter i diskussionerna kring stadsodling? Statsvetaren och författaren Björn Forsberg har skrivit boken Omställningens tid, som utkom tidigare i år. Han har i olika artiklar i dagspressen under senare tid framhärdat i sin åsikt att stadsodling är en nödvändighet i framtiden och att den kommer att vara en viktig pusselbit när vi ställer om till ett lågenergisamhälle och till mera lokal matproduktion och högre självförsörjningsgrad.

Är det verkligen en rimlig eller ens önskvärd hypotes?

Möjligen kan ett dylikt resonemang influeras av om man befinner sig i en fattigare eller rikare del av världen. Men jag inbillar mig att i Sverige, och i många andra länder i västvärlden, väljer många att bo i stenstaden för att man inte är ett dugg intresserade av att odla sin mat. Visst, kanske en kruka på balkongen med tomater, eller lite kryddor. Men mycket, mycket långt från en tanke kring ens en minimal grad av självförsörjning.

Samverka med landsbygden

Ibland läser man att stadsodlingsentusiaster inte bara vill odla för eget behov utan också sälja till utomstående. Varför? Är det inte bättre att vidga horisonten några mil och stötta de lantbruks- och trädgårdsföretag som finns i stadsranden och närregionen? Det finns massor av välutbildade odlare som vill kunna försörja sig med friska idéer, innovativ odlingsmetodik och förädling och smarta marknadsföringskoncept. Många är säkert jätteintresserade av ett nära samarbete med stadsborna, både genom att erbjuda aktiviteter på odlingsplatsen, välsorterade gårdsbutiker eller genom direktleveranser enligt beställarens önskemål.

Trafiken miljöproblem

Många driftiga företagare jobbar efter ett ekologiskt eller miljövänligt koncept. Och då närmar vi oss en annan aspekt av stadsodling som sällan blir diskuterad. Vilka egenskaper har jorden där stadsodlingen sker och hur är det med luftföroreningars inverkan på kvaliteten på ovanjordiska växtdelar?

I många städer är luftföroreningar ett stort problem. Trafiken ökar och andelen dieselbilar blir större och därmed utsläppen av bland annat kvävedioxid och partiklar. Dieselavgaserna innehåller stora mängder nanopartiklar till vilka kemiska ämnen är bundna. I Helsingborgs Dagblad kunde man nyligen läsa att luften längs ett par genomfartsleder i centrala Helsingborg är sämre än på många år. På Stockholms stads hemsida anges att trafiken är stadens största miljöproblem. Göteborg har sin välbekanta smog eller inversion, dvs. en luftskiktning som gör att luftföroreningar blir kvar i marknivån.

Skadliga partiklar?

Är partiklarna endast skadliga om de söker sig in i människors lungor eller kan de bli problem även på spenaten och salladen? Och de jordar som finns i närheten av hårt trafikerade gator och vägar – hur många icke önskvärda ämnen har de samlat på sig under årens lopp, exempelvis olika tungmetaller? I KRAV-reglerna, miljömärkningen för mat uppbyggd på ekologisk grund, står det följande: ”Grödor som odlas inom 25 meter från kanten av en hårt trafikerad väg får inte användas som livsmedel. Hårt trafikerade är i detta sammanhang vägar som trafikeras av mer än 3 000 fordon per dygn i genomsnitt räknat på årsbasis.”

Så – å ena sidan: stötta gärna stadsodlingsinitiativ i bostadsområden eller på andra allmänna platser, inte minst som ett led i pedagogisk utveckling eller i ett integrationsperspektiv.

Å andra sidan: diskutera val av odlingsplats och syfte – kan det kanske vara ett alternativ att satsa resurser på att istället få till stånd en ökad samverkan mellan stad och närliggande land?