Organiskt avfall som växtnäringsresurs

Publicerad 1 januari 1994

Råfosfat för framställning av handelsgödsel är en begränsad naturtillgång. Dessutom innehåller nästan alla kända råfosfatreserver kadmium, en tungmetall som man är överens om att vi borde upphöra att sprida i miljön. Det är därför hög tid att se sig om vilka alternativ som finns för lantbrukets fosforförsörjning. Det mest naturliga vore att recirkulera den fosfor som finns i om lopp i samhället. Organiskt avfall blir då intressant som växtnäringsresurs.

Två gårdar i Mellansverige har startat försök med att recirkulera organiskt hushållsavfall till lantbruket. I ett examensarbete vid SLU undersöktes kvaliteten på fyra olika organiska avfall med avseende på fosfor- och kadmiuminnehåll. I rapporten ingår också en beräkning av fosfor- och kadmiumbalanser för de två olika försöksgårdarna.


Försöksgårdarna


Ekhaga försöksgård (25 ha) vid Lövsta, Uppsala och Ekenäs gård (96 ha) i Sörmland tar i nuläget båda emot organiskt köksavfall från hushåll. Gårdarna drivs utan tillförsel av handelsgödsel. Båda gårdarna har planer på att också ta emot hushållens avloppsslam. Hushållen vid Ekhaga har enskilda avlopp med slamavskiljning och vid Ekenäs tar två lokala reningsverk emot avloppsvatten från hushållen.

Till Ekhaga är ca 60 personer knutna till projektet. De boende i två närbelägna byar samt ett daghem komposterar själva sitt hushållsavfall i isolerade behållare. Komposten transporteras sedan till Ekhaga, där den efter efterkompostering blandas med stallgödsel på gården och sprids med denna. Invånarna i byarna och personal och barn på daghemmet har sedan möjlighet att köpa gårdens produkter. På försök provar man också att hushållen ska kunna köpa in sig i gårdens djurbesättning och få hem köttet från sitt djur vid slaktmogen ålder.


Ekhaga försöksgård utanför Uppsala har kommit till med stöd från Ekhagastiftelsen. På gården bedrivs forsknings- och utvecklingsverksamhet för att utveckla ekologiskt jordbruk Foto: Göran Nilsson.


Ca 660 personer i två samhällen är knutna till Ekenäs-projektet i Flens kommun. Hushållen källsorterar hushållsavfallet i en organisk och en oorganisk fraktion. Kommunen hämtar det organiska avfallet ungefär varannan vecka och transporterar det till Ekenäs. Där komposteras avfallet tillsammans med stallgödsel och pappersavfall på en gödselplatta.


Kvalitet på olika organiska avfall


Kvaliteten på organiska avfall kan mätas på olika sätt. Betraktar man avfallet som en fosforresurs är det naturligt att mäta hur mycket föroreningar avfallet innehåller per kg fosfor (P). Allt organiskt avfall innehåller föroreningar av varierande grad och man kan teoretiskt räkna ut hur mycket kadmium (Cd) avfallsfraktionen minst måste innehålla. Det är den mängd föroreningar som finns i livsmedel och BDT-vatten som förs in till hushållen. En sådan uträkning görs i rapporten med hjälp av konsumtionsstatistik, fosfor- och kadmiuminnehåll i olika livsmedel och hushållskemikalier m.m.

Man kan ställa siffrorna i relation till halterna kadmium i den handelsgödsel som saluförs i Sverige. År 1993 var den genomsnittliga halten ca 40 mg per kg P i fosforgödselmedel.

I olika undersökningar framkommer att storskaliga komposter är svåra att få helt fria från yttre föroreningar. Detta bekräftas också av denna undersökning. En "helt ren" kompost, d v s en som enbart består av matavfall, bör teoretiskt innehålla cirka 14 mg Cd per kg P.

Den "småskaliga" komposten, som omhändertogs vid Ekhaga, innehöll lägst halter kadmium, 16 mg Cd per kg P. Detta är nära det teoretiskt framräknade värdet på vad komposten borde innehålla och komposten kan i princip betraktas som helt ren.

Komposten i "mellanstor skala", som framställdes vid Ekenäs, innehöll tre gånger så mycket kadmium som den småskaliga, hela 49 mg Cd per kg P. Man kunde också i verkligheten se att denna innehöll en hel del felsorterat material som plastpåsar och metallfolie.


Kompostering av hushållsavfall i Halmby utanför Uppsala (överst). Den färdiga komposten transporteras till Ekhaga där den blandas med stallgödsel före spridning (nederst). Foto: Göran Nilsson.


Slam som bara består av avfall som har passerat människokroppen bör vara relativt fritt från föroreningar. Förutsätter man att all fosfor och all kadmium som släpps ut till avloppsnätet fastnar i slammet bör ett sådant "rent slam" teoretiskt innehålla cirka 8 mg Cd per kg P. I denna siffra ingår inte de mängder som tillförs genom korrosion i ledningsnät, inläckande förorenat dagvatten el. dyl.

Slammet från de enskilda avloppen innehöll 54 mg Cd per kg P. Den höga halten jämfört med den teoretiskt framräknade beror delvis på att slammet var mycket fosforfattigt. Hela 90% av den fosfor som spolades ut från hushållen till avloppet passerade trekammarbrunnen och ut i infiltrationsanläggningarna. Mängden kadmium som återfanns i slam plus det avloppsvatten som hade passerat trekammarbrunnen var också högre än vad man kunde förvänta sig.












Till de två små reningsverk som var knutna till projektet var i princip endast bostäder anslutna. Man förväntade sig därför att slammet skulle vara förhållandevis rent. Den totala mängden kadmium som återfanns i slammet var dock mycket högre än den som borde komma från livsmedel och BDT-vatten. Slammet innehöll 79 mg Cd per kg P. Reningsverken hade ett omfattande inläckage av dag- och dräneringsvatten och en hel del av föroreningarna kommer troligen dels från detta, dels från korrosion i ledningsnätet. Slammet klarade dock de gränsvärden för kadmium som Statens Naturvårdsverk har ställt upp.


Fosfor- och kadmiumbalanser på försöksgårdarna


Fosforbalanserna för försöksgårdarna visas i tabell 1. Balanserna visar hur fosforförsörjningen skulle se ut om både komposterbart hushållsavfall och slam från alla hushåll fördes till gårdarna. Gårdarna är i huvudsak självförsörjande på foder i den plan som finns i tabellen.

Fosforbalanserna visar att Ekhaga har ett årligt underskott på fosfor. Detta skulle kunna täckas genom att tillföra mer organiskt avfall. Slammet bidrar med ytterst lite fosfor (totalt 2,2 kg). Ekenäs skulle få ett årligt överskott på fosfor om både kompost och slam tillfördes. Detta är inte ett problem i sig, men onödigt stor tillförsel av organiskt material medför att onödigt stor mängd föroreningar förs in till gården. Sett i ett längre perspektiv, så bör man alltså inte tillföra allt det organiskt material som skissas i tabellen.

Kadmiumbalanserna visade att luftdepositionen helt dominerar tillförseln. På Ekhaga, där småskalig kompost och slam från enskilda avlopp tillförs, står depositionen för hela 90% av tillförseln. Även om man skulle öka mängden organiskt avfall till gården skulle deposition fortfarande stå för en mycket stor del av kadmiumtillförseln. På Ekenäs, som tar hand om kompost i mellanstor skala samt slam från reningsverk, står depositionen för cirka 50%. Avstår man från att ta emot slam utgör depositionen cirka 85% av tillförseln. Den totala tillförseln av kadmium är för båda gårdarna större än bortförseln. Detta lagras upp i marken.


Avslutande diskussion


Den ojämförligt största mängden fosfor i organiskt avfall finns i slam från reningsverk. Dels är det många personer som är anslutna till ett sådant, dels är reningen av fosfor så god att den allra mesta fosforn stannar i slammet. Slammet innehåller dock de högsta halterna av kadmium, jämfört med andra organiska avfall.

Den lantbrukare som vill lösa växtnäringsförsörjningen på gården enbart med slam från enskilda avlopp med trekammarbrunn måste ta emot slam från ett stort antal brunnar. Ett system där man kan ta hand om en större andel av den fosfor som hamnar i avloppet och där skalan är så pass liten att man kan ha föroreningar från ledningsnät o dyl under kontroll vore en bättre lösning om man i framtiden vill recirkulera organiskt avfall från avlopp.

Komposten i liten skala visade sig vara mycket "ren". Detta tyder dels på att det teoretiskt framräknade värdet för optimal kompostkvalitet är rimligt, och dels på att det är möjligt att få en kompost som inte innehåller mer kadmiumföroreningar än nödvändigt. De 660 personer som lämnar komposterbart hushållsavfall till Ekenäs bör alltså skärpa sig om de vill vara med i framtidens kretsloppsanpassade samhälle!


Författaren


Åsa Wolgast är nyligen utexaminerad agronom. Hon arbetar som rådgivare i ekologiskt lantbruk på Länsstyrelsen i Jämtlands län. För mer information, kontakta Åsa på tel. 063/14 60 00. Rapporten kan beställas via Katrin Karlsson, Inst. för växtodlingslära, tel. 018/672912.