Slam från reningsverk kan vitalisera skogen

Publicerad 1 januari 1994
Aktuellt tema



En inblick i Torleif Bramryds doktorsarbete


Slam från reningsverken skulle kunna användas som ett vitaliseringsmedel inom den svenska skogen, och därmed motverka effekterna av t.ex. markförsurningen. Samtidigt erhålles ett kretslopp av näringsämnen och visst organiskt material.

Försurningen ökar utlakningen av näringsämnen, och en tillförsel av slam kan kompensera för de förlorade näringsämnena. Samtidigt medför tillförseln av näringsämnen att skogen vitaliseras, och på så vis lättare kan stå emot stress i form av extrema klimatsituationer, luftföroreningar, etc.

Försöken finns utlagda i ca 50-70-årig tallskog på sandsedimentmarker i en klimatgradient från Skåne till norra Lappland. Försöken har följts under en tio-årsperiod efter slambehandlingen.

Näringsämnena i slammet är bundna till organisk substans, vilket medför ett successivt frigörande i takt med att växterna kan tillgodogöra sig näringsämnena. Det organiska materialet förbättrar även markens förmåga att hålla kvar både vatten och näringsämnen. Marken tillföres rikligt med fosfor och magnesium med slammet, men inte så mycket kalium. Viktiga spårämnen som bor, selen, koppar och zink tillföres också.

I samband med omvandligen av ammoniumkväve till nitrat finns en risk för en svag pH sänkning i marken. På grund av tillsatsen av buffrande ämnen med slammet har denna effekt dock uteblivit, och försöken visar istället en signifikant ökning av markens pH värde under försöksperioden.

Tillförseln av näringsämnen i organiskt bunden form i slammet har visat sig ge en långtidseffekt. Vid en stor giva finns signifikanta positiva effekter ännu ca 10 år efter slambehandlingen.

Det är av stor vikt att avvattna slammet till åtminstone ca 15-20% ts (torrsubstans) innan en användning i skogsmark kan bli aktuell. Spridning av ett icke avvattnat slam, ca 4% ts, innebär en mycket stor risk för utlakning av såväl nitrat som andra näringsämnen, vilket kan utgöra en klar miljörisk.

Det är viktigt att miljövårdshänsyn sätts i första rummet, vilket innebär att slammet bör uppfylla minst lika låga gränsvärden för bl.a. tungmetaller, som gäller för spridning på åkermark. Tillförseln av slam i de här beskrivna försöken har i regel inte gett upphov till några större ökningar av metallhalterna i marken eller till oroväckande upptag i växter. En viss ökning har dock skett av t.ex. koppar och zink, medan ingen signifikant ökning uppmätts för t.ex. kadmium. Det är därför nödvändigt att man tar fram relevanta gränsvärden för hur mycket metaller slammet kan innehålla för att en slamspridning i skogs- eller parkmark skall kunna bli aktuell.

Tillväxteffekterna av slamtillförseln har varit mest markant i mellersta Sverige. I södra Sverige är luftnedfallet av kväve stort och en ytterligare tillförsel av kväve genom slammet ökar inte signifikant produktionseffekterna. I nordligaste Sverige innebär å andra sidan klimatet en produktionsbegränsning. Klimatet till trots har dock slambehandlingen gett en signifikant ökning av tallproduktionen även vid den nordligaste lokalen vid Jukkasjärvi, med en relativt kort årlig vegetationsperiod.

Vid gödsling med avloppsslam i skogsmark utgör spridningstekniken ett ännu inte helt löst problem. Vid användning av slam inom parkverksamheten, eller vid nyanläggande av trädbestånd, är problemen dock betydligt mindre. (Torleif Bramryd)