Idén om att vi kan hitta oväntade lösningar på svåra problem kräver att vi tänker i nya banor och vågar ifrågasätta hur vi hittills har löst frågor. Det kräver även att vi studerar historien – vad innebar tidigare ”krishantering” av bostadsfrågan? Ska vi över huvud taget tala om ”antalet bostäder”? Tänk om vi talade om antalet byggda ”rum” istället. Vilken resurs sitter vi redan på?

I landet finns idag omkring 4,5 miljoner bostäder varav 2,5 miljoner återfinns i enfamiljshus, de flesta belägna i våra större städer. I många av dem bor det idag 1–2 personer. Om en förbättrad utnyttjandegrad på 10 procent kan uppnås i hela det befintliga beståndet (enfamiljshus + flerbostadshus) skulle detta i sig innebära att rum för ytterligare cirka 1 miljon invånare kan tillskapas, det vill säga ungefär 2/3 av förväntad befolkningsökning 2016–2026. Återstår 1/3 av ökningen vilken genererar ett behov av tillkommande bostäder i nybyggnation på 300 000– 350 000 fram till 2026.

Ökande miljöproblem

Nybyggnation av hus, gator och annan infrastruktur bidrar, i negativ mening, starkt till våra miljöproblem. Men även den ekonomiska stabiliteten i samhället ges större förutsättningar att vidmakthållas. Landets hushåll/individer är i dagsläget redan mycket högt belånade, omkring 3 gånger en årlig statlig budget. 700 000 nya bostäder skulle innebära att denna kvot utökas till 5 gånger nämnda statsbudget. En halvering av den tillkommande belåningsgraden är därför i högsta grad önskvärd för att bibehålla landets ekonomiska balans – och i dessa siffror ingår inte upplåning för privata och kommunala byggherrar!

Att utnyttja det befintliga beståndet bättre sänker boendekostnaden för en bostad generellt, vilket i sig verkar utjämnande på den segregation som uppstått mellan att inneha – eller inte inneha – en bostad över huvud taget!

Ekonomiska incitament

Den gamla idén om subventioner har lyckligtvis inte anammats. Även om riktade investeringar från statens sida kunde ha övervägts så skulle dessa sannolikt inte ha gjort skillnad. Det som verkligen behövs idag är istället ekonomiska incitament som bidrar till att frigöra vårt ”rumskapital”.  Det vill säga att rummen som redan finns idag utnyttjas bättre och för fler!

Politiken har beslutat att den så kallade marknaden ska förse medborgarna med bostäder. Både till antal och sort. Resultatet har blivit att den allmänna (statliga) kunskapsuppbyggnaden inom området har avstannat så gott som helt. Idag sker exempelvis ingen forskning rörande boendet som sådant. När vi idag skall bygga så vet vi alltså inte vad vi skall bygga! Och för vem! För att utveckla kunskap kring dessa frågeställningar behöver det allmänna, i form av forskning, och det privata, i form av större experimentlusta, tillsammans ge sina bidrag. Och det brådskar!