
Tydliga politiska visioner saknas
Så som vi bygger våra städer idag kan vi inte säkerställa bostadens status som en social rättighet. Hur kan vi arkitekter förändra det inom rådande system, frågar sig Karl Landin, planarkitekt på White i Malmö.
När vi återigen ska bygga oss ur en bostadskris ligger fokus på att skapa många bostäder så snabbt som möjligt. Till skillnad från rekordåren saknas tydliga visioner om bostadskvaliteter. Miljöcertifieringar och värdegrunder till trots – i vår vardag handlar majoriteten av våra diskussioner om hur små bostäder vi kan bygga, hur låg standard kan vi gå med på och hur utsatta lägen vi kan acceptera att bygga på.
Vi bygger på dessa premisser eftersom nuvarande system baseras på att premiera kortsiktiga lösningar och affärer. Ingen ställer frågor om hur det blir att växa upp i de många, små och mörka bostäderna vi bygger. Vad gör det med förtroendet för det gemensamma och tilltron till samhället?
Internationell kassako
Parallellt med detta har de stora finansinstitutionerna hittat nya sätt att tjäna pengar, på bekostnad av många människors bostadssituation. Upprustningen av befintliga bostäder inom miljonprogrammet har blivit en internationell kassako och många projekt står och faller med finansmarknadens aktörer. Avsaknaden av regleringar som främjar en hållbar utveckling gör att vi hamnar i famnen på ett slags fastighetsindustriellt komplex där globala finansaktörer, utvecklare, byggherrar, arkitekter och kommuner deltar. Något som skildras med all önskvärd tydlighet i Fredrik Gerttens uppmärksammade dokumentärfilm Push.
På lång sikt måste stora förändringar till – en bostadspolitik där sociala aspekter inkluderas behövs. Det är lätt att konstatera det. Men det finns trots allt en hel del att göra. Om vi på allvar vill ta ett större ansvar för den form av bostadspolitik och hållbar arkitektur vi säger oss vilja ha och sträva efter.
Andra värden i fokus
Om vi kan se bortom kortsiktiga intäkter och utgifter skulle såväl upphandlingar som policyer kring markanvisningar och markförsäljningar kunna användas för att skapa en långsiktigt hållbar stad.
Om de allmännyttiga bostadsbolagens ägardirektiv fokuserade på att främja bostadsförsörjning och underhåll av befintliga fastigheter skulle mycket vara vunnet.
Och om vi vidgade tidsramarna och systemgränserna när vi utvärderar samhällsnyttiga investeringar skulle vi få en mycket större förståelse för vad som bidrar med största möjliga samhällsnytta över tid.
Redan nu finns många verktyg på plats för att styra utvecklingen på ett mer effektivt sätt. Vi behöver sluta använda den akuta bostadsbristen som en ursäkt för dåligt stadsbyggande. Våga istället se bortom de fastighetsekonomiska kalkylerna och låt de sociala, ekologiska och samhällsekonomiska värdena ta plats i mycket större utsträckning än vad de gör idag. Bara så kan vi på allvar börja prata om att skapa mer rättvisa och hållbara städer och bostäder.
KARL LANDIN
Arkitekt/Planeringsarkitekt,
White Arkitekter, Malmö
I skavet mellan urbant och ruralt
Dualistiska kategorier som stad och land, eller urban och rural, är motsatspar som hjälper oss att förstå och förklara vår omvärld, skriver Elin Slätmo, Nordregio.
Tar vi vägen för given?
Har vägen och dess förhållande till samhällsbygget börjats ta för given av arkitektkåren, frågar sig Johan Folkesson, chefsarkitekt vid Trafikverket.
Barns utemiljöer är en rättighetsfråga
De senaste decenniernas stadsutveckling har ofta gått emot den kunskap som finns när det gäller hur utemiljön påverkar barns och ungas utveckling och hälsa.
En normrevolution är vad som krävs
Staden ska vara tillgänglig för alla. Men att prata om tillgänglighet är minerad mark. Ekonomiska intressen går före mänsklig värdighet, skriver Hanna af Ekström.
Civilsamhället – en framtida potential
Civilsamhället kan erbjuda något väsentligt som marknaden inte förmår, skriver Åke Nilsén.
Ingen kan hantera skyfall på egen hand
Den absolut största utmaningen för skyfallsarbetet och klimatanpassning är uppfattningen att det är någon annans ansvar, skriver tre debattörer från Malmö.
Dags att vända utvecklingen!
Skolgårdarna krymper. Suzanne de Laval varnar för att det kan gå som i sagan om mäster skräddare – till slut blir det ingenting kvar.
Barns livskvalitet avgörande
Livskvaliteten för barn i världens urbana miljöer kommer att spela en avgörande roll för mänsklighetens utveckling och globala framtid, skriver Veronica Hejdelind, verksamhetschef på Arwidssonstiftelsen.
Barn tar inga risker
Kompetensen om barns lek måste generellt öka hos olika aktörer som har ansvar för barn och deras miljöer, skriver Krister Svensson, vd för Play Design Sweden.
Barns intressen måste tas tillvara
När det gäller barnens intressen i stadsbyggandet finns det anledning att agera. De kompakta städernas uterum utformas inte för barnens bästa, skolorna blir större och avstånden mellan hemmen och skolorna ökar, skriver Pia Westford, Boverket.
Lägg till ny kommentar