Våga prata med barnen!
Barnen, deras utveckling och stadens utemiljö hänger samman. Säg inte att ännu en forskare har kommit fram till detta! Jovisst, och den här gången är det engelsmannen och landskapsarkitekten Ian Simkins, Sheffield University. Han konstaterar – både övertygande och inspirerande – att det dessutom finns gott om metoder för att ta reda på hur. Det behövs bara en genuin lust att lyssna på barnen och släppa fram deras åsikter. Men börjar inte det här bli lite tjatigt? Vi vet ju redan det här!Just det. Vi vet redan det här.Men det räcker inte att veta. Movium har undersökt var, hur och i vilka sammanhang barn och unga involveras i planeringen av stadens utemiljö.ill: Anna SääfI rapporten Barns plats i staden konstateras att trots tjugo år med barnkonventionen så är erfarenheterna av att involvera barn i planeringen fortfarande i sin linda. Det är som om det skulle ta tjugo år för att lära sig cykla. Det tar inte ens tjugo år att lära sig kinesiska – flytande. Men att få med barnen i planeringen, det får tydligen gå hur långsamt som helst.”Bara barnen hade rösträtt, då skulle det hända en hel del”, hör man ibland. Men rösträtt har barnen faktiskt redan. Barnkonventionen slår fast barnens rätt att göra sin röst hörd. Barns röster borde ljuda så högt att det ekar. Men vuxenvärlden tycks vara utrustad med öronproppar gjorda av cement.Ljus i tunnelnMen det finns ljus i tunneln. Undersökningen visar exempelvis att barn och unga förmedlar observationer från sin närmiljö som skulle kunna leda till konkretaförändringar inom en för dem greppbar tidsrymd. De har kunskaper om den fysiska miljön som planerarna inte har (men efterfrågar för att göra ett bättre jobb). I kontakt med barn och unga läggs grunden för en beredskap för att fånga upp och ta tillvara deras kunskaper och önskemål i den fysiska planeringen.Undersökningen bekräftar också det som Ian Simkins och andra forskare redan konstaterat, nämligen att det finns beprövade och användbara metoder för att låta barns erfarenheter få reellt inflytande i planeringen. Förutsättningen är att tjänstemän och politiker vill och vågar försöka involvera barnen – även om man på förhand inte vet vad det är de kommer att föreslå.Vuxnas skyldigheterBarnkonventionen och barnens rättigheter är inget gulligull. Barns rättigheter är vuxnas skyldigheter. Det fordrar handling och handlingsberedskap. Genom att låta unga medborgare delta i planeringsprocesser bidrar vi vuxna till att stärka den demokratiska processen. För det vill vi väl ändå? Eller måste vi vänta tills vi har en statsminister som åker skateboard?Det gäller bara att barn och unga inte blir besvikna på sina egna eller de vuxnas insatser. Arbetet måste lotsas fram till ett mål som ligger i nivå med barns och ungas förväntningar.Vuxna skulle aldrig acceptera att bli behandlade som barn. Tänk bara om alla medelålders kvinnor var tvungna att hålla sig till tantplatserna.Så vad väntar vi på?Din och min handlingskraft blir i slutändan avgörande för hur barns röster tas tillvara i planeringen. Vi borde göra mer för att släppa fram dem som inte har formell rösträtt.Eller ska vi vänta tjugo år till?Petter ÅkerblomKoordinator för det nationella uppdraget att samordna och sprida kunskapen om barns och ungas utvecklande utemiljöer
Hej Marika Palmér Rivera!
Du jobbar på Ekologigruppen. Ni håller på att ta fram indikatorer för hållbar stadsutveckling. Varför gör ni det?
En vision för de bekväma
Kan inglasade stadskvarter gynna mellanmänskliga möten, frågar sig Caroline Axelblom.
Nr 5 2019
Om du är inloggad som partner eller rådgivningsprenumerant kan du hämta Movium Direkt nr 5, 2019 här.
Ut och lek!
Kommer gatan återigen att bli en plats för lek?
En normrevolution är vad som krävs
Staden ska vara tillgänglig för alla. Men att prata om tillgänglighet är minerad mark. Ekonomiska intressen går före mänsklig värdighet, skriver Hanna af Ekström.
Gatan som kultur
Gatan har länge, kanske alltid, haft en betydande roll för rörelse och kommunikation. Vad händer om man istället betraktar gatan som kultur?
Subkulturer leker med stadens gränser
När man pratar om lek med sociologen Erik Hannerz känner han sig hemma. Han forskar om subkulturer, som han ser som en lek med identitet i stadsrummet.
Möjlighetens korridor
I sin ledare i STAD 26 - Gatans rum, reflekterar chefredaktör Titti Olsson över gatans ursprung och betydelse.
MOVIUM-MEDARBETARE PRISAD
Stadsträdgårdsmästarnas Dalecarlicapris har tilldelats Göran Nilsson på Tankesmedjan Movium.
Dalecarlicapriset 2019
Dalecarlicapriset 2019 har tilldelats Göran Nilsson, Ängelholm. Priset delas ut årligen av Föreningen Sveriges Stadsträdgårdsmästare (FSS) till den person som genom sin gärning betyder mycket för trädgårdsyrket och dess utveckling.
Lägg till ny kommentar