Civilsamhället kan erbjuda något väsentligt som marknaden inte förmår, skriver Åke Nilsén.

Det finns – främst från ideologiskt håll – förhoppningar på att civilsamhället ska balansera och kompensera tillkortakommanden inom andra sektorer av samhället. Förhoppningarna formuleras antingen utifrån en önskan om att civilsamhället ska kunna överta vissa välfärdstjänster från en alltmer pressad och decimerad offentlig sektor, exempelvis i form av sociala innovationer. Eller så formuleras de utifrån en önskan om att civilsamhället ska vara ett alternativ till marknadslösningar för de nedbantade välfärdstjänsterna, det vill säga ideellt arbete. Vad innebär detta och vad kan civilsamhället självt ta för roll?

För att bättre förstå problematiken kan det vara fruktbart att ta hjälp av ett teoretiskt-historiskt perspektiv på förhållandet mellan samhällets olika sektorer. Filosofen/ sociologen Jürgen Habermas gör en uppdelning mellan livsvärlden och systemet, där livsvärlden (något utökat till att även omfatta familjen) motsvarar civilsamhället och systemet omfattas av marknaden och den offentliga sektorn.

Komplext samhälle

Historiskt, menar Habermas, har livsvärlden (civilsamhället) utgjort den enda sektorn vi levt våra liv i. Systemet (marknaden och den offentliga sektorn) har vuxit fram som en konsekvens av det alltmer komplexa och differentierade samhället. Till skillnad från livsvärlden kräver systemet av dess deltagare ett instrumentellt förhållningssätt och reglerade villkor för samarbeten. Tendensen historiskt, enligt Habermas, är att systemet koloniserar livsvärlden, det vill säga att den instrumentalitet och reglering som präglar systemet även sprider sig inom livsvärlden.

Konkret tar detta sig uttryck i en institutionalisering, professionalisering och allt hårdare reglering av livsvärlden. För Habermas är detta en oönskad utveckling eftersom det finns värden, handlingssätt och integrerande mönster unika för livsvärlden som det är viktigt att försvara.

Stora problem

Samhället brottas med stora problem som främst kan förklaras som resultat av systemets misslyckanden, som global uppvärmning, ökade sociala klyftor och segregationen i samhället. Vi bör försöka vända på koloniseringen och sträva efter att låta livsvärlden, i det här sammanhanget civilsamhället, öka sitt inflytande på systemet.

Vad är det civilsamhället kan erbjuda som inte marknaden eller den offentliga sektorn tillhandahåller?

Det är möjligheten av en etiskt orienterad socialitet som i grunden definierar oss som människor. Vidare bygger de insatser och engagemang som kännetecknar civilsamhället på en frivillighet. Civilsamhället har därtill med nödvändighet en lokal förankring – ett alternativ till klimatbelastande globala sammanhang.

Civilsamhället kan aldrig ersätta övriga sektorer i ett differentierat samhälle, men det har förtjänster som behöver försvaras och förstärkas i relation till de övriga sektorerna. I annat fall hotar en ytterligare marginalisering.