Vård av träd i gamla Berlin

Publicerad 1 januari 1994
Noterat


På 1600-talet, då Friedrich Wilhelm lät plantera Berlins paradallé "Unter den Linden", bestod denna av sex trädrader med lind och valnötsträd och fungerade som ridväg mellan slottet och staden. I en beskrivning från 1770-talet utgjordes allén av lindar, kastanjer, rönnar och lönnar. Redan under den första tiden for stadsträden illa, trots att de inte stod i någon gatubeläggning och man ännu inte uppfunnit några tunga maskiner. Det var istället kringströvande hushållsgrisar, som bökade upp den tilltrampade jorden och skadade barken på träden. En avhuggen hand var på 1600-talet straffet för den som skadade träden.

På 1700-talet var problemet med trädskador fortfarande så stort att den unge preussiske kungen Friedrich I, som lade stor vikt vid ett vårdat utseende på lindarna, fick införa nya bestämmelser mot grisskador och andra olater hos de närboende, som tömde alla sorters avfall på lindarna. Nyordningen bestod av att varje invånare, som bodde vid gatan, fick till uppgift att vårda ett träd och se till att inte sopor eller lut hälldes ut på eller runt trädet.

I början av 1800-talet anlades den första gångvägen och man satte upp gaslyktor. Byggandet fortsatte och träden blev alltmer skadade. Sedan fortsätter berättelsen om Berlins lindar, som har fått utstå mycket från skador av grisar, byggarbeten och bomber under olika tidsperioder. Bara 4 lindar överlevde kriget. Författaren ser pessimistiskt på möjligheterna för de kvarvarande träden att överleva, men hoppas att nyvunna kunskaper om optimal ståndort för träd ska tas tillvara, när allén kommer att restaureras, efter det att alla byggarbeten avslutats. Alléns historia berättar också staden Berlins historia, en trevlig artikel för den som är intresserad av träd och av Berlin. (Källa:Das Gartenamt 1/94)

Sidor