Reinfeldts alliansregering med bostadsministern Stefan Attefall i spetsen har tydligen bestämt sig för att inte lyssna på remissinstanserna och kritiken.

De kör fram en förändring av Plan och bygglagen från 1/1 2015 som innebär att kommunerna förbjuds att ställa egna krav på exploatörer och byggherrar. I en artikel på Svenska dagbladets debattsida den 13/2 i år säger Attefall att det är för att öka förutsägbarheten som byggnormer ska vara nationella och därför får kommunerna inte ställa särkrav på en byggnads tekniska egenskaper. Om det ändå görs blir kraven utan verkan. Attefall utropar i sin SvD-artikel att ”Med gemensamma byggregler i hela landet skapar vi bättre förutsättningar för ett smart byggande till lägre kostnader!”

Det framgår inte var Attefall fått dessa idéer ifrån om vilka förutsättningar som bäst triggar byggbranschens kreativitet och innovationsförmåga. Min förmodan är att de har han fått från byggbranschens egna företrädare, för det finns ingen annan aktör som är varken imponerad eller förtröstansfull inför den branschens förmåga att av egen kraft förnyas och utvecklas. Byggbranschens oförmåga till förnyelse och obefintliga lust till experimenterande är däremot väl dokumenterad i till exempel den statliga utredningen Skärpning Gubbar (SOU 2002:115).

Kommunerna tar ansvar

De enda som de senaste decennierna tagit något ansvar för utveckling av byggbranschen och samhällsbyggnadssektorn för en hållbar stadsutveckling är kommunerna. De mest progressiva och aktiva kommunerna driver byggbranschen framför sig och är de som ska ha all reveny av det som åstadkommits i denna riktning i Sverige. Hade det inte varit för kommunerna Malmö och Stockholm hade inte Sverige haft Hammarby Sjöstad, Bo01, Västra Hamnen och Djurgårdsstaden.

Om alliansens särkravsförbud införts på 1990-talet så hade de varit förbjudna. Vad skulle då Attefall haft att visa upp för sina internationella delegationer som vill komma till Sverige för att se hur den hållbara staden ska byggas?

Svaret är enkelt: då skulle inte Sverige varit ett internationellt föregångsland inom hållbart byggande så några delegationer hade inte dykt upp.

Orimlig kostnadsutveckling

Byggbranschen har således lurat i Attefall att de behöver likriktning och enhetlighet för att bidra till en kraftfull utveckling av byggandet och för att få ner byggkostnaderna och öka attraktiviteten i svenskt byggande.

Boverkets förre biträdande generaldirektör Fredrik von Platen har visat i en mycket uppmärksammad artikel i Byggvärlden i augusti 2013 att om bilbranschen skulle haft samma kostnadsutveckling som bostadsbranschen skulle en ny Volvo idag kosta 700 000 kronor. När Fredrik von Platen var på SLU:s och Kommunförbundet Skånes Plan- och byggdag i oktober i Malmö så visade han hur det råder ett helt linjärt omvänt samband mellan ränteutvecklingen och byggkostnadsutvecklingen.

Det enkla sambandet säger således att byggbranschen inte tar betalt vad det kostar att bygga utan vad kunden har råd att betala i form av ränta på lånen på byggkostnaden. Hade bilbranschen följt samma logik hade många fler cyklat. Men bostad är svårt att hitta alternativ till så då får vi istället så snällt betala.

Så, Stefan Attefall: Du hittar inte orsakerna till byggkostnadernas abnorma och osunda utveckling i kommunernas krav på innovation och förnyelse i byggbranschen. Där hittar du bara drivkrafterna för att göra Sverige till ett föregångsland inom hållbart byggande och hållbar stadsutveckling. Orsakerna till den sjuka utvecklingen av byggkostnaderna hittar du hos byggbranschen själv.