Krönika
Kära prenumeranter!
Jag har som princip att aldrig ta arbetet med mig i sängen. Det har hittills fungerat. Sömnen har varit förvånansvärt god även när högar av ogjort arbete väntar. Men nu har jag tvingats ge avkall på den principen. Det är Arvid Bengtssons fel. På nattduksbordet, tillsammans med André Brink, Anna- Karin Granberg, Milan Kundera och Ulf Lundell, vilar Stad & Land nr 109/1992.
"Jag ville bli trädgårdsmästare" är namnet på den första delen av Arvid Bengtssons memoarer. Det är en lättläst och välskriven levnadshistoria av ung mans yrkesdrömmar och långa vandring från hemmet i Lönsboda till internationellt erkännande som stadsträdgårdsmästare i Helsingborg och Göteborg. Det är samtidigt ett värdefullt stycke svensk parkhistoria speglad mot bakgrund av vårt sekels stora förändringar.
Arvid Bengtsson gick den långa vägen. När han lämnade Alnarp vid 30 års ålder hade han bakom sig inte endast teoretiska studier utan även gedigen praktisk erfarenhet, inhämtad både i Sverige och ute i Europa. Våra dagars utbildning av trädgårdstekniker vid Sveriges lantbruksuniversitet bygger vidare på den traditionen med varvad teoretisk och praktisk utbildning.
Nu planeras för en ny 2-årig landskapsingenjörsutbildning vid SLU som ska ersätta den gamla trädgårdsteknikerutbildningen. Detta tillsammans med att den nya gymnasieskolan inför 3-åriga studieprogram även för de yrkesinriktade utbildningarna, medför förändringar som har både för- och nackdelar.
Till fördelarna hör att man får en bredare rekrytering av elever med bättre allmänna, teoretiska förkunskaper och möjligheter till en väsentligt starkare högskoleutbildningen. Den viktigaste nackdelen är att vissa elever kommer att sakna den praktiska erfarenhet inom yrket som den varvade utbildningen gav.
Jag har haft förmånen att vara med och utarbeta en utbildningsplan för den nya utbildningen. Den bygger på en stabil kunskapsbas inom ämnesområdet biologiteknik-ekonomi. Det ska bli en utbildning som både motsvarar arbetsmarknadens behov av praktiskt inriktat yrkeskunnande och nära kontakt med den forskning och utveckling som sektorn behöver inför framtiden, inte minst på miljöområdet.
Tanken var att den nya utbildningen skulle starta redan i höst. Men i sista stund fick universitetets ledning kalla fötter inför den osäkra situationen på lärarsidan (det är ingen hemlighet att undervisningen fått mycket kritik under senare år) och beslöt att skjuta på starten ett år. Det är ett klokt beslut -- under förutsättning att man utnyttjar tiden på rätt sätt.
För att möta kommunernas, kyrkogårdsförvaltningarnas och entreprenadföretagens behov av en slagkraftig landskapsingenjörsutbildning måste universitetet satsa betydligt större resurser på lärartjänster och kunskapsutveckling inom områdena markprojektering, markbyggnad och förvaltning. För att detta ska ske behövs sektorns aktiva stöd, både genom påtryckningar och genom att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter.
Plan(t)era för lä!
Klimatet är viktigt för oss nordbor. Vårt beroende av klimatet gör oss medvetna om dess växlingar. Fånga sol och ge lä är viktiga ledord för planering av den yttre miljön. Vinden är den klimatfaktor som är lättast att påverka. Forskningen kring läplanteringar ger oss anvisningar om hur vi skall gå tillväga.
Morgondagens öppna kulturlandskap
De stora och snabba förändringarna i det svenska lantbruket hotar att sudda ut vårt omtyckta bondelandskap. Att konservera detta i helhet är naturligtvis en omöjlighet. Men ett rationellt jord- och skogsbruk behöver inte bygga på att utarma den biologiska mångfalden. Tvärtom. Omväxling och artrikedom kan främjas om samhället på olika sätt stimulerar bönderna att återskapa och nyskapa biotoper (t ex kombinera betesdrift med viss beskogning) parallelt med stordrift. Morgondagens kulturlandskap bygger på en ångsiktigt, uthållig användning av jordens resurser. Vägen dit handlar bl a om att öka produktionen av livsmedel och bioenergi i tätorternas närhet samt stimulera återflyttning av stadsbor till landsbyggden. Det största hotet mot vårt omtyckta bondelandskap är bristen på människor mer än granskogsplanteringar och monokulturer på våra åkrar.
Grannkompostering
I Kalmar söker man nya vägar för att ta hand om det organiska avfalletfrån park och trädgård. Man bygger upp ett system med s k grannkomposter, där de boende kan lägga ris, julgranar och annat som är svårt att komposterai den egna, lilla trädgårdskomposten, men även gräsklipp och löv för den som inte komposterar själv. Målet är att skapa ett jordförbättringsmedel i toppklass av 7 400 000 kg organiskt restmaterial som produceras i Kalmar varj år.
Slå vakt om kyrkogårdens grönska!
Grönskan på våra kyrkogårdar - träden, de klippta häckarna och gravblommorna - tilhör vårt lands mest välskötta parkanläggningar. Men träden börjar bli gamla, och bl a krav på rationell skötsel äventyrar deras framtid. Den nya kulturminneslagen från 1989 ger skydd åt kyrkogårdar anlagda före 1940. I detta Gröna Fakta vill vi visa olika möjligheter att vårda och utveckla detta unika kulturarv.
Stadens ekologi
Det är dags att sluta se staden som en maskin, en robot betingad enbart av fysikens och kemins lagar. Det är dags att sluta se staden som förstörd natur, en förspilld resurs. Det är dags att sluta se staden som en artificiell miljö. Staden är livsrum för levande varelser: djur, växter och inte minst människor. Staden är en naturresurs som vi ska utnyttja på ett klokt sätt för att skapa ett gott livsrum för alla oss som lever där. Och vi är många. Bara 17% av oss lever på landet. Mer än 4 av 5 av oss andra föds, lever och dör i tätorter.
Hacka rätt och må bra!
En redovisning av arbetsmiljön vid användning av manuella handredskap och främst små motorredskap i planteringar och grönsaksodlingar. Valet av utrustning när man rensar ogräs beror på markens beskaffenhet och den precision man eftersträvar. För mindre ytor med höga krav på att de är ogräsfria, är handredskapen att föredra. Dessa är många gånger lika effektiva som de mindre motorredskapen, och valet mellan dessa är egentligen en arbetsmiljöfråga.
Lägg till ny kommentar