Träd i historiska anläggningar

Publicerad 1 januari 1994
Aktuellt tema


Anläggningar med historisk bakgrund kan och skall bevaras till eftervärlden. Det är varje generations skyldighet att de konstnärliga idéer som ligger till grund för ett byggnadsverk inte förstörs eller förvanskas. Det är också viktigt att det levande innehållet i en anläggning måste kunna bytas ut när det är förbrukat. Hur länge en generation växter, särskilt de långlivade träden fungerar, beror på det rådande klimatet, markens beskaffenhet, artval och hur skötseln bedrivits. I många svenska historiska anläggningar har vården av träden blivit eftersatt. Formbeskärningen har på grund av bristande intresse eller resurser uteblivit och träden har fått växa fritt i 50 eller 100 år. Med ett nyvaknat intresse för det kulturella arvet, vill man nu återskapa det som gestaltningsmässigt har gått förlorat. Det tillvägagångssätt, som används på sina håll, är ur många synvinklar felaktigt.

Människan har under långa tider med beskärning satt sin prägel på naturen. Att forma natur, så att den underordnar sig eller blir en del av kulturen behöver inte stå i ett motsatsförhållande till biologins krav. Om hamling och formbeskärning startas med unga träd sker detta på deras villkor. Hamlade och formbeskurna träd uppnår aldrig den höjd och stamgrovlek som fristående träd under sin livstid kan göra, men kan mycket väl bli lika gamla. Om detta vittnar bonsai-träd med den aktningsvärda åldern över 1000 år.

Kultur är att bygga upp - inte riva ned. Tyvärr har en del människor svårt att se skillnad mellan hamling och stympning. Stympning är vandalism - i vilket syfte den än må bedrivas. Den förstör träden biologiskt, estetiskt och ekonomiskt. Det som sker för närvarande i anläggningen vid Stora Nyckelviken i Stockholm är som jag ser det en skandal. Försöket att återföra förvuxna barockträd till sin forna idealstorlek är i sig barockt. Utöver att träden ödeläggs biologiskt får de efter en sådan behandling fel proportioner mellan kronans höjd och stammarnas grovlek. Att myndigheter gång på gång köper idén beror på bristande kunskap om träd och trädkultur. Jag är säker på att ingen hitills har stympat träd av grymhet eller elakhet. Brist på kunskap och känsla för det levande har varit - och är - orsaken att så många träd har blivit och kommer att bli vandaliserade.

Vilka alternativ står till buds när det gäller att föryngra vildvuxna barockträd? Vill och kan man inte acceptera, att träden i fortsättningen skall vara friväxande, måste man planera för en nyplantering. En sådan planering måste genomföras med största omsorg. Allmänheten måste informeras i god tid. Ett bra sätt att skaffa nya träd, som har diskuterats i samband med restaurering av andra historiska anläggningar som Drottningholmsparken och "promenaderna" i Norrköping, är följande.

Odla det antal träd som behövs så nära den aktuella anläggningen som möjligt. Det kan ske i en trädbank eller i samarbete med en plantskola i området. Träd av god kvalitet, stamomfång 10-12 cm och lämplig proveniens planteras ut med stort inbördes avstånd. Träden ges en omsorgsfull uppbyggnadsbeskärning och formas efter de uppställda fodringarna. Rotbeskärning genomföres med ett mellanrum av 3-5 år. Efter 15-25 år avverkas de gamla träden, stubbarna röjes och nya växtbäddar bygges upp. De nya träden, som då uppnått en höjd av ca 8-10 m beroende på trädslag och beskärningssätt, planteras där de gamla har stått. (Klaus Vollbrecht) Se även under Notiser!