År 2014 initierade Urban Innovation Lab projektet Young Urban Innovation, för att undersöka och utveckla former för barn och ungdomars medverkan i stadsutvecklingen med kvarteret Råbykungen som case. Ett annat syfte var att få in nya idéer och inspel från ungdomar som kan öka attraktiviteten för Råbykungen och Lund som stad. Kvarteret ligger i utkanten av centrum och präglas idag av aktiviteter och aktörer som EOS-hallen och Stenkrossen. För oss kändes det som en självklarhet att här behöver ungdomar komma till tals, personer som redan idag rör sig i området. EOS-hallen har nära 1000 ungdomar som besöker verksamheten dagligen. När idén presenterades för ansvariga tjänstemän och fastighetsägare/byggherrar togs den omedelbart mycket positivt emot. Vi bjöd in hälften ungdomar, hälften vuxna till två workshoptillfällen på Stenkrossen. Vid det första tillfället fick ungdomar och vuxna var för sig ta fram tematiska ämnesområden som man skulle vilja fördjupa sig i – kopplat till områdets utveckling. Redan där framkom det med vilken struktur och stringens som ungdomarna dels gemensamt tog fram tematiska områden, dels presenterade dem. De teman som ungdomarna var intresserade av att diskutera var t.ex. Framtidens boende, mötesplatser, hur man kan använda tak som t ex skolgårdar, identitet och karaktär samt What if – om ungdomar helt får bestämma, hur blir kvarteret då? Genomgående var förvåningen stor bland de vuxna – inga klotterplank? Inga skateramper? Inga fotbollsplaner? Snarare lyfte ungdomsgruppen vikten av trygga miljöer för både barn, vuxna och äldre; vikten av grönytor som är attraktiva året om; vikten av att tryggt kunna gå och cykla mellan byggnaderna. Lärdom: det många trodde att ungdomarna ville ha – ville de faktiskt inte ha! 

Av de framtagna teman som ungdomsgruppen presenterade blev det slutligen två skarpa projekt med tydliga projektägare. Det ena var What if, där det genomfördes workshops för, med och av ungdomar. Resultatet blev en ny ritning för kvarteret Råbykungen, slutligen framtagen i samverkan med Stadsbyggnadskontoret och med stöd av Urban Innovation Lab. Det andra projektet fick namnet Byggkrossen och leddes av Veidekke och LKF. Resultatet blev en Minecrafttävling där över 200 ungdomar upp till 13 år involverades i att bilda grupper som alla skapade sin version av kvarteret. Alla grupper utom en valde att ha specifika förutsättningar för kvarteret, dvs kommunal service, antal bostäder etc - helt enligt detaljplanen. Resultatet var häpnadsväckande! Fullt realistiska planer på ett kvarter, som både tog hänsyn till antal bostäder, kommunal service, parkytor, trygghet, belysning etc. Tävlingen avgjordes av en professionell jury och priser delades ut i flera kategorier.

Det finns många lärdomar att dra av denna process. Dels att vi egentligen vet väldigt lite om vad barn och unga vill ha i sin närmiljö, hur de vill att staden närmast dem ska vara utformad. Dels vikten av att skapa demokratiska processer som involverar både barn och vuxna – på lika delar och på lika villkor. Vi behöver även bli mycket bättre på att kommunicera och använda stadsutvecklingsprocesser som de demokratiska verktyg de faktiskt är! Då kan stadsutvecklingsprocessen både bli innovativ, inspirerande och vara ett pedagogiskt verktyg för vardagsnära demokrati. Vi behöver bli bättre på att inte bara ta ungdomars perspektiv i beaktande utan också ta reda på vad deras syn på sin närmiljö och sin stad är. Det räcker inte med en checklista där man kan bocka av OM man tagit hänsyn till barnens perspektiv utan man behöver även kunna redogöra för HUR man gjort det och VAD barnen/ungdomarna ansåg var viktigt. Insikten efter Young Urban Innovation är bland annat att vi vuxna har mycket att lära av barn och ungdomar vad gäller närmiljöns utformande. Men då gäller det också att vi lyssnar. På riktigt. 

Trots kommunala policies kring barnkonsekvenser och involvering av barn och ungdomar i stadsutvecklingen är det fortfarande långt ifrån verkstad. I den offentliga diskussionen dominerar på många håll grupper av nej-sägare i andra änden av ålderstrappan. Lite paradoxalt eftersom det är de yngre som ska leva längst med det som planeras nu. Stadsplanerings- och projekteringsprocesserna är inte riggade för att på allvar ta in ungdomars synpunkter och idéer. Rollerna är cementerade och planerare, beslutsfattare och experter vet inte hur man ska involvera ungdomar - om de över huvud taget ens tänker tanken. Ofta finns en rädsla för tidig involvering av medborgare i allmänhet och ungdomar i synnerhet. Men ett växande engagemang för sin närmiljö i den unga generationen kombinerat med stor mobiliseringskraft i form av sociala medier skapas snabbt opinioner mot alltför färdiga planer som inte upplevs genomtänkta. En tidig involvering av ungdomar i stadsutvecklingen kan leda till nya och bättre lösningar samtidigt som processerna blir effektivare, med färre omtag. Det finns mycket kunskap redan kring hur barn- och ungdomar kan involveras. Det är hög tid att politiker och ansvariga för planering praktiserar den nu. Det tjänar vi alla på.