Andelen människor i våra städer fortsätter att öka, trots att fler personer flyttar från storstaden till landsbygden än tvärtom – ett fenomen som går att hitta både i Sverige och andra internationella storstäder. Negativ befolkningsutveckling återfinns däremot i mindre orter som saknar goda förbindelser med storstäder eller centralorter. I Sverige definieras platser med färre än 200 invånare som landsbygd vilket är den lägsta avgränsningen i världen. Men eftersom många orter med landsbygdskaraktär i Sverige har betydligt fler invånare än 200 är den exakta avgränsningen ointressant. Det som däremot är viktigt att påpeka är att det existerar ett spektrum med stor mångfald av ortstypologier mellan glesbygd och metropol och att landsbygd som begrepp innefattar fler kriterier än just antalet invånare.

Urbaniseringens framgång 

Storstaden beskrivs ofta som förebild för människans strävan efter ständig utveckling, tillväxt och makt och en plats för mångfald, sekularisering och tolerans. Urbaniseringens framgångar har resulterat i en urban norm där staden och dess invånare tillåts representera och definiera samhällsutvecklingen. Mindre orter, glesbygd och landsbygd förknippas istället med tradition, familj, religion och avstannande processer. I skenet av den urbana normen är dessa platser urbaniseringens motsats. Landsbygden blir unik och exotisk vilket förstärks när planeringen av dessa platser utgår ifrån den urbana människans efterfrågan på rekreation, turism eller kultur. Om storstadens exotifiering av landsbygden ges tolkningsföreträde riskerar därför de som bor och verkar på dessa orter att bli underrepresenterade i sitt eget landskap.

Behandlas platsspecifikt

Landsbygdskommuner måste behandla sina orter mer platsspecifikt och hitta lösningar baserade på ortens särdrag och kvaliteter utifrån invånarnas perspektiv. Forskning visar på ett tydligt samband mellan levande landsbygdskommuner och ett entreprenöriellt förhållningssätt i den kommunala organisationen. Att bo och verka i mindre orter förutsätter också en annan form av samverkan mellan kommun och medborgare där varje individ har en viktigare enskild roll för det kollektiva samhället jämfört med storstaden. På en global nivå ser vi de ekonomiskt svaga lämna landsbygden för att söka lyckan i storstaden. Samtidigt tar medelklassen chansen att lämna stadens trängsel, bristen på bra förskolor och skolplatser samt skenande bostadspriser. Resultatet blir storstäder med ökade klyftor mellan de starka och svaga samtidigt som mindre orter säljer ut attraktiva tomter nära kust och natur till den kreativa (medel)klassen.

Levande landsbygd

Om landsbygden ska fortsätta leva måste kunskapen om dem som bor och verkar på de här platserna öka. Gamla fördomar måste omvärderas genom forskning, dialog och samverkan. För vi behöver en fungerande landsbygd, inte bara för en hållbar livsmedelsproduktion utan även för produktion av andra råvaror, ekosystemtjänster, biologisk mångfald och variationsrika livsmiljöer.

JOHAN FOLKESSON är landskapsarkitekt med egen verksamhet i Göteborg.