Lokal kompostering i dagens avfallshanteringssystem

Publicerad 1 januari 1994

Lokal kompostering kan, enligt våra kriterier, infogas i avfallshanteringssystemet utan att några stora förändringar behövs. En kombination av t. ex. kompostering och förbränning leder till att befintliga utrustningar utnyttjas bättre.

Den storkompost vi studerat heter Compox och tillverkas för mellan 100-300 hushåll. Utrustningen, som finns i Malmö, fungerar bra och det färdigkomposterade materialet har fin jordliknande struktur.

Komposteringsutrustningen Compox är konstruerad för kompostering av hushållsavfall i flerfamiljshus. Bostadsrättsföreningen (brf) Jämlikheten i centrala Malmö, som består av 158 hushåll, ville kompostera och beslutade att investera i en Compox. Enligt föreningens egen kalkyl har Compox betalat sig inom 10 år. Utrustningen installerades den 25 mars 1993 och är det första exemplaret på marknaden.

Compox tillverkas av det finska företaget 0Y Sanox AB och består i stora drag av en kvarn som maler avfallet och en liggande cylindrisk behållare där komposteringen sker.


Beskrivning av Compox



Figur 1. Komposteringsutrustningen Compox.


För hänvisningar i texten nedan se figur 1. Det komposterbara materialet förs via en inmatningslucka (1) till en specialkvarn för malning av hushållsavfall (2). Under kvarnen finns en dubbelskruv (3) som matar in avfallet i den liggande roterande behållaren (4) där komposteringsprocessen sker. Kvarnen och dubbelskruven startar automatiskt när inmatningsluckan stängs och gångtiden styrs med förinställda tidreläer.

Rotationen av den cylindriska behållaren styrs även den av förinställda tidreläer. Rotationen medför att materialet blandas och syresätts samtidigt som kompostmassan flyttas framåt i behållaren med hjälp av ett "skovelsystem".

I slutänden av behållaren finns en utmatningsskruv (5) som transporterar bort det färdigkomposterade materialet. Utmatningsskruv och behållare är synkroniserade och inställda på samma gångtid eftersom material kontinuerligt förs framåt varje gång trumman roterar.

Vid en anslutning på utmatningsskruven säckas det komposterade materialet (6). Säckbyte sker manuellt.

För syretillförsel till materialet suger en fläkt (7) luft genom behållaren via luftintaget (8). Med hjälp av ett tidrelä styrs fläktens gångtider. Manuell körning och eventuella ändringar i inställningar sker via manövercentralen (9).

I brf Jämlikheten roterar behållaren 1.25 min var åttonde timme vilket motsvarar 3-4 varv/dygn. Utmatningsskruven är inställd på samma gångtider som behållaren.


Utvärdering av Compox


Avfallet blandas med 25% sågspån vid inmatningen och efter ca 3 veckor matas det komposterade materialet ut vid säckningen. Eftersom kompostering sker snabbt i Compox är den väl anpassad till tätbebyggelse då lagring av avfall p. g. a. lukt och skadedjur inte är möjligt i ett bostadsområde.

När materialet matas ut ur behållaren ser det jordlikt ut och lukten vittnar om att processen fungerat bra och syre varit närvarande. Kvarnen, fläkten och den isolerade roterande behållaren gynnar komposteringsprocessen. Förflyttningen av avfallet i trumman från in- till utmatning gör att nytt och gammalt material ej blandas. Kompostmassan är därför homogen och nedbrytningen går snabbt då i princip allt material nått samma fas i nedbrytningsförloppet. Detta gör att mikroorganismerna får en bättre miljö att leva i. Odlingsförsök med kompostjorden sker för närvarande på Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet.

Det har uppstått problem med fläkten som havererat två gånger p. g. a. fuktskador. En kondensavskiljare har installerats som troligtvis förlänger fläktens livstid något. Inmatningsluckan har konstruerats om då ursprungsvarianten var alltför tung och svår att hantera. Den nya luckan är betydligt lättare, men är ännu inte barn- och handikappvänlig. I övrigt finns viss risk för klämskador då rörliga delar inte är inkapslade.

Utrustningen fungerar bra, även om vissa tekniska problem uppstått, och den färdiga komposten har fin struktur och lukt. Compox är i utvecklingsskedet och en ny, modifierad generation har redan nått marknaden.


Avfallsbehandlingsmetoder


För att bedöma om lokal kompostering är ett samhällsriktigt alternativ för behandling av avfall, har vi gjort en modell över ett avfallsbehandlingssystem där en utsorterad komposterbar fraktion behandlas. Denna modell har vi sedan jämfört med ett antal övriga modeller där central kompostering, rötning, deponering och förbränning ingår i olika kombinationer. I denna artikel visar vi på skillnaderna mellan förbränning av osorterat hushållsavfall kontra vår modell med lokal kompostering. Övriga jämförelser återfinns i vår rapport som hänvisas till i slutet av artikeln. De båda aktuella modellerna visas i figur 2 och 3.


Figur 2. Översiktsbild av modell 1, lokal kompostering och förbränning av hushållsavfall där returpapper, glas och miljöfarligt avfall är bortsorterat.



Figur 3. Översiktsbild av modell 2, förbränning av osorterat avfall där returpapper, glas och miljöfarligt avfall är bortsorterat.


Den mängd avfall vi tittar på är tagen från den faktiska mängd som under ett år alstras i brf Jämlikheten i Malmö (dvs. avfall från 158 lägenheter). Totalt har vi ca 83 ton hushållsavfall, ur denna mängd förutsätter vi att returpapper, glas och miljöfarligt avfall sorteras bort. Trädgårdsavfall förutsätts omhändertagas lokalt i någon form av trädgårdskompost. Kvar blir ca 57 ton.

För att sätta in lokal kompostering i ett avfallshanteringssystem, som liknar det vi har idag i större delen av landet, delar vi upp hushållsavfallet i tre fraktioner; komposterbart, brännbart och ej brännbart. Ca 25 ton av hushållsavfallet är komposterbart, ca 26 ton brännbart och ca 6 ton är ej brännbart.

Till komposterbart räknas mat- och trädgårdsavfall, till brännbart räknas papper, plast, laminat, blöjor, textil och övrigt brännbart. Under ej brännbart sammanförs övrigt glas, metall, skadligt samt annat icke brännbart.

Ett sätt att använda avfallet är att utvinna energi ur det. Det är även önskvärt att så lite material som möjligt går till spillo vid slutlig behandling och att den ej brukbara delen minimeras. Detta minskar belastningen på våra deponier.

Den sträcka som hushållsavfallet måste transporteras varierar kraftigt från fall till fall. Utsläpp och kostnader beror i hög grad på sträcka och/eller sophämtningsintervall och är därför svårbedömda. Sophämtningsintervallet kan variera mellan t. ex. hämtning en gång/vecka till kanske en gång var tredje vecka.

Att avgöra hur dessa faktorer inverkar måste bedömas från fall till fall. I vårt fall har vi för att få en så generell jämförelse som möjligt endast tittat på hur stor mängd material som måste transporteras.


Avfallets energiinnehåll


I modell 1 med lokal kompostering utvinns energi ur den brännbara delen på 26 ton och i modell 2 med enbart förbränning utvinns energi ur det osorterade hushållsavfallet på 57 ton. Eftersom den komposterbara och den ej brännbara fraktionen är bortsorterade i modell i har vi kvar ett avfall med ett värmevärde som är högre än för osorterat hushållsavfall. Värmevärdet för en utsorterad bränslefraktion är 15 MJ/kg, för osorterat hushållsavfall är siffran 10 MJ/kg. En uppskattning av storleken på energiinnehållet fås om värmevärdet multipliceras med vikten, vi kallar siffran för energipotential. Hur mycket energi som i verkligheten utvinns vid förbränning beror på verkningsgraden vid förbränningsanläggningarna.

I modell 1 förbränns 26 ton med värmevärdet 15 MJ/kg. Energipotentialen blir därmed 390 000 MJ. I modell 2 förbränns 57 ton med värmevärdet 10 MJ/kg. Energipotentialen blir i det fallet 570 000 MJ/kg.

Vid en snabb blick ser det ut som om vi förlorar energi i modell 1, men det finns vissa skillnader som gör en direkt jämförelse av siffrorna omöjlig.

I modell 1 till att börja med förbränner vi en mindre mängd än i modell 2. Fyller vi förbränningsanläggningen med lika mycket avfall som i modell 2, men med det högre värmevärdet kan vi få ut en energipotential på 855 000 MJ. Vi har därmed en outnyttjad kapacitet i modell 2 på 855 000 000 = 285 000 MJ. Vi kan därmed öka energipotentialen med 50% om vi förbränner en utsorterad brännbar fraktion.

I modell 1 förbränner vi ej den komposterbara fraktionen som har ett värmevärde på 7.4 MJ/kg. Vilket ger en förlust för 25 ton på 185 000 MJ. Samtidigt belastar vi inte förbränningsanläggningen med den ej brännbara fraktionen. Istället kan vi förbränna brännbart material i motsvarande mängd, 6 ton, dvs en "vinst" på 90 000 MJ. Slutsatsen blir att vi p. g. a. att vi ej bränner den komposterbara delen går miste om ca 30% energi i förhållande till om hela mängden hushållsavfall skulle användas till energiutvinning.

Totalt sett då man väger dessa faktorer mot varandra kan man säga att förbränningsanläggningen utnyttjas i högre grad vid användandet av ett bättre bränsle. Skulle brist på brännbar fraktion från hushållen uppstå kan sorterat industriavfall användas. Sådant finns det god tillgång till och dess värmevärde är högre än för osorterat hushållsavfall.


Restmängd i förhållande till ursprungsmängd


I modell 1 får vi ca 8 ton slagg och aska som härrör ur den brännbara fraktionen samt 6 ton ej brännbart material. Dessa totalt 14 ton eller ca 25% av den ursprungliga mängden deponeras. Total restmängd i förhållande till det ursprungliga avfallet får vi om vi även räknar med de 14.5 ton kompost som bildas av den komposterbara fraktionen. Denna siffra ger en restvikt på ca 50% i förhållande till ursprunget.

I modell 2 får vi efter förbränningen ca 17 ton slagg och aska eller ca 30% av den ursprungliga mängden som deponeras.


Restproduktens användbarhet


Vi kan snabbt konstatera att den rest som återstår i modell 2 efter förbränning är i stort sett oanvändbar i modell 1 har vi flera fraktioner varav den brännbara och den ej brännbara delen ger upphov till ej användbara rester. Den komposterbara delen däremot omvandlas till en användbar rest, kompost. Kompost som blandas med t. ex. vanlig jord eller lera kan användas som alternativ till kommersiell plantjord. Den kan även användas på åkermark som gödselmedel. Som nämnts ovan blir den användbara resten 14.5 ton i modell 1 mot inget i modell 2.


Transporter


Transportbilden i modell 1 varierar beroende på om komposten används lokalt eller om den måste transporteras till externa användare.

I det första fallet transporteras 6 ton strö, 26 ton brännbart och 6 ton ej brännbart material (se figur 2), totalt ca 42 ton material/år.

Vid extern användning av komposten tillkommer en transport av ca 14.5 ton (se figur 2) och totalt måste i det fallet ca 56.6 ton material/år transporteras.

I modell 2 transporteras hela mängden hushållsavfall, d. v. s. 57 ton/år.

Vid lokal användning av komposten transporteras 15 ton mindre material i modell 1 jämfört med modell 2. Används däremot komposten externt transporteras ungefär samma mängd, ca 57 ton/år, i de båda fallen.

Sammanfattningsvis anser vi att lokal kompostering i kombination med förbränning är en bra metod för behandling av hushållsavfall. Den lokala behandlingen av den komposterbara fraktionen ger motivation till bättre källsortering och i förlängningen minskade avfallsmängder Den rest som måste deponeras ger inte upphov till någon deponigas. Detta är till stor fördel för mindre deponier utan ekonomi för en deponigasanläggning.

Ur samhällets synvinkel blir investeringarna mindre då användarna själva oftast står för komposteringsanläggningen. I fallet med Compox ovan har bostadsrättsföreningen där räknat ut att utrustningen skall ha betalat sig inom tio år.

För den intresserade finns en utförligare presentation med tillhörande källförteckning i examensarbetet "Automatiserad kompostering - Utvärdering av komposteringsutrustningen Compox och analys av möjligheten att införa lokal kompostering som avfallsbehandlingsmetod". Arbetet kan beställas av Gunnar Karlsson vid Tekniska Högskolan i Linköping, Institutionen för Fysik och Mätteknik, Avdelningen för Miljöteknik, 581 83 Linköping.

Sidor