movium.slu.se

Lars Johansson. Foto: Håkan Mattsson.

Tidskriften Stad
STAD 28 - SLU Landskap

Husen är bara mellanrummen mellan platser

Publicerad 26 maj 2020

Landskapet är förutsättningen för städers tillkomst och framtid, skriver Lars Johansson, landskapsarkitekt och prefekt vid SLU i Uppsala.

 

Vad är stadslandskap för dig? För mig är det landskapet och människan, i kombination. I min födelsestad Uppsala är det Fyrisåns möte med Uppsalaåsen som gav förutsättningarna för den handelsplats som utvecklades till Uppsala.

 

I stadslandskapet sätter människan olika avtryck mer eller mindre tydligt, till exempel av olika typer av byggnadsverk, hus och vägar. Jag ser husen som mellanrummen mellan platserna i en stad och med det menar jag att placeringen av bebyggelsen och anpassningen till landskapet har stor betydelse för hur stadens platser uppfattas och används. Stadens torg, gator, parker, skogar, berg, sjöar och stränder är också mer eller mindre medvetet gestaltade och alla platser är påverkade av människan. Dessa platser är stadens gemensamma arena, det offentliga rummet. Det offentliga rummet och städer är aldrig färdiga och de förändras hela tiden.

 

Hur kommer stadslandskapet och de offentliga rummen att gestaltas och förändras i framtiden? Hur vill vi att de ska gestaltas och utvecklas? Vi har idag kunskap om vad människor uppskattar i sin vardagsmiljö utomhus och det finns mycket kunskap om grönskans betydelse för människors välbefinnande och de tjänster som grönskan bidrar till, till exempel sänkning av temperatur och produktion av koldioxid. Varför märks inte det i dagens stadsbyggnad? Bygger vi verkligen mänskliga miljöer och platser idag? Har vi ett helhetsperspektiv? Bygger vi för skönhet? Skapar vi miljöer där vi kan släppa ut våra barn? Är det drägligt där vi bor?

 

Med Sveriges nya arkitekturpolitik för gestaltad livsmiljö har vi nu tillsammans möjlighet att utveckla framtidens stadslandskap för att skapa mer humana städer och implementera den nya politiken.

 

Vi ser idag en ökad programmering av våra offentliga ytor, de blir mindre till storlek, ska fylla många behov vilket ger mindre flexibla platser. Våra lekplatser har blivit så förutbestämda och kontrollerade att forskarna nu varnar för att de är för säkra för barns bästa. Vi har alltså skapat så statiska miljöer att barn inte utmanas och inte lär sig hantera risker och det ger minskad fysisk aktivitet och påverkar därmed barns både fysiska och psykiska hälsa.

 

Folkhälsa diskuteras återigen. Ett pågående forskningsprojekt vid SLU, Välfärdens landskap och den täta staden, belyser hur planeringen mellan 1960 och 1980 aktivt användes för att skapa välfärd och välmående och hur detta välfärdens landskap har omvandlats och omförhandlats. Projektet vill belysa hur detta välfärdens landskap kan utgöra en resurs för vår tids stadsliv.

 

Jag är övertygad om att våra gator kommer att ha ett helt annat uttryck inom en snar framtid. Menar vi allvar med att vi bygger en stad för människor behöver ytan för bilar i de offentliga rummen minska avsevärt samtidigt som vårt förändrade klimat gör det nödvändigt att få in mer grönska på gator och platser som idag saknar vegetation. Ny grönska behöver få förutsättningar att leva länge och idag händer det mycket inom området som är intressant. Det behövs dock mer kunskapsuppbyggnad och spridning av den kunskap som finns.

 

Den digitala utvecklingen skapar nya sätt för folk att vara med och påverka förändringar i det offentliga rummet, både tillfälliga och permanenta. Vi ser redan nu andra typer av medborgarmedverkan. Men det finns utmaningar – hur får vi med allas röster? Jag bedömer att vi behöver mer kunskap även här och att digitaliseringen i förlängningen kommer att förändra arbetssättet för de som ansvarar för gestaltning och förvaltning av dagens offentliga rum.

 

Det offentliga rummet har på senare år också blivit mer individuellt, människor är till exempel upptagna i sina mobiltelefoner även i det offentliga rummet. Det betyder att i princip de flesta har tillgång till en kamera. Vilket i sin tur leder till att vi blir alltmer övervakade av varandra. Kan vi då hävda att stadslandskapet är offentligt? Hur ser vi på individuella rum kontra offentliga rum?

 

För mig handlar det offentliga stadslandskapet om att det ska ge plats för många olika uttryck och användningar samtidigt som det kan spegla samhället och dess konflikter. Och det måste finnas plats för det oväntade. När jag jobbade som stadsträdgårdsmästare i Göteborg publicerades en artikel i GT där folk fick berätta om sina favoritplatser i Göteborg. Då nämnde en person de hemliga kojorna i Slottsskogen. Det gladde mig att det fanns utrymme för hemliga rum i stadslandskapet och jag hoppas att det gör så även i framtiden.

 

Jag är övertygad om att vi måste höja statusen på förvaltningen av stadslandskapet. Det är ett stort resursslöseri att inte ta hand om det vi har och det som vi bygger nytt. Det gäller både byggnader, infrastruktur och grönstrukturen. Vad det gäller förvaltningen av de offentliga ytorna handlar det om allt från att uppdatera statusen hos de som sköter våra offentliga rum till att alla led i förändringen av våra stadslandskap har kunskap om landskapet och dess förutsättningar.

 

Vi behöver hitta bättre modeller för planering, utformning och skötsel av våra stadslandskap, även med relativt begränsade resurser. Vi behöver ta tillvara de värden som finns i dagens landskap när vi bygger nytt. Låt mig ta ett, för mig, avskräckande exempel från Göteborg. I en dalgång med ett vackert kulturlandskap på Hisingen planerades ett nytt bostadsområde. Förslaget som lades fram inför planarbetet visade ingen hänsyn till värdena i det befintliga landskapet. Det befintliga haglandskapet var i förslaget omvandlat till en sjö med bostadshusen placerade runt och med förslag på nya parker och en helt ny grönstruktur utan hänsyn till landskapets förutsättningar. Platsen var som gjord för bebyggelse runt en kulturlandskapspark i det befintliga haglandskapet.

 

Landskapsarkitekturen har ett helhetsperspektiv på landskapet och kopplar människans behov med biologiska/ tekniska, sociala och estetiska perspektiv. Jag är övertygad om att landskapets förutsättningar och det gestaltade landskapet i staden kan användas för att lösa en del av de stora samhällsutmaningarna vi står inför idag och samtidigt skapa meningsfulla miljöer i alla skalor. Vi som arbetar med landskapsarkitektur på SLU kallar oss gemensamt för SLU Landskap och är en av de största miljöerna inom forskning och undervisning i landskapsarkitektur i Europa. Vi försöker samla aktuell forskning på vår hemsida www.slu.se/landskap.

 

Jag välkomnar alla som arbetar med stadsbyggnad att samverka med oss inom akademin, att ta vara på all den kunskap som produceras och att vi tillsammans arbetar för att hitta goda lösningar för stadslandskapets framtid. En gestaltad livsmiljö som utgår från landskapets förutsättningar, med rum för människan!  

LARS JOHANSSON

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.