
Vem axlar ansvaret i den smarta staden?
Dagens städer ska vara smarta, hållbara och innovativa. När alla vill testa nytt är det viktigt att värna om stadens värden, skriver Erica Eneqvist, RISE.
Staden är platsen där de komplexa problem som världen står inför ska hanteras. De svårlösta utmaningarna ska lösas med hjälp av teknikutveckling och en samverkan mellan olika aktörer. Problemet är att det inte finns en standardlösning på de frågor som inbegriper att vara en stad. Det finns inget enkelt facit och en stad blir heller inte färdig, det kommer alltid att uppstå nya utmaningar. När allt fler aktörer intresserar sig för städers utveckling krävs en offentlig aktör som förklarar städers komplexitet och värnar de publika värdena.
Parallellt med utvecklingen av smarta städer finns ett intresse för att experimentera i städer. Detta fenomen kallas testbäddar eller innovationslabb och handlar om att pröva nya lösningar i reell miljö. Testaktiviteterna sker ofta i samverkansprojekt, där näringsliv, akademi och offentlig sektor medverkar. Varken samverkan eller testverksamheter i befintliga städer är någonting nytt, utan det har samverkats och prövats i alla tider. Skillnaden mot tidigare är det stora intresset för städer bland stora globala näringslivsaktörer. Städer har kommit i fokus som allt större och viktigare marknader för innovationer, och också som allt viktigare kunder när bostäder ska byggas och gammal infrastruktur bytas ut.
Låter oproblematiskt
Precis som med ordet smart, kan ord som innovation och testbädd låta oproblematiska och enbart positiva. Men när staden ska användas som en testbädd, vem tar då ansvar för helheten, att det som testas är det mest lämpliga, för staden, dess invånare och för framtida generationer?
Att testa nya lösningar innebär ett stort mått av risktagande, och när det sker i befintliga städer med våra gemensamma resurser som insats, krävs därför ett ansvarstagande för offentliga värden. Kommunen har en särställning i den här formen av samskapande som testbäddar innebär; det är en lokal aktör som finns som garant för att säkerställa publika värden såsom rättssäkerhet, demokrati, en effektiv hantering av skattemedel och ett lagenligt beslutsfattande.
Känna till uppdraget
När det kommer till testbäddar och samskapande kring smarta städer är det viktigt att känna till sin egen organisations uppdrag, och samtidigt skapa en förståelse för andra aktörer. Kommunens roll i en testbäddsverksamhet skiljer sig från en näringslivsaktörs eller ett universitets. Det handlar inte bara om att prova huruvida en teknisk lösning fungerar eller ej utan det gäller att förstå stadens värde, säkerställa att val av aktörer som får testa i staden sker på ett demokratiskt och likvärdigt sätt, att risker och eventuella misslyckanden planeras för, att lärande från testerna tas om hand på ett strukturerat sätt och att ta ansvar för staden och dess invånare som helhet.
Politikerna och de offentliga tjänstemännen är de publika värdenas väktare, och de behöver vara det även i samverkansprojekt och testbäddar för att inte gå andra ärenden än stadens.
ERICA ENEQVIST är statsvetare och jobbar på RISE Stadsutveckling (Research Institutes of Sweden).
Gör upp med fördomarna!
Om storstadens exotifiering av landsbygden ges tolkningsföreträde riskerar de som bor och verkar där att bli underrepresenterade i sitt eget landskap, skriver landskapsarkitekt Johan Folkesson.
Staten måste ta sitt ansvar
Urbaniseringens utmaningar för de mindre kommunerna är ett statligt ansvar, skriver Nils Björling, stadsbyggnadsforskare vid Chalmers.
Vem värnar barnens vardagslandskap?
I förtätningsdebatten hotas många fint gestaltade lekplatser från 1900-talet. Vem värnar barnens rätt till sina egna kulturmiljöer?
Infrastruktur räcker inte
Infrastruktur kan bidra till ökad tillgänglighet. Det är nödvändigt – men inte tillräckligt, skriver Carl-Johan Engström, professor emeritus i regional planering.
Tillfälliga bostäder på tillfällig vistelseort
I år infördes en lag om gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända. Kommer den att förändra någonting, frågar sig samhällsplanerare Linnéa Lindemann.
Förtätningen är nutidens dyra gissel
Förtätning leder till orimliga kostnader, skriver Bengt Persson. Vem är det som ska betala?
Behovet av bostäder är överdrivet
Tänk om 35 000 bostäder per år kan lösa ”bostadskrisen” – vilken vinst för alla, skriver arkitekt Christer Malmström.
Riv mer!
Det rivs för lite idag och framför allt rivs fel byggnader. Våga riva mer i stadskärnan, uppmanar Lotta Lindstam, stadsbyggnadsdirektör i Västerås.
Det finns inga svar i Planprocess-utredningen
Planprocessutredningens förslag måste förkastas av flera skäl: de ger inte någon lösning på det grundläggande problemet och är oroväckande illa underbyggda, skriver Claus Pedersen, planchef i Varberg.
Nytt är inte alltid bättre
Vart ska de som inte har råd att bo kvar ta vägen när det sista miljonprogramsområdet är renoverat, frågar sig Emil Pull, doktorand vid Malmö högskola och Roskilde universitet.