Våtmark för kväve

Publicerad 1 januari 1994

"Våtmarker den bästa kvävefällan" är rubriken på en artikel i ATL, nr 21/94. I artikeln sammanfattas ett seminarium om våtmarker, som Naturvårdsverket arrangerade i Ystad i mitten av maj. Vid seminariet presenterades en rapport från SNV, som är en sammanställning över den viktigaste litteraturen om våtmarker samt om de pågående projekten inom området. "Som mest kan 1 500 kg kväve per hektar och år fångas i de mest effektiva kvävefällorna... Men en mer rättvisande siffra är runt 500 kg kväve per hektar", säger rapportens huvudförfattare, Lars Leonardsson, limnolog vid Lunds universitet.

För att en våtmark ska få god reningseffekt måste vattnet stanna kvar i anläggningen minst 3 dagar. En del av kvävet tas om hand om växtligheten, en del fastnar i bottensediment. Störst betydelse har dock denitrifikationen, där bakterier omvandlar nitrat och nitrit till kvävgas.

Ett stort problem med att använda våtmarker är att reningseffekten varierar med årstiderna. Under vinterhalvåret, då avrinningen och kvävebelastningen är som störst, är effekten som minst. Ett annat problem är arealbehovet. För att rena kväve i avrinningsvattnet från 100 hektars jordbruksmark krävs en dammareal på ca 5 hektar, dvs. 5%. Många små anläggningar kan dock, enligt försöken, vara effektivare än en enda stor.

En fördel med våtmark som kväverenare är att det är jämförelsevis billigt. Att rena förorenat vatten kostar i en våtmark mellan 4 och 64 kr per kg kväve, under förutsättning att våtmarken anläggs där det finns gynnsamma naturliga förutsättningar. I ett reningsverk kan motsvarande kostnad beräknas till 20-310 kr.

Sidor