Du forskar om barnkartor i GIS vid SLU i Uppsala. Vad gör GIS lämpat för att få fram barns eget perspektiv?

– Forskning har visat att barn från 10-11 års ålder är duktiga på att orientera sig på kartor, både digitala kartor och papperskartor. Barn i den åldern är också duktiga att använda dator för att rita och skriva text. I en digital kartenkät har det visat sig att barn kan ge mycket information om sin utemiljö genom att rita på en digital karta och skriva förklarande texter till. Informationen finns då i ett GIS, precis som annat underlag som används i fysisk planering.

Över tusen barn har varit med i forskningen. Vad visar barnens berättelser?

– Barnens kartor och texter visar att de kan uttrycka mycket om hur de använder och upplever sin utemiljö. En rad olika aspekter kommer fram i svaren. Det kan till exempel röra skötsel och förvaltning av utemiljön både på allmän platsmark och på kvartersmark. Det kan också handla om sociala frågor – om var det finns människor barnen är rädd för och var de är med sina kompisar. Svaren visar också hur barnen rör sig på egen hand på fritiden.

Vad är viktigast i barns utemiljö?

– Den frågan kan jag inte svara på utifrån vårt material, men min uppfattning är att det är viktigt att barn vill och får vistas ute, att de får röra sig fritt, att de får lov att upptäcka utifrån sin egen förmåga och lust.

Idag är metoden utvecklad till ett verktyg för planerare. Finns det något särskilt viktigt att tänka på för en kommun som vill använda barnkartor i GIS?

– Jag tycker det är viktigt att det är någon från kommunen som genomför den digitala kartenkäten i skolan. Barnen får chans att möte någon annan vuxen än läraren, den vuxna får chans att möta barn. Barnen är ofta seriösa, engagerade och vill bidra. Det gör ett starkt intryck på vuxna och blir en erfarenhet att ta med sig till sin vanliga verksamhet.

Gör en framtidsspaning utifrån din forskning om barnkartor i GIS!

– Om barns perspektiv ska kunna kommuniceras på ett sätt som kan förstås och hanteras i olika beslutssituationer behövs det flera olika metoder. Vi behöver därför fortsätta att utveckla nya metoder som är anpassade till den vardag som planerare, förvaltare och landskapsarkitekter befinner sig i, liksom metoder som också är anpassade till barns vardag och möjligheter att uttrycka sig.

Detta är en bonusartikel ur STAD 21 som kommer ut den 28 maj. Temat är Barn har sin plats i staden! och handlar om barnperspektiv i planeringen.

Bli prenumerant!