Kära prenumeranter!

Våren i år har varit osannolikt vacker. Det är nästan så att man tror att det finns något högre väsen som styr över väderleken och som sitter uppe bland molnen och tänker: -- I år har svenskarna det så eländigt så jag tror jag låter solen lysa extra länge på dem!

Vi behöver nämligen all hjälp vi kan få. Jag tänker då inte första hand på nationens ekonomiska läge utan på att vi är så nertryckta i skorna vid det här laget att hälften kunde vara nog.

Inom idrotten finns det något som kallas för den vinnande känslan. Det betyder att man känner sig stark och oövervinnelig och tror på sig själv. Ofta blir den känslan en självuppfyllande profetia. Tack vare att man tror på sig själv vågar man det där lilla extra som behövs för att nå framgång.

Det vi upplever idag är precis tvärtom. Styrande politiker och massmedia matar oss med bilder av hur odugliga vi är. Värst utsatta är våra offentliga förvaltningar, däribland de kommunala parkförvaltningarna. Också sådana bilder blir lätt självuppfyllande Känslan av otillräcklighet och brist på initiativ sprider sig, trots att djävlar anamma är det som bäst behövs!

Gärna privat parkskötsel för mig, men då ska det ske för att den är bättre och billigare, inte för att det är ett politiskt mål i sig självt att privatisera.