Samhällsekonomisk utvärdering

Publicerad 1 januari 1994

På uppdrag av Uppsala kommun har inst. för ekonomi, SLU, Ultuna, genomfört ekonomiska jämförelser mellan förbränning och kompostering av hushållsavfall. Arbetet har utförts av Birgitta Olandersson och presenteras i en rapport med titeln "Förbränning eller kompostering av organiskt hushållsavfall? En samhällsekonomisk jämförelse".

Sedan 1991 bedrivs ett försök i Uppsala där drygt 12 000 hushåll källsorterar hushållsavfall i bl. a. en komposterbar fraktion och en brännbar fraktion. Den komposterbara fraktionen tas om hand på en central anläggning belägen vid kommunens deponi. Till anläggningen kommer årligen ca 1 300 ton komposterbart hushållsavfall och ca 340 ton parkavfall. Det ingående materialet sönderdelas, siktas och strängkomposteras. Ca 850 m3/år kompost produceras vid anläggningen. Det tar ca 1 år att få fram färdig kompost.

Någon försäljning av färdig produkt har ännu ej skett utan komposten används huvudsakligen som täckmaterial på soptippen. Före försäljning vill man få fram kompost, med så bra kvalitet som möjligt med låga tungmetallhalter. På lång sikt är målet att komposten kan användas i jordbruket. Det närmaste målet är dock att använda komposten som jordförbättringsmedel på grönytor.

Alternativet till kompostering för Uppsalas del är förbränning. Hushållsavfall från åtskilliga kommuner i Mälardalsregionen transporteras till Uppsala Energis anläggning.

Olandersson har i sitt arbete först beräknat de företagsekonomiska kostnaderna och intäkterna för förbränning av hushållsavfall respektive kompostering. Med dessa kalkyler som bas har därefter de samhällsekonomiska kostnaderna beräknats. Då har även medtagits en värdering av externa effekter (miljöeffekter). Vidare har kostnadsposter värderats annorlunda i de fall då samhällets alternativkostnad skiljer sig från den företagsekonomiska samt en annan kalkylränta använts (4% istället för 8%). Två scenarier har studerats: dels källsortering och kompostering av organiskt avfall från 16% av hushållen i Uppsala kommun (ca 12 000 hushåll), dels från 85% av hushållen (ca 63 750 hushåll).

Den utsorterade brännbara fraktionen förutsätts gå till förbränningsanläggningen. I båda scenarierna är alternativet att det organiska materialet går till förbränning tillsammans med övrigt hushållsavfall.

För alternativet kompostering har följande miljöeffekter tagits med i den samhällsekonomiska beräkningen: emissioner från traktor och transportfordon, metan- och ammoniakavgång från kompostanläggningen samt kompostens närings- och tungmetallinnehåll.

För alternativet förbränning är de externa effekterna: emissioner från transportfordon och förbränning samt kort- och långsiktiga miljöeffekter från deponi av restprodukter från förbränningen.

Följande värden har använts i beräkningen av de externa effekterna: koldioxid 25 öre/kg CO2, kväveoxider 40 kr/kg NOx, svavelutsläpp 30 kr/kg S, metanutsläpp (omvandlat till koldioxidekvivalenter) 25 öre/kg, recirkulering av fosfor 45 kr/kg. I transportarbetet förutsätts användning av miljödiesel klass 2 med beräknat pris utan skatter på 1 690 kr/m3.

De ekonomiska beräkningarna visar att nettointäkten för förbränningsalternativet för 12 000 hushåll är 2.6 milj. kr och för alternativet kompostering/förbränning 1.9 milj. kr. Störst nettointäkt erhålles således vid behandling av osorterat avfall (exkl. glas, papper, miljöfarligt avfall).

I scenariot med 85% av hushållen anslutna till längre gående källsortering blev resultatet en nettointäkt på 18.7 milj. kr. Om samma antal hushåll fortsätter att lämna osorterat avfall till förbränning blir nettointäkten 23 milj. kr. Den stora skillnaden kan främst förklaras med att kompostering av stor mängd organiskt material kräver relativt omfattande investeringar. Dessutom är kapital- och driftskostnader vid förbränning av avfall låga jämfört med intäkterna som kan erhållas vid försäljning av värme. Enligt beräkningarna måste fjärrvärmepriset halveras för att systemet med längre gående källsortering och kompostering skall kunna konkurrera. Relationen kan förändras om t. ex. Sverige beslutar att införa skatt på osorterat avfall, en metod som redan tillämpas i bl. a. Danmark.

Olanderssons rapport är intressant läsning och utgör för en "icke-ekonom" en nyttig påminnelse om att kretsloppsperspektivet kan må väl av att konfronteras med ekonomiska realiteter. För den oinvigde ger dessutom Olandersson i ett antal bilagor definitioner av några ekonomiska begrepp och beskriver olika ämnens miljöeffekter och deras värderingsprinciper.

Sen är det en annan sak att man vid läsningen ibland funderar på varför inte det och det och det... tagits upp i analysen, dvs. misstanken finns att resultatet kan bli annorlunda om en annan ekonom tagit sig an betinget. Jämför t. ex. med diskussioner om olika produkters livscykelanalysers fullständighet och tillförlitlighet.

Rapporten kan beställas från inst. för ekonomi, tel. 018/67 10 00.