Begravningsplatser är lågt prioriterade i vårt samhälle, trots att de är gröna kulturarv och mötesplatser, skriver landskapsarkitekt Monica Sandberg.

Det talas om holistiska angreppssätt och social hållbarhet, att stadsplaneringen kan skapa samband och sammanhang. Att grönskan i staden ger positiva hälsoeffekter både fysiskt och mentalt. Kulturarvet lyfts som en resurs för att förbättra livskvalitet och främja social sammanhållning. Med dessa kunskaper är det förvånande hur lågt prioriterad begravningsplatsen kan vara.

I Stockholm valde man efter decennier av utredande att lägga sin nya begravningsplats på en extremt bullerutsatt kulle av tippmassor. I Partille byggdes ett nytt köpcentrum kloss an mot griftegården och bullerskärmen längs trafikleden upphör när den når griftegården, med obrukbara gravområden som följd. I Visby finns planer på strandnära bebyggelse mellan havet och kyrkogården. Förra gången det var aktuellt protesterade Visbyborna kraftfullt och lyckades stoppa utbyggnaden. Vi får se hur det går nu.

I Bjärred motsätter sig kommunen en begravningsplats med utsikt över Öresund som kyrkan vill anlägga på egen mark.

Så här är det inte överallt. Men där konkurrensen om utrymmet är stor sätts tyvärr ofta begravningsplatsen på undantag.

Begravningsplatsens många facetter är dess kännetecken. Den hjälper oss att minnas tiden tillsammans med våra äldre släktingar. Eller att gripas av medkänsla för en familj som mist ett barn. Här ställs vi inför livets villkor och vi får möjlighet till reflektion och bearbetning.

Meditativt rum

I dagens samhälle som premierar flexibilitet och föränderlighet, där värdegrunder ständigt omformuleras, kan det stilla meditativa rummet präglat av månghundraårig kontinuitet vara en plats där vi kan vända oss inåt.

Har man rötter i ett annat land kan begravningsplatsen bli en länk till samhörighet med sin nya hemvist men också stötta den känslomässiga kontakten med platsen man kommer ifrån. Vi har alla behov av att känna sammanhang och gemenskap. Begravningsplatsen är en fantastisk arena för detta och den spelar på så sätt en viktig roll för samhällets mentala hälsa.

Grönskan är en fundamental byggsten i våra begravningsplatser.  Dess dynamik länkar oss samman med naturens kretslopp.

Gröna karaktärer

På kyrkogårdarna hittar man verkningsfulla gröna karaktärer och praktfulla stilelement som om de stått i en stads- eller slottspark skulle varit vida omtalade. I många mindre orter är kyrkogården den enda förvaltaren av en parktradition.

Jag uppmanar planerare och förvaltare att lyfta fram begravningsplatserna som en betydelsefull del av stadsväven. Att länka dem till gång- och cykelstråk och allmänna kommunikationer, vara rädd om deras tysta rum, placera dem med omsorg och foga in dem i nya stadsdelar. De är en resurs i skapandet av ett hållbart samhälle. 

MONICA SANDBERG är landskapsarkitekt, verksam vid på Landskapsgruppen.