Du är projektledare för Bomassan i Hökarängen söder om Stockholm. Vad är Bomassan?

– Bomassan är en invånardriven Bomässa som växt ur en rad olika idéer, tankar och historier. Mässan är ett självorganiserat initiativ som ägs av Konsthall C – en konsthall i Hökarängen – och Hökarängens stadsdelsråd – en paraplyorganisation för ideella föreningar i Hökarängen. Bomassan 2018 fokuserade främst på att utveckla metoder, skalförskjutningsövningar och bildningsprocesser för att belysa frågor kring hur man bygger gemenskaper i ett allt mer fragmenterat samhälle. Konsthall C och Hökarängens stadsdelsråd har under en längre period arbetat tillsammans med liknande frågor i Hökarängen.

Vad är syftet?

–Bomassan syftar inte främst till att visa hur Stockholm kan bygga fler lägenheter, även om vi också gör det, utan att undersöka och visa hur neoliberal bostadspolitik splittrar gemenskaper och motverkar demokratisk delaktighet. Vi har belyst svårigheterna i att skapa "rätten till ett hem" i dagens bostadspolitiska miljö, i främst Stockholm.

Nämn ett resultat från Bomassan!

– Kommunen vill förtäta och därmed bygga bort grönområdena som finns i områden som Hökarängen. Hökarängen och andra områden som är planerade enligt grannskapsmodellen är passande att bygga i eftersom de har många grönområden. Konsekvensen av förtätning blir att grannskapsenheterna byggs ihop och grönområdena försvinner. Inom projektets research har det blivit tydligt att staden under en lång period låtit privatiserat byggandet. Det är värt att notera att stockholmarna under en lång period har röstat för en nedrustning av kommunens makt att bestämma över stadens utveckling. Så vad som började som ett projekt för att undersöka hur kommunen kan utveckla sin bostadspolitik, landade i att det behövs ett politiskt paradigmskifte där fokus läggs på politik snarare än på ekonomi.

En modell för att tänka kring markägande, som går mer i linje med dagens ekonomiska ideologier, skulle kunna bygga på delningsekonomiska lösningar där medborgare tillsammans investerar och äger marken. En sån modell har varit central i våra diskussioner kring Bomassan och exempel finns att hämta från andra länder. Hur skulle det här kunna fungera i Stockholms bostadspolitik? Bomassan visar att det behövs nya modeller och metoder för hur människor kan mötas och därmed starta diskussioner för hur medborgare kan återfå makt över markägandet.