
Begravningsplatsen – en resurs för ett socialt hållbart samhälle
Begravningsplatser är lågt prioriterade i vårt samhälle, trots att de är gröna kulturarv och mötesplatser, skriver landskapsarkitekt Monica Sandberg.
Det talas om holistiska angreppssätt och social hållbarhet, att stadsplaneringen kan skapa samband och sammanhang. Att grönskan i staden ger positiva hälsoeffekter både fysiskt och mentalt. Kulturarvet lyfts som en resurs för att förbättra livskvalitet och främja social sammanhållning. Med dessa kunskaper är det förvånande hur lågt prioriterad begravningsplatsen kan vara.
I Stockholm valde man efter decennier av utredande att lägga sin nya begravningsplats på en extremt bullerutsatt kulle av tippmassor. I Partille byggdes ett nytt köpcentrum kloss an mot griftegården och bullerskärmen längs trafikleden upphör när den når griftegården, med obrukbara gravområden som följd. I Visby finns planer på strandnära bebyggelse mellan havet och kyrkogården. Förra gången det var aktuellt protesterade Visbyborna kraftfullt och lyckades stoppa utbyggnaden. Vi får se hur det går nu.
I Bjärred motsätter sig kommunen en begravningsplats med utsikt över Öresund som kyrkan vill anlägga på egen mark.
Så här är det inte överallt. Men där konkurrensen om utrymmet är stor sätts tyvärr ofta begravningsplatsen på undantag.
Begravningsplatsens många facetter är dess kännetecken. Den hjälper oss att minnas tiden tillsammans med våra äldre släktingar. Eller att gripas av medkänsla för en familj som mist ett barn. Här ställs vi inför livets villkor och vi får möjlighet till reflektion och bearbetning.
Meditativt rum
I dagens samhälle som premierar flexibilitet och föränderlighet, där värdegrunder ständigt omformuleras, kan det stilla meditativa rummet präglat av månghundraårig kontinuitet vara en plats där vi kan vända oss inåt.
Har man rötter i ett annat land kan begravningsplatsen bli en länk till samhörighet med sin nya hemvist men också stötta den känslomässiga kontakten med platsen man kommer ifrån. Vi har alla behov av att känna sammanhang och gemenskap. Begravningsplatsen är en fantastisk arena för detta och den spelar på så sätt en viktig roll för samhällets mentala hälsa.
Grönskan är en fundamental byggsten i våra begravningsplatser. Dess dynamik länkar oss samman med naturens kretslopp.
Gröna karaktärer
På kyrkogårdarna hittar man verkningsfulla gröna karaktärer och praktfulla stilelement som om de stått i en stads- eller slottspark skulle varit vida omtalade. I många mindre orter är kyrkogården den enda förvaltaren av en parktradition.
Jag uppmanar planerare och förvaltare att lyfta fram begravningsplatserna som en betydelsefull del av stadsväven. Att länka dem till gång- och cykelstråk och allmänna kommunikationer, vara rädd om deras tysta rum, placera dem med omsorg och foga in dem i nya stadsdelar. De är en resurs i skapandet av ett hållbart samhälle.
MONICA SANDBERG är landskapsarkitekt, verksam vid på Landskapsgruppen.
Gör upp med fördomarna!
Om storstadens exotifiering av landsbygden ges tolkningsföreträde riskerar de som bor och verkar där att bli underrepresenterade i sitt eget landskap, skriver landskapsarkitekt Johan Folkesson.
Staten måste ta sitt ansvar
Urbaniseringens utmaningar för de mindre kommunerna är ett statligt ansvar, skriver Nils Björling, stadsbyggnadsforskare vid Chalmers.
Vem värnar barnens vardagslandskap?
I förtätningsdebatten hotas många fint gestaltade lekplatser från 1900-talet. Vem värnar barnens rätt till sina egna kulturmiljöer?
Infrastruktur räcker inte
Infrastruktur kan bidra till ökad tillgänglighet. Det är nödvändigt – men inte tillräckligt, skriver Carl-Johan Engström, professor emeritus i regional planering.
Tillfälliga bostäder på tillfällig vistelseort
I år infördes en lag om gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända. Kommer den att förändra någonting, frågar sig samhällsplanerare Linnéa Lindemann.
Förtätningen är nutidens dyra gissel
Förtätning leder till orimliga kostnader, skriver Bengt Persson. Vem är det som ska betala?
Behovet av bostäder är överdrivet
Tänk om 35 000 bostäder per år kan lösa ”bostadskrisen” – vilken vinst för alla, skriver arkitekt Christer Malmström.
Riv mer!
Det rivs för lite idag och framför allt rivs fel byggnader. Våga riva mer i stadskärnan, uppmanar Lotta Lindstam, stadsbyggnadsdirektör i Västerås.
Det finns inga svar i Planprocess-utredningen
Planprocessutredningens förslag måste förkastas av flera skäl: de ger inte någon lösning på det grundläggande problemet och är oroväckande illa underbyggda, skriver Claus Pedersen, planchef i Varberg.
Nytt är inte alltid bättre
Vart ska de som inte har råd att bo kvar ta vägen när det sista miljonprogramsområdet är renoverat, frågar sig Emil Pull, doktorand vid Malmö högskola och Roskilde universitet.