
Nya framtidsbilder krävs
Är det come-back för landsbygden? Vi ser både ett politiskt uppsving och TV-serier med utslitna 245:or och nedlagda butiker. Medier som frågar om det finns grogrund för Trump-effekter också hos oss. Det förväntas nästan eftersom svensk landsbygd ses som döende på samma sätt som det amerikanska rostbältet. Den parlamentariska landsbygdskommittén har lämnat 75 konkreta förslag till en samlad landsbygdspolitik. Också här med målet att stävja ökande klyftor mellan land och stad. Men jag tycker det är en slags retronormativ slagsida i allt det här. Vi ska längta tillbaka. Det är som om landsbygdens öde är beseglat och behöver lite vård i livets slutskede.
Land och stad också mera lika
Det är inte hårda fakta som gäller. Då skulle man märkt att de allra flesta kommuner haft ökande befolkning de senaste åren. Då skulle inte de nedlagda lanthandlarna stå i fokus utan det faktum att landsbygdsbefolkningen nu har tillgång till i stort sett samma utbud av varor som staden. De allra flesta hushåll har ett större köpcentrum inom enkelt räckhåll med bil och är så rörliga att detta inte är ett problem. Internet har också gjort land och stad mer lika; när statlig service försvinner från mindre orter så är det också ett teknikskifte som gynnar landsbygden. Visst är det tråkigt när försäkringskassa och arbetsförmedling inte längre finns på plats, men funktionellt har landsbygdens innevånare på många sätt fått det bättre. Bygg färdigt bredbanden! Så landsbygden är inte bara en bägare som töms när staden fylls. Dess framtid ligger inte i att vara motsats till staden. Landsbygdens svårigheter och möjligheter bör ses i ljuset av globaliseringen. Vi ser både flyktingar och arbetskraft komma till landsbygden, kanske tillfälliga flöden, kanske människor som flyttar vidare eller också en svag signal om en större förändring. ”Floating populations” är en del av globaliseringen: stora grupper av människor på väg över berg och hav som arbetskraft, flyktingar eller på jakt efter livskvalitet. Hursomhelst skapar detta nya utmaningar och kanske nya möjligheter för landsbygden.
Ödelägger livsbetingelser
Klimatförändringen kommer att ödelägga livsbetingelserna på många håll i världen. Våra marker, våra hektar och vår natur kommer att bli viktigare i ett globalt perspektiv. Vi får ett större ansvar för att vårda naturresurserna, för att hålla dem produktiva. Det är här som de stora framtidsfrågorna ska ställas och besvaras. Landsbygdens framtid är på många sätt mer öppen än städernas. Landsbygden blir viktig på nya sätt när historien rullar vidare. Då behöver vi en landsbygdsdiskussion som inte kör fast i schablonerna. Det är ett bekymmer att medierna koncentreras till storstäderna där den här retronormativa landsbygdsdiskussionen har sitt starka fäste. Det ställer en allvarlig fråga: var kommer samtalet om lokala och regionala angelägenheter att föras? Vem skapar framtidsbilderna av land och stad?
ERIK WESTHOLM är Kulturgeograf, professor vid institutionen för Stad och Land vid SLU. Ordf i kommittén för Land och Stad vid Skogs - och Lantbruksakademien.
Gör upp med fördomarna!
Om storstadens exotifiering av landsbygden ges tolkningsföreträde riskerar de som bor och verkar där att bli underrepresenterade i sitt eget landskap, skriver landskapsarkitekt Johan Folkesson.
Staten måste ta sitt ansvar
Urbaniseringens utmaningar för de mindre kommunerna är ett statligt ansvar, skriver Nils Björling, stadsbyggnadsforskare vid Chalmers.
Vem värnar barnens vardagslandskap?
I förtätningsdebatten hotas många fint gestaltade lekplatser från 1900-talet. Vem värnar barnens rätt till sina egna kulturmiljöer?
Infrastruktur räcker inte
Infrastruktur kan bidra till ökad tillgänglighet. Det är nödvändigt – men inte tillräckligt, skriver Carl-Johan Engström, professor emeritus i regional planering.
Tillfälliga bostäder på tillfällig vistelseort
I år infördes en lag om gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända. Kommer den att förändra någonting, frågar sig samhällsplanerare Linnéa Lindemann.
Förtätningen är nutidens dyra gissel
Förtätning leder till orimliga kostnader, skriver Bengt Persson. Vem är det som ska betala?
Behovet av bostäder är överdrivet
Tänk om 35 000 bostäder per år kan lösa ”bostadskrisen” – vilken vinst för alla, skriver arkitekt Christer Malmström.
Riv mer!
Det rivs för lite idag och framför allt rivs fel byggnader. Våga riva mer i stadskärnan, uppmanar Lotta Lindstam, stadsbyggnadsdirektör i Västerås.
Det finns inga svar i Planprocess-utredningen
Planprocessutredningens förslag måste förkastas av flera skäl: de ger inte någon lösning på det grundläggande problemet och är oroväckande illa underbyggda, skriver Claus Pedersen, planchef i Varberg.
Nytt är inte alltid bättre
Vart ska de som inte har råd att bo kvar ta vägen när det sista miljonprogramsområdet är renoverat, frågar sig Emil Pull, doktorand vid Malmö högskola och Roskilde universitet.