Är det nyttigt med stadsodling?
Otvivelaktigt är stadsodling en het trend – det kommer en strid ström av rapporter från hela världen om olika projekt, både i organiserad form och sådana som är av lite mer informell karaktär. Guerilla gardening är ett begrepp som myntats när odlingen sker på mark som man egentligen inte har den legala rätten att utnyttja och använda.
Inget nytt
Att odla mat i våra städer är ju definitivt inget nytt – vi behöver inte gå längre tillbaka i tiden än till andra världskriget för att se vilken roll till exempel uppodlingen av parkerna hade för livsmedelsförsörjningen för stadsbefolkningen. Och koloniträdgårdsrörelsen har mer än hundra år på nacken i Sverige – det är ju också en form av stadsodling fast den bedrivs oftast enskilt och på arrenderad mark. Stadsodlingsbegreppet har ju blivit synonymt med en odling som sker i någon form av gemenskap och där sociala, pedagogiska och rekreativa syften kan vara lika betydelsefulla som själva matframställningen. Odlingen kan ske på fasta ytor i form av lånad odlingsmark eller ske på ett ambulerande sätt i form av pallkragar med jord eller andra odlingslådor.
Stadsodling är per definition ett positivt fenomen, få kan invända mot betydelsen av att stadsbor får möjligheter att få utlopp för ett trädgårdsintresse även om man bor i lägenhet. Och många är de exempel från vilka man nu kan utväxla erfarenheter kring odlingen, inte minst som ett medel att exempelvis skapa integration mellan olika boendegrupper inom ett bostadsområde, både när det gäller ålder och etnicitet.
Betänkligheter befogade?
Men är allt så rosenskimrande eller är det kanske befogat att lyfta fram några betänkligheter i diskussionerna kring stadsodling? Statsvetaren och författaren Björn Forsberg har skrivit boken Omställningens tid, som utkom tidigare i år. Han har i olika artiklar i dagspressen under senare tid framhärdat i sin åsikt att stadsodling är en nödvändighet i framtiden och att den kommer att vara en viktig pusselbit när vi ställer om till ett lågenergisamhälle och till mera lokal matproduktion och högre självförsörjningsgrad.
Är det verkligen en rimlig eller ens önskvärd hypotes?
Möjligen kan ett dylikt resonemang influeras av om man befinner sig i en fattigare eller rikare del av världen. Men jag inbillar mig att i Sverige, och i många andra länder i västvärlden, väljer många att bo i stenstaden för att man inte är ett dugg intresserade av att odla sin mat. Visst, kanske en kruka på balkongen med tomater, eller lite kryddor. Men mycket, mycket långt från en tanke kring ens en minimal grad av självförsörjning.
Samverka med landsbygden
Ibland läser man att stadsodlingsentusiaster inte bara vill odla för eget behov utan också sälja till utomstående. Varför? Är det inte bättre att vidga horisonten några mil och stötta de lantbruks- och trädgårdsföretag som finns i stadsranden och närregionen? Det finns massor av välutbildade odlare som vill kunna försörja sig med friska idéer, innovativ odlingsmetodik och förädling och smarta marknadsföringskoncept. Många är säkert jätteintresserade av ett nära samarbete med stadsborna, både genom att erbjuda aktiviteter på odlingsplatsen, välsorterade gårdsbutiker eller genom direktleveranser enligt beställarens önskemål.
Trafiken miljöproblem
Många driftiga företagare jobbar efter ett ekologiskt eller miljövänligt koncept. Och då närmar vi oss en annan aspekt av stadsodling som sällan blir diskuterad. Vilka egenskaper har jorden där stadsodlingen sker och hur är det med luftföroreningars inverkan på kvaliteten på ovanjordiska växtdelar?
I många städer är luftföroreningar ett stort problem. Trafiken ökar och andelen dieselbilar blir större och därmed utsläppen av bland annat kvävedioxid och partiklar. Dieselavgaserna innehåller stora mängder nanopartiklar till vilka kemiska ämnen är bundna. I Helsingborgs Dagblad kunde man nyligen läsa att luften längs ett par genomfartsleder i centrala Helsingborg är sämre än på många år. På Stockholms stads hemsida anges att trafiken är stadens största miljöproblem. Göteborg har sin välbekanta smog eller inversion, dvs. en luftskiktning som gör att luftföroreningar blir kvar i marknivån.
Skadliga partiklar?
Är partiklarna endast skadliga om de söker sig in i människors lungor eller kan de bli problem även på spenaten och salladen? Och de jordar som finns i närheten av hårt trafikerade gator och vägar – hur många icke önskvärda ämnen har de samlat på sig under årens lopp, exempelvis olika tungmetaller? I KRAV-reglerna, miljömärkningen för mat uppbyggd på ekologisk grund, står det följande: ”Grödor som odlas inom 25 meter från kanten av en hårt trafikerad väg får inte användas som livsmedel. Hårt trafikerade är i detta sammanhang vägar som trafikeras av mer än 3 000 fordon per dygn i genomsnitt räknat på årsbasis.”
Så – å ena sidan: stötta gärna stadsodlingsinitiativ i bostadsområden eller på andra allmänna platser, inte minst som ett led i pedagogisk utveckling eller i ett integrationsperspektiv.
Å andra sidan: diskutera val av odlingsplats och syfte – kan det kanske vara ett alternativ att satsa resurser på att istället få till stånd en ökad samverkan mellan stad och närliggande land?
Göran Nilsson
Koordinator nätverket Park-Gata-Torg
Prata med människor, inte om dem
Karin Andersson har varit på konferens om miljonprogram i förvandling. Hon inser ännu en gång hur homogen planerarkåren är, och blir än mer övertygad om vikten av dialog för ett rättvist stadsbyggande. >>
Är skolgården ett offentligt rum?
Sverige har arbetat med gröna skolgårdar i decennier, men ännu finns inga kartor som lyfter fram barns miljöer i staden. Är skolgården ointressant som stadsrum, undrar Titti Olsson. >>
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
Beige likartad arkitektur men inga träd. Karin Andersson reser till Wien och finner i den homogena stadsbilden en portal till framtiden. >>
Skolgårdens återkomst
Är skolgårdens renässans nära förestående? Petter Åkerblom har fått nytt hopp tack vare Boverkets och Moviums arbete med en vägledning för barns och ungas utemiljö. >>
Skyskrapor morgondagens dinosaurier
Titti Olsson firar Jobba-hemma-dagen och funderar på vad det betyder för städer att fler har arbeten som inte binder oss till en specifik plats. Vad ska hända med kontorsbyggnaderna när färre människor behöver dem för att arbeta? >>
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
PROCESSEN ÄR ALLT
Få ifrågasätter medborgarnas viktiga roll i processer som utvecklar staden. Titti Olsson har läst bostadsminister Stefan Attefalls (KD) förslag som ska förenkla byggandet. Men hon ser inte människor i förslagen. >>
Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Delar av Assistens Kirkegårds i Köpenhamn har förvandlats till metrostation. Men vad är det med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så, frågar sig Helene Båtshake, som först var skeptisk men nu är fascinerad.
Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Moviums partnerskapsträff om ekosystemtjänster fick Caroline Dahl att fundera över relationen mellan stad och landskap. Blir staden mer dynamisk, föränderlig och därför mer levande om landskapet blir en del av staden? >>
Regeringen ovillig lagstifta om skolgårdar
Petter Åkerblom har träffat statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, för att höra regeringens inställning till att lagstifta om skolgårdar. Skolgårdslösa skolor är en skam för Sverige, skriver Petter Åkerblom. >>
Lägg till ny kommentar