
Hur ska det gå för barnen i staden, när staden förtätas mer och mer?
Utan att reflektera över barnkonsekvenser byggs idag höga hus tätt, något som ger djupa och långa skuggor på gårdar och gator. Det skapar också brist på dagsljus inne i byggnaderna. Man bygger kvartersstad med minimala fri- och parkytor, skolor utan skolgård och förskolor med pyttesmå ”utsläppsgårdar”.
Den lilla parkmark som planeras och anläggs kommer att slitas ner snabbt med besökstrycket från den täta nya stadsdelen, vilket i förlängningen ger hårdgjorda ytor och ytterst lite växtlighet. Barnen från förskolor och skolor ska samsas med äldre, solbadare, joggare, hundägare och andra som vill nyttja parkmarken för rekreation. Ju mindre ytan blir, desto svårare blir det att tillgodose alla olika behov.
Det finns gedigen kunskap kring vikten av god utemiljö för barn och unga för hälsans skull, för den sociala och intellektuella utvecklingen och för att lära känna och utforska sin närmiljö. En av de viktigaste utmaningarna är att planerare, förvaltare, arkitekter och pedagoger tar tillvara och använder den kunskap som finns. Boverket och SLU Movium har här ett särskilt ansvar för att etablera utbildningsmöjligheter och kommunicera den kunskap och erfarenhet som vi redan har. Samtidigt kan de verka för att planerare tar till sig denna kunskap och börjar samverka med barn och vuxna i skolan och förskolan. Det är viktigt att arbeta för att skolan och deras förvaltare och huvudmän får upp ögonen för att den fysiska utemiljön, på skolgården och i skolans närmiljö, går att förändra i samverkan med barn och unga.
Det finns beprövade erfarenheter, kunskap, forskning och bra metoder att använda när man vill etablera en dialog med barn och unga kring förändringar i den fysiska miljön. Till detta finns i många fall läromedel och handledningar. Vi behöver bygga vidare på en samlad forskning kring betydelsen av barns och ungas kunskaper om utemiljön och andra relevanta frågor, så att kunskapen och erfarenheterna ackumuleras, utvärderas och utvecklas.
Sist men inte minst är det viktigt att barn och unga, liksom alla andra medborgare, som dras in i olika typer av samrådsprocesser har rätt att veta vad just denna process innebär och vad den ska resultera i. Respekt och ansvar är ledord, liksom att man måste vara ärlig mot alla deltagare i samråd. En barnvänlig stadsmiljö är bra för barnen, men den är självklart bra för alla människor oavsett ålder.
Suzanne de Laval, tekn. dr och arkitekt SAR/MSA, verksam i Arkitekturanalys sthlm AB, har nyligen kommit ut med sin bok ”Bygga stad för barn – en kunskapsöversikt om barn och ungdomar, täta stadsmiljöer och metoder för delaktighet och barnkonsekvensanalys”, utgiven på Arkus.
Gör upp med fördomarna!
Om storstadens exotifiering av landsbygden ges tolkningsföreträde riskerar de som bor och verkar där att bli underrepresenterade i sitt eget landskap, skriver landskapsarkitekt Johan Folkesson.
Staten måste ta sitt ansvar
Urbaniseringens utmaningar för de mindre kommunerna är ett statligt ansvar, skriver Nils Björling, stadsbyggnadsforskare vid Chalmers.
Infrastruktur räcker inte
Infrastruktur kan bidra till ökad tillgänglighet. Det är nödvändigt – men inte tillräckligt, skriver Carl-Johan Engström, professor emeritus i regional planering.
Vem värnar barnens vardagslandskap?
I förtätningsdebatten hotas många fint gestaltade lekplatser från 1900-talet. Vem värnar barnens rätt till sina egna kulturmiljöer?
Tillfälliga bostäder på tillfällig vistelseort
I år infördes en lag om gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända. Kommer den att förändra någonting, frågar sig samhällsplanerare Linnéa Lindemann.
Behovet av bostäder är överdrivet
Tänk om 35 000 bostäder per år kan lösa ”bostadskrisen” – vilken vinst för alla, skriver arkitekt Christer Malmström.
Förtätningen är nutidens dyra gissel
Förtätning leder till orimliga kostnader, skriver Bengt Persson. Vem är det som ska betala?
Riv mer!
Det rivs för lite idag och framför allt rivs fel byggnader. Våga riva mer i stadskärnan, uppmanar Lotta Lindstam, stadsbyggnadsdirektör i Västerås.
Det finns inga svar i Planprocess-utredningen
Planprocessutredningens förslag måste förkastas av flera skäl: de ger inte någon lösning på det grundläggande problemet och är oroväckande illa underbyggda, skriver Claus Pedersen, planchef i Varberg.
Nytt är inte alltid bättre
Vart ska de som inte har råd att bo kvar ta vägen när det sista miljonprogramsområdet är renoverat, frågar sig Emil Pull, doktorand vid Malmö högskola och Roskilde universitet.
Lägg till ny kommentar