
Sluta tveka!
I Sverige är tiden då våren står och tvekar relativt lång. Så kan man även beskriva politikens förhållningssätt till Agenda 2030, skriver Johan Hassel, vd för tankesmedjan Global Utmaning.
Statsministern var tidigt ute med att deklarera att Sverige skulle vara världsledande i genomförandet av Agenda 2030 och FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling. En delegation, som jag själv tillhör, tillsattes för att ta reda på hur. Det var ett klokt drag av regeringen att vilja involvera fler samhällsaktörer i hur:et. Delegationen valde ett inkluderande tillvägagångssätt för att de förslag vi ska ge till regeringen skulle ha så hög trovärdighet som möjligt.
Näringsliv, myndigheter och civilsamhälle har påbörjat sina förändringsresor, vissa mer genuint än andra. Agenda 2030 har för många visat sig vara ett användbart ramverk för att få begriplighet och fokus i hållbarhetsarbetet. Den kommunala nivån, våra städer och orter, är avgörande för de globala utmaningarna som nästan alltid kräver lokala lösningar. Frågan om stadsplanering har fått en ny innebörd när alltfler forskare, tjänstemän och politiker förstår att det faktiskt går att planera för framtid och hållbarhet. Alltför länge har vi faktiskt gjort tvärtom. Dessutom är det i den lokala myllan som den faktiska samverkan mellan olika aktörer blir till verklighet.
Samlar världens städer
Den globala versionen av den lokala myllan är The New Urban Agenda som utvecklades i FN organet UN-Habitat som samlar världens städer. Men är det verkligen städer snarare än länder som har störst påverkan på världens utveckling? Ja, när det gäller risken för negativ utveckling är det länderna som styr, som brexit, Trump, konflikter och kriser. Och när det gäller den positiva utvecklingen som lyckad integration, miljöarbete och socialt entreprenörskap är det städer som står i centrum. Det är sanningar med modifikation. Men i en tid av snabb urbanisering koncentreras dock både hot och möjligheter till våra städer. Det är en viktig insikt för att förstå hur:et i arbetet för hållbar utveckling.
Strax före sommaren 2017 presenterade delegationen sitt förslag till handlingsplan för genomförandet av Agenda 2030. Utifrån devisen att inget mål är viktigare än något annat av de 17 målen eller 169 delmålen valdes sex tematiska områden ut som nav i genomförandet. Ett område var givetvis ”hållbara städer” eftersom det lokala genomförandet är motorn i hållbarhetsarbetet.
När våren nu står och tvekar ska regeringen lägga fram sitt förslag till handlingsplan som tar delegationens förslag och sex tematiska områden som utgångspunkt. Tyvärr är det få politiska partier som verkar vilja göra hållbarheten till en valfråga. Visst, Agenda 2030 är ingen partipolitisk agenda utan en gemensam. Men den kräver politiska beslut för att kunna genomföras. Politiken behöver sluta tveka och istället driva på en hållbar utveckling.
JOHAN HASSEL, vd för tankesmedjan Global Utmaning. Ledamot i regeringens Delegation för Agenda 2030.
Gör upp med fördomarna!
Om storstadens exotifiering av landsbygden ges tolkningsföreträde riskerar de som bor och verkar där att bli underrepresenterade i sitt eget landskap, skriver landskapsarkitekt Johan Folkesson.
Staten måste ta sitt ansvar
Urbaniseringens utmaningar för de mindre kommunerna är ett statligt ansvar, skriver Nils Björling, stadsbyggnadsforskare vid Chalmers.
Vem värnar barnens vardagslandskap?
I förtätningsdebatten hotas många fint gestaltade lekplatser från 1900-talet. Vem värnar barnens rätt till sina egna kulturmiljöer?
Infrastruktur räcker inte
Infrastruktur kan bidra till ökad tillgänglighet. Det är nödvändigt – men inte tillräckligt, skriver Carl-Johan Engström, professor emeritus i regional planering.
Tillfälliga bostäder på tillfällig vistelseort
I år infördes en lag om gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända. Kommer den att förändra någonting, frågar sig samhällsplanerare Linnéa Lindemann.
Förtätningen är nutidens dyra gissel
Förtätning leder till orimliga kostnader, skriver Bengt Persson. Vem är det som ska betala?
Behovet av bostäder är överdrivet
Tänk om 35 000 bostäder per år kan lösa ”bostadskrisen” – vilken vinst för alla, skriver arkitekt Christer Malmström.
Riv mer!
Det rivs för lite idag och framför allt rivs fel byggnader. Våga riva mer i stadskärnan, uppmanar Lotta Lindstam, stadsbyggnadsdirektör i Västerås.
Det finns inga svar i Planprocess-utredningen
Planprocessutredningens förslag måste förkastas av flera skäl: de ger inte någon lösning på det grundläggande problemet och är oroväckande illa underbyggda, skriver Claus Pedersen, planchef i Varberg.
Nytt är inte alltid bättre
Vart ska de som inte har råd att bo kvar ta vägen när det sista miljonprogramsområdet är renoverat, frågar sig Emil Pull, doktorand vid Malmö högskola och Roskilde universitet.