Vermiculture

Publicerad 1 januari 1994

I ett par artiklar i tidskriften Biocycle, nr 10/94, redogörs för vad som händer, framförallt i USA, inom området maskkompostering, eller "vermiculture".

Både i USA och Kanada utvecklas maskkompostering lite större skala, där maskar utnyttjas som nedbrytare av avfall av från olika verksamheter i samhället. I Ontario i Kanada finns 5 st. anläggningar i drift som tar hand om mellan 25-50 kg organiskt material per dag från t. ex. restauranger och skolor. På ett sjukhus finns en anläggning som kan ta hand om 300 kg avfall per dag.

I Oregon, USA, finns en maskkompost uppbyggt som ett tråg med nätbotten med längd ca 40 m, bredd ca 3 m och djup ca 1 m. En speciellt anpassad stallgödselspridare passerar dagligen karets längd samtidigt som organiskt material läggs på i en tjocklek av ca 7-8 cm. Ett par cm färdig kompost per dag skrapas bort från botten av tråget, under nätet. Anläggningen tar hand om ca 2 500 ton avfall per år. Det som behandlas är matrester, trädgårdsavfall och papper. "Omloppstiden" är 20-30 dagar från råvara till färdig maskkompost.

Det kostar $65 per ton att lämna restaurangavfall, skulle materialet gå till soptippen hade motsvarande kostnad varit $80 per ton. Den färdiga komposten säljs för $25/ton.

I Simi Valley, Kalifornien, finns en anläggning som behandlar ca 100 ton per dag av park- och trädgårdsavfall, gräsklipp och hästgödsel. Materialet mals ner i en Willibald-kvarn och sållas innan det läggs upp i strängar i 60-90 dagar. Material förs därefter kontinuerligt över till ca 30 m långa strängar med mask. Vid "skörd" sållas materialet i maskkompoststrängarna. Då är det möjligt att skilja maskarna från komposten. Genom förkomposteringen utan mask kan temperaturer nås som gör att den färdiga komposten är fri från patogener och ogräsfrön.

En av de största maskexperterna i USA är Clive Edwards, professor i entomologi på Ohio State University. Edwards poängterar att man ännu ej har fullständig klarhet i vad som händer i maskarnas tarmkanal under nedbrytningsprocessen. - "Maskar får sin näring från mikrober och svampar som växer på organiskt material, inte från det organiska materialet i sig. När maskarna bearbetar material reduceras det i storlek och det som kommer ut i andra ändan är mycket mera mikrobiellt aktivt än det som kom in. Det finns goda bevis för att patogener slås ut i stor utsträckning genom maskkompostering", säger Edwards.

I somras ordnades en konferens på Ohio State - the Fifth International Symposium on Earthworm Ecology. Sammanlagt 183 föredrag hölls under konferensen, indelade i två övergripande kategorier: 1) användning av maskar direkt inom trädgårdsodling och jordbruk för att förbättra markbördighet och grödornas tillväxt; 2) användning av maskar för att omvandla restmaterial av olika slag till nyttig kompostjord.

Vid konferensen framgick tydligt att intresset för maskkompostering är större i många andra länder, jämfört med USA. Bl. a. presenterades forskningsresultat från Brasilien, Ecuador, Indien och Spanien under konferensen. Edwards menar att en av orsakerna till att intresset för maskkompostering i USA hittills varit tämligen måttligt är dåliga erfarenheter från de inledande försöken med att utnyttja maskar vid hantering av slam. Maskarna dog eftersom de inte klarade av mer eller mindre okända gifter i slammet. Nu har slamkvaliteten förbättrats och maskkompostering har blivit en etablerad teknik som röner ett allt större intresse i USA.

Sidor